Hösten har kommit till VARDAGSRUMMET i Uddevalla Folkets Hus.
Programmet är omväxlande, spännande och roligt. Jag tycker vi lyckats bra med mixen av lokala och gästartister. Ångmaskinen ser vi nästan som ett husband, de dyker upp nu och då och de har spännande gästartister. Vilken lycka att ha ett sådant band i Uddevalla att samarbeta med – Varje kväll i Vardagsrummet är unik. Det finns bara 60 platser så det gäller att vara snabb och skaffa biljett.
Först ut torsdag 29 september är SJÖMILASjömila består huvudsakligen Ulf Michal, Erica Larsson ochMagnus Sjöqvist. Soft svensk vispop när den är som bäst. De framför låtar från sitt senaste album "Två Vänner"
Torsdag 20 oktober QUINNOVÄSENDe sex medlemmarna i gruppen Quinnoväsen har känt varandra i ca 10 år. Gemensam nämnare är Visans Vänner i Uddevalla och Göteborg. De sjunger också enskilt och alla är vana vistolkare så texten i visorna är mycket viktig. Repertoaren består både av den klassiska visrepertoaren och nyare visor, också sådana som medlemmarna skrivit själva. Utmärkande för gruppens framträdande är deras variation av instrument med gitarr, ukulele, bas, nyckelharpa och flöjt, mycket rytm och en tät stämsång, som lyfter många visor till en ny dimension.
Torsdag 24 november STAFFAN HELLSTRANDKompad av Uddevallabandet ÅNGMASKINEN äntrar Staffan Hellstrand scenen. Ny musik från senaste Blod & tårar varvas med gamla godingar.
Torsdag 8 december Jack Vreeswijk och ÅngmaskinenVi avslutar säsongen som vi startade! Två kvällar i april fanns Jack och Ångmaskinen på plats för magiskt omtalade spelningar. Jack är den som helt utan att veta om det gett Vardagsrummet sitt namn. Vi ser fram emot en ny magisk upplevelse.
Alla kvällar startar klockan 18.00 med ett litet "förspel" därefter är det mingel och möjlighet att träffa folk. 19.00 startar konserten.
Då är det dags igen. Höstens första berättarafton på Bohusläns museum äger rum i morgon onsdag kl 18.30 - 20.00 i Hörsalen. Fri entré och alla är välkomna!! //
Detta meddelande från projektledaren på Samhällsbyggnadsförvaltningen kom idag angående vägen över Bodelebäcken.
Hej
Vill bara meddela er intressenter om vad
Samhällbyggnadsförvaltningen tänkt sig att genomföra på nämnda
sträcka.
-En avsmalning som innebär att man inte kan mötas på vägen utan att
man behöver lämna företräde för den andre. Principen har vi till exempel på
Edingsvägen (knappt 400m öster om Uddevalla lasarett) och Lelångevägen (direkt
norr om Västerskolans gymnastiksal) Vår tanke idag är att sätta en
betongguard, på asfalten utmed den östra sidan av vägen och på den västra sidan
”nedströms” så bygger vi en trottoarliknande konstruktion 2.5m bred och 20-30m
lång. Den som ger ökad säkerhet för gående och cyklister.
Med
vänlig hälsning
Anders
Löfström
Projektledare
Det är en "lösning" av problemet som vi haft på känn en tid. Inte minst sedan man nyligen lagt på ett tjockt lager ny asfalt. Minsta möjliga ingrepp blir ju detta! Men jag förutsätter förstås att detta i så fall är en tillfällig lösning men i Uddevalla har vi ju lärt oss att sådana här lösningar lätt blir permanenta. //
På höstarna när det var repövningar på regementet fick den inneliggande åldersklassen som regel flytta ut från kasernområdet både till Ramsvik och till Backamo. Båda lägren förvaltades av Bohusläns regemente och har sin speciella historia.
Backamos historia är förstås betydligt längre än Ramsviks. Det var regementets lägerplats fram till 1913 då kasernerna i Uddevalla stod färdiga att tas i bruk. Men regementet behöll alltså den gamla lägerplatsen ända fram till regementets nedläggning 1992. Och därför har generationer värnpliktiga minnen från Backamo. Låt oss göra en uppdatering så som det ser ut idag då det är stiftelsen Backamo lägerplats som förvaltar lägret.
Strax till vänster om grindarna ligger expeditionsbyggnaden.
Snett till höger när man kommit in genom grindarna ligger manskapsbarack nr 2, eller Tvåan. Nu håller den på att renoveras genom takomläggning och ommålning.
Manskapsbarack nr 1, eller Ettan. På min tid kallade vi dem för lägerhyddor.
Manskapsbarack M1858. Den äldsta av byggnaderna. Här väcks minnena till liv. Som furir blev jag beordrad att vara kompaniadjutant då den ordinarie stannade kvar inne på regementet. Jag hade expedition här inne och fick två sjukskrivna beväringar på halsen. De kunde inte delta i kompaniets övningar utan skulle ha lättare tjänst.
Jag satte dem att sopa inne i manskapsbaracken. Då kunde jag genom väggen höra dem därinne när sopborstarna drogs fram och tillbaka över golvet. Efter någon timme märkte jag att det var märkvärdigt tyst och gick runt och in i baracken. Där fanns jag de båda gossarna djupt insomnade i var sin säng.
En uppsträckning för försummelse blev det förstås men gossarna protesterade inte utan tog emot uppsträckningen under enskild ställning.
Samma kväll satte jag dem att elda i bastun, dvs se till att den var varm när kompaniet kom tillbaka efter genomförd nattorientering. Först i mål var kompanichefen kapten W som fann de båda gossarna sovande på en brits och bastun var förstås kall. Dessa två gossar minns jag särskilt. Den ene var bror till en äldre kollega på regementet och den andre blev senare i livet generalmajor och ställföreträdande överbefälhavare för Försvarsmakten.
Jag letade en stund och minsann upptäckte jag några av de stenar som 1945 hade placerats för att de tyska internerna skulle kunna stå uppställda på raka led.
Här på den öppna platsen låg tidigare de värnpliktigas matsal och till vänster personalmatsalen. Från de värnpliktigas matsal har jag två minnen. På baksidan fanns en lastbrygga där det understundom anlände mat i förpackningar. Eftersom vi hade en minhundpluton inkallad, dvs en massa jyckar som hade ryckt in på repövning, så anlände hundmaten till matsalens lastbrygga. De värnpliktiga trodde att maten var avsedd för dem och protesterade högljutt.
Det andra minnet var dagkorpralen som var hungrig och i mörkret på kvällen tog sig in i köket där han i en stekpanna hittade några köttbullar. Han måste ha varit bra hungrig som kunde pressa i sig de mögliga köttbullarna. De hade legat där i någon vecka efter en lottaövning. Såklart blev han matförgiftad.
Här låg bastun, idag toalettbyggnad. Och precis som på Ramsvik brann bastun då och då.
Nere vid Grinnerödsjön står den här brandboden med sitt vattenintag. En bensindriven motorspruta stod inne i boden och här övade alla kompanierna brandbekämpning. Om brand skulle uppstå så sprang avdelade mannar ner till brandboden och startade motorn och slängde i sugslangen i Grinnerödsjön medan andra tog de hopkopplingsbara brandslangarna därinne och började lägga ut dem och koppla ihop dem upp emot lägret.
Brigadstab med stabskompani låg på Backamo 1970 (?) då bastun här till höger började brinna. Brandlarmet gick och alla visste vad som skulle göras. Snart kunde man se slangen läggas ut och komma upp från sjön mellan barackerna där borta och fram till vattnet. När slangen var utlagd hördes kommandot: VATTEN!!!.
Den som skrek var brigadchefen överstelöjtnant P som hade grabbat tag i brandslangens munstycke. När brandsprutans motor började pumpa ut vatten i slangen så styvnade den för att till slut vara framme vid munstycket. Men nu gick det inte som det var tänkt. Man hade nämligen av misstag tagit den brandslangen som användes vid övning. Den var full med små hål vilket snart visade sig i form av massor med små vattenstrålar som sprutade åt alla håll.
Men slutligen hade slangen ändå styvnat så pass att brigadchefen kunde öppna sprutmunstycket med enda resultatet att en kort stråle sköt ut och sedan inget mer vatten. Vi som såg detta, inklusive brigadchefen, skrattade hysteriskt åt denna syn. Skratten avbröts av brigadchefen som skrek: RING BRANDKÅREN I LJUNGSKILE!!! Och brandkåren kom efter en bra stund och då var bastun till hälften nedbrunnen.
Barack nr 41 eller befälsbaracken. Där har jag sovit många nätter. Ett särskilt minne var när jag satt inne i baracken och förberedde en övning. Jag märkte efter en stund att det börjat blåsa ute och när jag sedan öppnade dörren för att gå ut slets den ur min hand av den starka vinden. Det var septemberorkanen 1969 som ändrade på de mesta militära planerna. Exempelvis blåste träd ner över vägen så det inte gick att köra in till Ljungskile.
Barack nr 40, matsalsbaracken. Den är mest känd för det gömställe som de tyska internerade soldaterna byggde för att kunna undgå att utvisas ur Sverige.
Fortfarande kan man se rester av gömstället under baracken.
Idag vandrarhem men tidigare förläggningsbyggnad nr 39.
I månadsskiftet januari-februari 2006 brann den stora sjukhusbyggnaden ner. Den återbyggdes aldrig men snyggades till och så här ser det ut i dag.
Minnesstenen som visar var officerspaviljongen låg. Kung Carl Gustaf har skrivit på skylten vid minnesstenens fot.
Innan Strandpromenaden byggdes var det inte lika enkelt som idag att ta sig från Svenskholmen till Skeppsvikens badpats. Till höger på den här bilden ligger ett riktigt nålsöga där man fick tränga sig igenom förr i tiden. Stenblocken och nålsögat finns fortfarande kvar.
När jag läste historia i skolan handlade det alltid om Sveriges historia och det var inte detsamma som Bohusläns och Uddevallas historia. Nej vår historia före 1658 är norsk och Norge stod under Dansk överhöghet. Om den tiden finns inte så mycket skrivet i alla fall inget som är särskilt lättillgängligt.
Nu har JO Rune Hasslöf gjort något åt det i sin bok om den norska tiden 1530 - 1660.
"Bohuslän är ett ur historisk synpunkt ofta bortglämt landskap. Få historiker har ägnat uppmärksamhet åt tiden före "avståelsen", som norrmännen säger, eller före "försvenskningen" som inleddes under 1660-talet. Och det är mer är 50 år sedan Bohusläns landsting lät utarbeta Bohusläns historia, som under professor Erik Lönnroths redaktion gavs ut 1963. Det är därför inte oväntat att författaren, som medverkat i och delvis lett forskningen om Indelningsverket vid Kungl Bohusläns regemente 1727-1901, också önskade undersöka och dokumentera hur livet i det norska "Bohus len" med Kungälv som residensort gestaltade sig under tiden 1530-1660.
Reformationens omvälvande budskap innebar kamp kronpretendenter emellan. Gustav Vasa ockuperade del av länet. Biskopars berättelser återger verklighet för prästfamiljer och allmoge. Krigsfolk och deras herrar, egna som främmande, brandskattade och härjade gårdar, byar och köpstäder vid upprepade tillfällen. Bohus län var ofta mitt i kriget och ett dåtida Balkan. Var bohusläningen då lojal och följsamt lydig? Under vilka sociala förhållanden levde annars adel, borgare och bönder? Vad sysslade bonden med? Vilken ordning gällde i fiskelägena? Kunde man skilja på norrman och svensk? Vilken identitet bekände man sig till? Var gränser ett hinder för handel och umgänge?
Svar på frågorna och resultatet av många års historietider och forskning, Bohus len i krig och fred, kan JO Rune Hasslöf nu överlämna till bohusläningar och andra. "Meningen med verket är, att det på en gång skall vara vetenskapligt vederhäftigt och tillgängligt för en större allmänhet".
Boken finns att köpa bl a på Bohusläns Försvarsmuseum. Där finns också hela serien med kompaniböcker som Hasslöf tillsammans med andra producerat sedan regementets nedläggning 1992. Kan varmt rekommenderas! //
Nu är det klart. För första gången har en plats i Uddevalla namngivits efter en kvinna. Och det är inte vilken kvinna som helst.
Så här står det i det senaste kommunfullmäktigeprotokollet:
"Carina Antonsson har inkommit med medborgarförslag om att namnge en gata eller plats efter Katie Borg. Förslaget motiveras med att för få platser och gator i Uddevalla är uppkallade efter kvinnor och att Katie Borg hade ett stort engagemang i frågor som HSO, kvinnojouren, hälso- och sjukvårdsfrågor och var Uddevallas första kvinnliga kommunalråd. Kommunfullmäktige har beslutat att remittera motionen till kultur och fritidsnämnden, som behandlade ärendet 20I6-03-I 7. Kultur och Fritidsnämnden beslutade föreslå kommunfullmäktige att namnge parken utanför Folkets Hus och biografen till Katie Borgs plats. Namnberedningsgruppen har efter kultur och fritidsnämndens beslut meddelat att man tillstyrker kultur och fritidsnämndens förslag. Tillstyrkandet baseras bl.a. på stöd från Uddevalla hembygdsförening".
Och i en insändare i Bohusläningen skrev Solveig Thulin:
"Trots många hinder och personliga svårigheter förmådde Katie Borg visa empati och omtanke om sina medmänniskor. Inte minst hennes engagemang i kvinnojouren och i hälso- och sjukvårdsfrågor, vilket nämns i förslaget, är värt att uppmärksammas. Som stadens första och enda kvinnliga kommunalråd fanns hon på plats och välkomnade mig, när jag 1990 kom till Uddevalla som kulturchef/förvaltningschef och enda kvinna bland ett 20-tal (då var det så många!) förvaltningschefskolleger och bolagsdirektörer, som alla var män. Katie Borg, vars politiska ansvarsområde även innefattade kultur, delade generöst med sig till mig av sina erfarenheter och sin lokalkännedom utan att fråga efter min eventuella partitillhörighet eller min politiska inställning.
Det finns all anledning att vara mycket restriktiv med att uppkalla gator efter personer. Men om någon plats eller gata i Uddevalla ska uppkallas efter Katie Borg, så är det parken framför Biopalatset. Det är ju ”hennes plats”. Den ligger mitt emellan hennes mångåriga bostad på andra sidan av Asplundsgatan och två byggnader, biografen och Folkets hus, som kan sägas representera viktiga delar av hennes ansvarsområde som politiker.
Nu på morgonen anlöpte VIDAR VIKING för att läggas upp i Uddevalla. Det är det sjunde gulsvarta fartyget med efternamnet VIKING som läggs upp här. Hon är en tug/supply/vessel med bäring från oljeindustrin. Hon kommer närmast från varv i Landskrona men har tidigare tjänstgjort i Vladivostok. Hon är registrerad i Ryssland och är byggd 2001, 83,7 m lång, 18.04 m bred och ett djupgående på 6,7 m. //
Hon är nu förtöjd akter om TRANSFIGHTER i Sörviksdockan. //
Den här målningen på en väv med måtten 2,78 m x 2,16 m har hoprullad kommit in till Bohusläns museum och man efterlyser uppgifter om den. Var har den hängt???
Att det är regementets kaserngård som avbildas ser man ju, men jag kan inte minnas att jag sett den på någon vägg i någon av byggnaderna på regementet. Kan den ha suttit på någon publik vägg i någon byggnad på stan eller kan den ha varit en bakgrund/kuliss i någon av stadens fotoateljéer?
Konstnären skall vara Amalia (Emilia?) Fagerström. Om henne kan vi läsa i Digitalmuseum:
"Konstnären Amalia Melin-Millar, f. Fagerström, var dotter till målarmästare Elias Fagerström (1843 - 1912), (se UM024745, UM027776) och är född 17 november 1871 i Ränneslöv i Hallands län. I "Hushåll för Elias Fagerström" i Sveriges Släktforskarförbunds CD-skiva "Sveriges Befolkning 1890", boende i Katarina rote 12, Barnängen mindre N:o 8, står Amalia Fagerström antecknad som familjens äldsta barn och har som yrke/titel: Målerielev. (Fadern står som Måleriarbetare. "Hustrun f. n. i Göteborg").
Hon gifte sig 1895 med konstnären Johnny Millar (Johan Adolf Melin), se UM023931. Familjen flyttade runt mycket i landet. Man bodde i Upplands Väsby, Sollefteå, Härnösand, Östersund, Gävle och Borås. Under åren 1910 - 1917 bodde man Uddevalla. Vid denna tid bodde också fadern här. 1931 flyttar familjen till Smedby utanför Kalmar. Amalia Fagerström blev änka 1939 och var kyrkobokförd i Dörby, Kalmar kommun. Makarna är begravda på Dörby kyrkogård.
Ur artikel i Barometern 1974 av Siv Blomqvist-Linér: "Amalia Millar hade redan i sin fars ateljé lärt en speciell typ av gouachemåleri, vilket hon själv kallade "sotmålning". Till en början innehåll dessa målningar i vykortsformat en hel del svart färg, motiven var oftast månskensstämmningar, men under årens lopp blev detta måleri allt ljusare, och då hon var uppe i 80-årsåldern övergick hon till att måla enbart med pastellkritor. Dessa målningar är mycket livliga och friska, och man undrar vart denna begåvning skulle ha fått leda, om tillfälle till ytterligare studier givits. Hennes måleri bidrog i hög grad till en jämn levnadsstandard för familjen, och under för konstnärer svåra tider, som t ex under första världskriget fanns ändå avsättning för hennes "sotmålningar".
Men som sagt: Var hängde den? //
2016-09-19
(Arkivbild)
Den uppmärksamme flanören längs Strandpromenaden har förstås redan observerat att THAMES HIGHWAY har anlöpt Uddevalla och ligger nu vid Sörvikskajen 72. Alltså inte i Sörviksdockan som det framgår av bilden. Hon skall lasta "used chassie" och har begärt lots till kl 13.00 i morgon tisdag. //
Musikalen HAIR går nu på Göteborgsoperan för fulla hus. Idag fick jag se den. Det var mäktigt!
Regissören Rikard Bergqvist skriver i programbladet:
"Låtarna från HAIR låg på toplistorna i slutet av sextiotalet, och även för oss som var småkids då var kläd- och frisyrmodet influerat av flowerpower och psykedelia. Jag minns att jag lånade min systers blommiga utsvängda brallor som hon sytt själv och spelade in "I got life" direkt från transistorradion med vår rullbandspelare... ....Att musikalen HAIR blivit en klassiker beror nog mer på sångerna hit-kvalitetet än på ämnet, men det finns väl knappast något musikdramatiskt verk som fångat tidsandans ideal bättre, både vad gäller form och innehåll"
Och visst fick vi höra alla klassikerna som Aquarius, Donna, Sodomi, Manchester England, Hair och andra inte lika kända. 38 musiknummer ingår i musikalen och i avslutningen till sista numret Let the sun shine in så stod vi alla upp och sjöng med. Mäktigt var ordet!
Se den! Musikalen spelas på Göteborgsoperan 10 september - 28 mars 2017. //
Hörde ni säckpipor spela på Gustafsberg så hörde ni rätt. Det var HISINGEN & DISTRICT PIPE BAND som uppvaktade nygifta Mariella och Olof vid Societeten på Gustafsberg. //
Förra året hade vi en stor möbelauktion på Gustafsberg. Då hittade vi ett par lådor med glasplåtar som ingen visste om. Sedan dess har Mediacopy skannat dem och nu kan de visas upp.
Den här bilden är sannolikt från ett årsmöte med Gustafsbergsföreningen. Herrarna på bilden har en gång varit unga pojkar, som bott och undervisats på internatskolan på Gustafsberg. De kom till Gustafsberg i 8-9 årsåldern och stannade till 15-16 årsåldern. Den internatskolan (Gustafsbergs barnhusinrättning) fungerade på samma sätt åren 1776 - 1924. Under dessa 148 år gick 741 gossar på skolan.
Nästan alla på bilden är okända för mig. Mannen med studentmössan skulle kunna vara Helge Granfelt, som har skrivit några böcker om Gustafsberg. Och skall jag gissa namnet på en till som jag tycker mig känna igen från andra bilder så är det fjärde man från vänster bland dem som sitter. Det kan vara Anders Falck som var ordförande i Gustafsbergsföreningen i många år. Han var även känd som redaktör för Göteborgs Handels- och sjöfartstidning. Det finns en minnessten över honom på Gustafsberg.
Den ursprungliga skolan avvecklades således 1924 men 1949 öppnades Gustafsbergs skolhem som var ett internat men där eleverna gick i någon av Uddevallas skolor. Det skolhemmet avvecklades i sin tur 1976. De som bodde på skolhemmet för Gustafsbergsföreningens traditioner vidare.
Sedan 1976 delar Gustafsbergsstiftelsen ut stipendier i stället. Och fortfarande lever donatorn Anders Knapes vilja vidare som var "att främja ungdomars utbildning och fostran". Kommande vecka skall vi förresten vid ett direktionsmöte utse ett antal nya stipendiater. //
Jag fick häromdagen frågan var damernas badplats i Skeppsviken och särskilt damernas omklädningshytter. På den här bilden ser vi badhytterna i två våningar. Precis där går Strandpromenaden förbi idag. Hustaket vi skymtar uppe till vänster är Skeppsvikens café.
Utanför bilden på berget till höger byggdes 1923 ett staket för att skilja damernas och herrarnas badplatser åt. Staketet blev dock ingen succé då det var besvärligt för familjer att kunna fika tillsammans ur den medhavda matsäcken. Man fick helt enkelt sitta på var sin sida av staketet och skicka smörgåsar och annat till varandra. Den 15 juni 1934 revs staketet. //
Har du gjort lumpen på I 17 så kan jag berätta att Kamratföreningens alla nummer från det första 1942 fram till 2015 nu har digitaliserats. Idén till digitaliseringen kom från Gunnar Höök och nu är arbetet så klart att du kan köpa hela upplagan på Bohusläns Försvarsmuseum. 2 DVD-skivor kostar 150 kr och vill du hellre ha upplagan på ett USB-minne kostar det 200 kr.
Tidningarna kom ut med 3-4 nummer per år och innehåller många minnesvärda artiklar. I detta nummer finns som synes förteckningar med befälsplaceringarna vid regementet. I en del nummer finns även förteckningar över de värnpliktiga på kompanierna.
Och här presenteras den nye regementspastorn Kurt Olsson.
Här presenteras den nye ordföranden i I 17 IF, majoren Jan Spång.
Det gick ofta ganska vilt till under muckarveckan. Här har det tydligen gått så långt att de utryckandes representanter i regementsnämnden, kompaniassistenterna, ber om ursäkt till Uddevallaborna via en insändare i Bohusläningen.
Är du medlem i Kamratföreningen så kan du alltså köpa de digitaliserade tidningarna på Bohusläns Försvarsmuseum. Är du inte medlem så är det lätt att bli det. //
Varmt och svag vind, med andra ord ett perfekt väder för en tripp till Ramsvik. Inte många byggnader finns kvar men ändå finns där gott om minnen som väcks till liv när man går omkring där.
Befälsdasset
Jodå, här har man suttit och på den tiden gick det att öppna ett fönster så man fick utsikt över havet.
Ett särskilt minne har jag av den här stenkällaren.
En kollega till oss befanns sig hukande inne i den låga byggnaden när en annan kollega gick förbi och ropade in i källaren på sin bredaste bohuslänska: FIISKERITILLSYYN! Han därinne blev vettskrämd och reste sig upp och naturligtvis slog han huvudet i taket. Annars en perfekt källare att förvara fiskefångsterna i.
Båthuset är nu förvandlat till en plats där man observerar fåglar.
När jag tar den här bilden står jag på platsen där bastun låg. Och hur många gånger brann inte den ned.
Och här inne bakom ett större buskage ligger den enda kvarvarande baracken. Var det här som några beväringar jagade in en ko till sina sovande kamrater? Ni kan bara tänka er vad som hände därinne! Till vänster ligger här några nybyggda toaletter. För säkerhets skull låsta.
Och mittemot toaletterna ligger Grosshamns Fågelstation där fåglar ringmärks.
Och den här hyllan med sina stenar funderade vi över. Vad skall det föreställa?
Och vad är detta? Svalbon? I alla fall såg jag en geting som flög in i ett av hålen.
Och så korna förstås. Den här kossan lät sig inte störas när den blev fotograferad från alla håll. //
