2018-10-18

Det finns hopp för Bohusbanan

 
Idag arrangerades Bohusbiennalen av Thordénstiftelsen, Uddevalla Näringsliv i samarbete med Uddevalla kommun och Fyrbodals kommunalförbund. Temat var BOHUSBANAN - FÖR UTVECKLING I BOHUSLÄN.

På plats fanns flera politiker och företrädare för näringslivet i praktiskt taget hela Bohuslän. Och det var eniga företrädare som talade om nödvändigheten att Bohusbanan byggs ut.

Norske Knut Halvorsen (bilden) har tidigare jobbat för NSB men jobbar nu för Deutsche Bahn. Han levererade en nyhet då han beskrev vilka svårigheter norrmännen står inför om man väljer att satsa på järnväg genom Halden och vidare in i Sverige via Kornsjö. Han menade att svårigheterna är så stora att den vägen in i Sverige knappast är trolig.

Exempelvis menade han kommer järnvägen genom Halden att behöva byggas på en två meter hög bro som blir en barriär som dela staden. Detta på grund av att vattennivån i Idefjorden beräknas stiga i framtiden. Vidare är stigningarna från centrala Halden och upp över Tistedalen så besvärliga att de kommer att kosta alldeles för mycket och att det därför är helt orealistiskt. Han menade att Norge kommer att behöva satsa på en ny järnvägsbro över Svinesund för att ansluta till Bohusbanan.
 Bohusbiennalen var ett imponerande arrangemang. Inte minst scenerierna i Agnebergshallen med bl a den här väntsalen.

Författaren och journalisten Ulf G Eriksson var inbjuden av Thordénstiftelsen vars historia han håller på att skriva tillsammans med dottern Evelina Ivarsson.
Och så fick jag för första gången smaka på Gustafsbergsölet. Gott!  //

2018-10-16

Ingenjör Nils Hansson - en av barnhuspojkarna

En av de sextonåriga barnhuspojkarna, Nils Knut Fredrik Hansson, som gjort inristningarna på Gustafsberg fortsatte till Chalmers efter examen på internatskolan.
NKFH, signaturen för Nils Fredrik Hansson från 1884.

Per Norberg, själv professor på Chalmers, letade upp honom och kommenterade blogginlägget. Han hittade Nils Hansson i Svenskt Porträttgalleri 1905. Tack vare det vet vi plötsligt väldigt mycket om en av de tre.

Så här står det om Nils Hansson:

Ingenjör Nils Knut Fredrik Hansson (1868—1926) ledde återuppbyggnaden av Mackmyra eldhärjade sulfitfabrik i Valbo (Gävle) till tredubblad kapacitet från 1891, var disponent för Utansjö cellulosaab i Högsjö (Västernorrland) 1898—1905 samt planlade o byggde sulfitfabrikerna vid Svanö i Kramfors o Strömsnäs bruk i Traryd (Kronoberg) 1905— 06, Kramfors 1906—07, Ortviken i Skön (Västernorrland) 1907—08, Karskär vid Gävle 1909— 10 o Hallstavik i Häverö (Stockholm) 1913—15.

Hans konstruktiva begåvning resulterade framför allt i förbättringar i fabrikernas maskinella utrustning. Hans konsulterande ingenjörsfirma sammanslogs 1916 med broderns till Cellulosabyrån Bröderna Hansson AB. Magnus o Nils Hansson var sin tids främsta svenska sulfitfabriksbyggare. Av de sulfitfabriker, som byggdes i Norrland under deras verksamhetsperiod, tillkom mer än hälften under deras medverkan.  //

2018-10-15

Utsigt från Kålgårdsberget

Utsigt från Kålgårdsberget. Förvisso är det så och tvåvåningsbyggnaden i förgrunden till höger är Margretegärdeskolan som byggdes 1882. Skolan innehöll då åtta klassrum.

Till höger om skolan ser vi en del av tändsticksfabriken och hitom den ser vi de så typiska aspstockarna som står uppställda för att torka. Sådana ser vi för övrigt även till vänster i bilden. Till höger rakt ovanför Margretegärdeskolan ser vi även Elementarläroverket för pojkar, dvs äldsta delen av nuvarande Agnebergsskolan.  //

2018-10-14

Tre sextonåriga barnhuselever lämnade sina bomärken på Gustafsberg

 I veckan målade Bohusläns museums antikvarie Ingela Lundin i den ristning som personalen på Gustafsberg hittade 2011. Sannolikt har en flis av berget lossnat varför det är omöjligt att läsa vilket datum den gjordes.
Här är ristningen som den såg ut före imålningen. Här var det ändå ett gynnsamt väder. Ofta gick det inte alls att läsa den.
Det är här, på samma berghäll som minnesmonumentet över barnhuseleven Anders Falck ställdes upp 1932, som inskriptionen hittades. Då var inskriptionen redan 48 år gammal. Undrar om man visste om den?

Harri Kantola, som är anställd av stiftelsen för att digitalisera dess arkiv, har forskat i barnhusets handlingar och hittat uppgifterna om de tre barnhusgossarna som antas ha ristat in sina initialer.

Så här ser ristningen ut:

HGB NKFH
JAS 12? / ? 1884

vilket står för:
HGB=Harald Gotthard Bergman
NKFH=Nils Knut Fredrik Hansson
JAS=Johan August (Andersson) Strömer
(Kallades oftast Strömer)

Under läsåret 1883-1884 gick de tre i samma klass och de skulle snart lämna barnhusskolan på Gustafsberg. Man kan fundera över hur de fick idén att göra inristningen,
========================================================
Nr 508, Harald Gotthard Bergman, f 5 Maj 1868 i Uddevalla, i skolan 28 Mars 1879 - 4 Okt 1884
Far Jonas Bergman snickare
Mor Anna Lisa Andersdotter

Efter utträdet från barnhusskolan fick han tjänst på kontor hos konsul Cöster i Uddevalla. Senare emigrerade han och blev så småningom fiskhandlare i Amerika

========================================================
Nr 514, Nils Knut Fredrik Hansson, f 20 Aug 1868 i Hålta (nära Kungälv), i skolan 19 April 1880 - 31 Aug 1885

Far M. Hansson major
Mor Henriette Elisabeth Hansson

Efter utträdet från barnhusskolan fortsatte han till Chalmers tekniska läroverk ("Chalmerska slöjdskolan"). Vad som hände sedan har vi inga uppgifter om.
______________________________________________________________

Nr 506, Johan August Andersson Strömer, f 31 Mars 1868 i Strömstad, i skolan 14 Okt 1878 - 1884
Far Karl Andersson skeppare, omkom till sjöss 1887
Mor Johanna Amalia Andersdotter, lämnades ensam med fem småbarn.
Efter utträdet från barnhusskolan gick han till sjöss med skeppet "Gunhild", med kapten Olsson, från Uddevalla.

Ända sedan inskriptionen upptäcktes 2011 har jag funderat över hur den tillkommit och vem som ristat in den.

Nu tror vi oss veta och tack vara att inristningen nu imålats hoppas jag att historien kommer att bevaras lång tid framöver.  //

2018-10-13

Mr Pinkertons bästa - ny bok av Gunnar Johansson


Häng med till Mr Pinkertons värld och träffa Berra och grabbarna. Möt Nisse Bengtsson, filosofiska Karlsson, revolversvarvarn och kärringa Larsson. Träffa redaktör A, typograf E och den gamle kanonfotografen. Häng med på hisnande bilturer och andra äventyr med fotograf E, fotograf N och den unga vikarien samt till snacket vid lunchbordet med den försynte bankmannen, den berömde optikern och några till.
I mer än 40 år skrev Gunnar Johansson varje vecka ett kåseri i tidningen Bohusläningen under pseudonymen Mr Pinkerton. Totalt blev det över tvåtusen texter. I boken är 48 av dem samlade.

Den som vill köpa boken hittar den på de stora boksajterna Adlibris och Bokus för ca 200 kr inklusive frakt.

Den går även att beställa i bokhandeln eller direkt av Gunnar på tel 0522-105 99 eller e-post gujohans@telia.com .  /

2018-10-12

Vad döljer sig inne i Hökeberget?

Fråga från Kristian Bält:

Hej,
Jag undrar om du vet vad det är för lucka som är på toppen av Hökeberget? Luckan syns tydligt på Google earth. Är nyinflyttad i Uddevalla och intresserar mig mycket för dess historia (speciellt Linneby området).
Allt gott!
/Kristian Bält


Ja, vad är det för en mystisk lucka högst uppe på Hökeberget. Jag bodde på Skolgatan 8 i 22 år och var ofta med våra barn uppe på berget så jag hade tid att fundera över vad detta är för en anläggning.
Luckan har förbindelse med ett bergrum inne i Hökeberget. Här förvarade Uddevalla kommun sitt grus som togs fram när vintern kom. Det är säkert väldigt många år sedan denna hanteringen upphörde men jag minns att lastbilar backade in i öppningen för att lasta grus som sedan användes till halkbekämpning på Uddevalla gator och trottoarer.

Inne i bergrummet var det förstås frostfritt varför det var lätt att hämta grus här.
När våren kom sopades gruset upp och kördes sedan upp på den här vägen till Hökebergets topp. Som synes är det många år sedan det var någon trafik här.
Här uppe kunde lastbilarna vända och backa fram till luckan för att tippa gruset ner i berget. På så sätt kunde gruset återanvändas år efter år.
Om man kikar in under luckan idag ser man att där finns ett galler som hindrar alltför stora stenar att trilla ner i berget.
Stenarna har slängts åt sidan så att det med tiden byggts upp ett röse, men detta är således inte en fornlämning utan har tillkommit genom att stenarna fastnade i gallret.
Den här hanteringen med återanvändning av gruset som användes till halkbekämpning blev säkerligen med tiden klassad som miljöfarlig. När man kommer hit idag ser det ut som man lagrar sand eller grus på utsidan av bergrummet. Det skulle vara intressant om någon av Uddevallabloggens läsare kunde kasta ett ljus över vad som pågår här idag. 
Här ligger Hökeberget.  //

2018-10-11

2018-10-10

De gamla vägvisarstenarna har återfått sin forna glans

Vid infarten mot Gustafsberg från Göteborgsvägen räknat har länge stått två vägvisarstenar av granit. Det har nästan lika länge varit hart när omöjligt att läsa inskriptionerna på dem. Det har idag antikvarie Ingela Lundin från Bohusläns museum rättat till.

Hon har rengjort stenarna från mossa och annan påväxt och sedan målat i inristningarna. Den ena stenen visar som synes vägen mot Gustafsberg respektive Uddevalla och den andra Emaus respektive Ljungskile.

Stenarna står på ömse sidor om infarten till Gustafsberg. De är registrerade i Riksantikvarieämbetets Fornminnesregister som vägmärke nr 193:1 och 193:2. De är av röd granit.

Det finns inga uppgifter om när de kom på plats och det troliga är att stenarna först stått på andra sidan Göteborgsvägen, dvs på ömse sidor om vägen mot Höjentorp - Emaus. Återstår alltså att ta reda på mer om vägvisarstenarna. En uppgift hittar jag dock i Bohusläningen den 7 maj 1982. Där står det: På Göteborgsvägen plockas den sista gatstenen bort och stenvägvisarna vid Gustafsberg uppe igen. Så klart är de betydligt äldre än från 1982 men kanske flyttades de till sin nuvarande plats samtidigt som man tog bort gatstenarna?
 Och knappt hade jag lagt ut blogginlägget förrän Frank Berghänel hittade dessa två bilder av Thure Nihlén från 1920-talet. På denna bilden står vägvisarstenen som visar mot Emaus och Ljungskile. Vi har alltså vägen mot Emaus till vänster. Vägen mot Ljungskile bortåt i bild och till höger går vägen mot Gustafsberg. Rakt fram anar man även Bodeleåns dalgång.
Och på denna bilden ser vi stenen som visar mot Gustafsberg rakt fram och Uddevalla till höger. Den stenen står på samma sida av Göteborgsvägen som den gör idag. Intressant! 
Och här kommer en bil från Emaushållet.  //

2018-10-09

En sekund är jag evig - Maria Gustavsdotters 20:e historiska roman

 Maria Gustavsdotter presenterade ikväll sin 20:e historiska roman "En sekund är jag evig" på Bohusläns museum.
Boken handlar om två kvinnor, två historier, två epoker och en värja som binder dem samman.

BIRGITTA, bibliotekarie i Uddevalla, reser ner till Lund för att ordna med sin mors begravning. Hon borde städa ur sina föräldrars lägenhet men ägnar i stället dagarna åt att läsa sin fars efterlämnade dokument. Han har släktforskat och upptäckt ett märkligt sammanträffande som leder tillbaka till Karl XII:s tid.

ANNIKA, piga i Lund i början av 1700-talet, måste återvända till föräldrahemmet sedan hennes mor oväntat har dött. Där finns brodern som inte kan ta hand om sig själv och den våldsamme styvfadern. När annika misshandlas av sin styvfar bestämmer hon sig för att fly hemmet. Men vart kan en ung kvinna ta vägen i Karl XII:s Sverige?

Och hur kommer det sig att det i Birgittas föräldrahem finns en värja som sägs ha anor till Karl XII:s armé?
- - -
Maria Gustavsdotter är utbildad tandläkare men arbetar sedan nästan 20 år tillbaka som författare på heltid. Hon har gjort succé med sina historiska romaner, som ofta lägger tonvikt på det kvinnliga perspektivet.  //

2018-10-08

Allra sista chansen att åka veterantåg på Lysekilsbanan


Ja, nu verkar det faktiskt som att det är kört för Lysekilsbanan. BERGSLAGERNAS JÄRNVÄGSSÄLLSKAP kör för tredje gången sista resan på Lysekilsbanan. Det ryktas om att strömmen stängs av i december och sedan dröjer det väl inte länge förrän koppartjuvarna definitivt förhindrar att järnvägen driftsätts.

Så passa på att åka med detta veterantåg för sista gången på järnvägen.  //

2018-10-07

Fortfarande dyker det upp minnen från det nedskjutna tyska planet

Insänt av Anders Olofsson:

"Hej!
Min pappa som var 12 år 1940 och bodde i Norra Bräcke hittade en liten del av det nedskjutna planet och behöll det som souvenir. Han gick bort 1999, och nu är det jag som har flygplansdelen. Ingen vet vad delen är för något men du kanske kan hjälpa mig med det? Bifogar bilder.
Min pappa berättade också en historia när jag var barn om att en man i trakten fått tag i ett par fina stövlar från det störtade planet. Han placerade dessa i sin vedbod av någon anledning som jag inte minns. Efter en tid började det lukta ruttet av stövlarna, och det visade sig att en halv fot satt kvar i en av dom, så det var bara att kasta stövlarna. Ingen trevlig historia, men det är såna man minns från barndomen.
Med vänlig hälsning
Anders Olofsson"

2018-10-05

Vadande flickan hemma igen

Som vi minns försvann Matti Haupts skulptur Vadande flicka från sin plats i Sörkälleparken. Hon lånades ut till en konstutställning i Borås över sommaren. Men nu är hon alltså tillbaka på sin plats igen.

Det var Gustaf B Thordén som skänkte henne och två andra skulpturer av den finske konstnären Matti Haupt till Uddevalla, De andra två är Flicka med flätor, som för tillfället är borttagen på grund av renovering från Margretegärdeparken och Flicka med näckrosor vid Skansplan framför järnvägsstationen.  //

2018-10-04

Port Arthur rivs

Foto Lennart Odinger. Digitaltmuseum/Bohusläns museum

Lennart Odinger (1938-2004) gick ofta med kameran på gatorna i Uddevalla. Han fotograferade människor och byggnader. Huset som i folkmun kallades Port Arthur var byggt 1905-06. Den här bilden är tagen 1965 och året därpå var Port Arthur rivet.

En sökning på Port Arthur i Tidningsarkivet ger följande träfflista:

Datum Innehåll
1904-02-27 Port Arthur och rysk-japanska kriget.
1905-01-05 Port Arthur har fallit, Rysk-japanska kriget.
1911-03-14 Handl K S Nilsson flyttar från Port Arthur.
1923-09-01 Vid ex auktion såldes fastigheterna Höken 3, 1 och 2 (Port Arthur) köpare Sten B.
1923-09-03 Fastigheterna Port Arthur inropades vid exekutiv auktion i Uddevalla av red. Sten Björkman.
1923-10-03 Gossen Knut Andersson från Port Arthur härstädes, allvarligt skadad av en exploderande gevärspatron. Olycka.
1952-01-11 Port Arthur-ombyggnad. Ägare Gunnar Halner, Ekeby säteri, Tungelsta.
1952-01-31 Port Arthur saneras för 65.000. Byggnad. Bild.
1955-12-16 "Kund på auktion gav 94.000 för ""fel"" hus. (Port Arthur) Byggnad."
1962-04-07 Uddevallas Port Arthur nytt område för höghus. Byggnad. Bild.
1962-04-28 Port Arthur. Byggmästaren berättar. Även i ordbehandlingsfil.
1966-02-05 Här faller Port Arthur. Det 60 år gamla tegelhuset skall rivas. Rivning. Bild.
1966-03-07 Port Arthur fick sitt namn från framlidne disp Arthur E Zachau.
1992-11-05 Port Arthur. Byggnad.  //

2018-10-03

Något om prästens roll på Gustafsberg

Kurt Olsson vid gudstjänst under Gustafsbergsdagarna

På Gustafsberg öppnade år 1776 Sveriges första internatskola. Det var skeppsredaren Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt som hade testamenterat sin förmögenhet till en skola. Där skulle faderlösa gossar ur den lägre medelklassen få undervisning. På så sätt skulle de kunna ta sig ut i yrkeslivet, och bli någonting inom t ex handel, hantverk eller sjöfart.


På den tiden var det mer regel än undantag att skollärare var prästvigda. Så var det också med skolans förste lärare här på Gustafsberg. Han hette Eliseus Winding och var 31 år gammal när han började. Han kom närmast från Uddevalla trivialskola. Anders Knape var noga med att anställa bra lärare, hela verksamheten hängde ju på det. Därför lockade han med en mycket högre lön än på trivialskolan. På så sätt slapp också Eliseus Winding att gå och tigga, som ett komplement till lönen. Många lärare var tvungna att göra det.

I barnhusreglementet stod att "scholemästaren" skulle vara prästvigd och ogift. Arbetsbördan var mycket stor, den kallades faktiskt "trälaktig" och därför fanns en morot: efter 6 år skulle han kunna komma i åtanke när ett pastorat inom hans födelsestift blev ledigt.

Till en början fanns här bara en lärare, plus en särskild lärare i musik. Först i mitten av 1800-talet hade man råd att anställa två lärare till.

På Knapes tid började skoldagen med bön och sång, och ett kapitel ur Bibeln lästes upp och förklarades. På kvällen var det aftonbön, och på söndagen gudstjänst. Den beskrevs så här: "Om söndagen hålles merendels i öfra wåningen på en sal Gudstjenst, med bön, sång och Epistelens samt Evangeliets korta förklaring, efter barnens begrep lämpad, hwarefter sedan et förhör med dem anställes öfwer hwad som är talat och slutes änteligen med bön och sång. Om sommaren under brunnstiden förrättas Gudstjensten uti brunnshuset. Stundom, då wäderleken och tillfället medgifwa, få barnen biwista Gudstjensten i Uddevalla."

Religionsundervisningen var A och O, och om någon elev visade anlag för prästyrket, som sågs som det förnämsta av alla yrken, så skulle han få lämplig förberedande undervisning. Men skolan förberedde också väldigt konkret för andra yrken och pojkarna fick bl a lära sig matematik, moderna språk och olika hantverk.

När det var examen i skolan kom en annan präst och höll förhör. Flera andra präster var också närvarande då, och dessutom representanter för magistraten i Uddevalla, och ämbetsmän och handlare i staden.

På Gustafsberg växte det ju också fram en havskurort, och den hade sin storhetstid under 1800-talets första hälft. Men den uppskattades inte alls av skolans styrelse. Man menade att kurgästernas leverne kunde skada gossarnas moral. Man förfasade sig över "lockande exempel av flärd, sysslolöshet och osedlighet". Och man oroade sig över "liderliga och utsvävande skjutskarlar", och de rika badgästernas simpla tjänstefolk. Till och med prästen var hotad: "Badortens förströelser kunna lätt draga även den mest nitiske lärare från sina plikter."

När 1900-talet kom, och när Första världskriget bröt ut, betydde det slutet för den traditionella kurortsverksamheten. Det hade också blivit svårt att få tag i en präst som kunde förrätta morgonbön och söndagsgudstjänst i brunnshuset. För nu fanns inte längre självklart någon präst på skolan, och det berodde på att läraryrket hade professionaliserats. Lärarna var nu ämnesutbildade pedagoger. Så prästen var inte längre en förgrundsfigur här ute.

Text Ann-Marie Brockman  //

2018-10-02

Lita inte på Google Maps

Om man använder Google Maps för att ta sig från Uddevalla till Gustafsberg så väljer Google Maps den här vägen. Jag har försökt en längre tid att få Google Maps att ändra på detta men tyvärr händer inget. Man får genast ett mejl som tackar för att man hjälper till att förbättra appen. Sedan händer absolut ingenting.

Om man åker Göteborgsvägen mot Gustafsberg så visar exempelvis den brun-vita skyltningen att man tar av till höger och in i Gustafsbergsallén. Men inte Google Maps. Gustafsbergsallén finns inte "på kartan" skulle man kunna säga. Istället får man fortsätta Göteborgsvägen till Bratteröd och sedan över Groheds mosse  till Grohed. Där svänger man av till höger och in på gamla vägen mot Hässleröd. Den vägen är en "icke allmän väg" och sedan något år tillbaka finns det nio fartgupp på vägen.

Spelar detta någon roll? Ja, förvisso. Jag har flera exempel på sådana som skall till Gustafsberg och luras in på Hässlerödsvägen med sina fartgupp. Senast i går kom en husbil nerför Oxeskallebackarna på sin väg mot Gustafsberg. Det visade sig att föraren kört efter Google Maps. Detta händer ofta och helt i onödan.

Från Uddevalla är vägen till Gustafsberg 10 kilometer längre med Google Maps.
Då är appen HERE betydligt pålitligare. Men hur skall man få Google Maps att ändra på detta? Någon som har en idé så hjälp gärna till!  //

2018-09-30

Nya underlag


Järnbron i Uddevalla ser nu ut så här. En slags räfflad plåt.
Och i Hallmans hörn ser det ut så här just nu. Blir nog fint.

2018-09-29

Per Olsson berättar polisminnen på måndag 1 oktober kl 14

På måndag den 1 oktober kl 14.00 kommer Per Olsson till Uddevalla Hembygdsförening i Wessmanska huset, Södra vägen 7, och berättar minnen från sitt långa yrkesliv som polis.  Per är en mycket god berättare. Jag lovar, det blir en högtidsstund!

Alla är välkomna!! Kaffeservering efteråt.  //

2018-09-28

Premiär för nya parkbelysningen på Gustafsberg

 Ikväll, samtidigt som gatubelysningen tändes på Gustafsberg, tändes också den nya parkbelysningen för första gången på Gustafsberg. Fyra lyktstolpar har placerats ut och en femte tillkommer snart.
Det är föreningen Gustafsbergs vänner som har varit initiativtagare och som sökt pengar till projektet av Herman Zetterbergs stiftelse. Stort tack till båda!
 Lyktstolparna är av gjutjärn och har köpts från företaget Kulturjern.

 I veckan monterades de ihop.
 "Vår" elektriker Janne El har kopplat ihop kablarna och lade idag sista handen vid det. 
Och självklart är det Janne Grävare som grävt ned kablarna.
Och efteråt syns det inte ett spår efter arbetet.  //