Vet du vem detta är?

Jag får en fråga om denne man. Vet du vem han är så vill jag gärna veta detta?  //

Toalettbestyr i fält

Foto Bohusläns Försvarsmuseum.

Alla som gjort lumpen har förmodligen stiftat bekantskap med latrinstången. Låt vara att åtta man på en gång var nog lite ovanligt. Den här bilden kan vara från 1920-talet att döma av de trekantiga hattarna.  //

Gamla SKAPI på Packhusgatan

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!
Där grävskopan börjat riva i första våningen, jobbade jag som Lagerbiträde 1961 i fem månader. I övervåningen stod pressarna och gjorde dräkterna släta och fina. Det var Damkonfektion, där satt 25 sömmerskor och sydde. Mest dräkter vill jag minnas.

Idag är det en ny byggnad. Det skall bli skola och affär.

Foto:Bill Rönnqvist(från min balkong)

Mvh.Bill  //

Återträff för värnpliktiga 2019-05-11

Återträff 2019.05.11.    I 17, 3 kompaniet, 3 pluton.

Från vänster i bild: Tomas Elisson, Håkan Johansson, Lennart Jansson, Morgan Broqvist, Ronny Andersson, Mats Ström, Bertil Karlsson, Gunnar Winkler, Torbjörn Lund, David Hallberg, Tapio Kiuru, Mickael Iglicar, Jan Henning. (Joakim Hjärpe anslöt senare på dagen). Foto Lars Ström.

Framför kasern Lejonet och på samma plats som man skiljdes åt för 37 år sedan, möttes lördagen den 11 maj delar av 3. pluton ur 3.kompaniet årsklass 81/82 med sin plutonchef och dåvarande fänriken Håkan Johansson. Det var en förväntansfull och glad men också något åldrad samling där minnena snabbt kom på tal.

3.kompaniet leddes vid tiden av MJ Jan Spång och Stf MJ Åke Årstrand. Den senare försöksledare. I 17 var återkommande en plattform som bidrog till utvecklingen av ny materiel för både arme’n och försvarsmakten vilket utgick från Infanterisstridsskolans InfSS försöksavdelning på Kvarn under ledning av övlt Lars Andréasson, sedermera stabschef och siste regementschefen på I17.

Flera av utvecklingsprojekten pågick mer än ett år och för 3.komp omfattande det stridsselen som senare kom att bli ursprunget till dagens bärsystem. På samma sätt prövades nytt uniformssystem med dragkedjor vilket också återfinns i modifierad form i dagens modell 90. Särskilt viktigt var nytt eldhandvapen efter Ak4. Försvarsmakten hade strax innan valt mellan tre olika vapen och det belgiska vapnet FNC kom att gå vidare för utprovning.

För I17 innebar detta att 3.komp. gavs uppgiften och försöken leddes av mj Åke Årstrand som vid tiden var väl känd för sin betydande kunskap och intresse för vapen. Två plutoner, 2. Pluton under ledning av Kn Nilsson och 3. plutonen under ledning av fk Johansson gavs försöksvapen vilka nu kallades Ak5.

1.pluton under ledning av Kn Stridsberg gavs helt nya Ak4 för jämförelse och referens under försöken. Till detta gjordes även försök med gevärsrökgranat.

Anmärkningsvärt för tiden var datorns deltagande i verksamheten. Dyrgripen lånades in särskilt och alla resultat bokfördes med stor noggrannhet. Varje avgivet skott mot respektive mål med avstånd och antal träff vilka räknades och mättes blev registrerade. Detta oavsett om det var på skjutbanan eller i tillämpad stridsskjutningsterräng.

Försöken kom att påverka både utbildningsresultatet men framförallt även sammanhållningen och kamratandan positivt.

I denna kontext kom minnena snabbt på tal och livet på luckan beskrevs med glada leenden. Till och med inryckningen kom på tal där inmönstring skedde av den nyss utnämnde plutonchefen.

En vandring över kasern och vidare till Fossum genomfördes. Där samspråkades också med ungdomar ur frivilligorganisationen som övade med dagens utrustning. Många likheter och spåren från försöken 81/82 var lätt att identifiera.

Förflyttningssätten övades ju på Fossum vid tiden av alla soldater och vid ett tillfälle även över Bäveån och vidare upp förbi kanslihuset. Jobbigt men likväl ett positivt minne. Färden gick därefter ut till skjutbanorna vilka tillsammans med Bulids stridsskjutningsterräng, framförallt ”Fyrkantsfältet”, ”Älgen - Räven” och ”Tronemossen” var platser där mycket tid och träning var förlagd.

”Centralskjutbanan” och ”Korthållsbana 4” var i stor utsträckning sig lika från värnpliktstiden. Utvecklingen av ny anvisning för skjututbildning diskuterades bland deltagarna. Detta kom senare att benämnas Handbok PEK. Det senare stod för pistoler eldhandvapen och kulsprutor. Även utbildningstecken i tre valörer kunde erhållas efter genomförd kurs. Allt som allt många nymodigheter vid den tiden som satt spår i dagens Försvarsmakt men också i den samlade plutonen.

Under året erhöll plutonen nya vapen vid tre tillfällen. Varje gång något justerade utifrån försöksresultaten. Vid ett tillfälle genomfördes slitagetest med ytterligare 1000 skott per vapen och utan vapenvård vilket innebar arbetsamma men stimulerande övningar. Utebliven vård uppskattades också.

Därefter gick färden vidare och en lång kväll avslutades på Bohusgården. Berättelserna blev många och minnena kom att bli än fler under tiden. Genomgående i berättelserna var att man genom all träning och utbildning i en kontext av vapenförsök, vilken i sig ändå skulle kunna anses vara farlig, likväl litade fullt ut på varandra. Många exempel på tillämpade stridsskjutningar vittnade om detta och resultaten var genomgående mycket bra. Enligt Håkan Johansson var som exempel antalet träff av avgiven mängd skott genomgående strax över 90 % på samtliga normalstridsavstånd i småbruten terräng.

Fk Johansson numera överstelöjtnant inom Flygvapnet tackade alla kamraterna för en inspirerande samvaro och lovade arrangera en ny träff i mera närtid än vad som varit och då på F 7 dit alla hälsades välkomna.

Håkan Johansson i mitten i lågskor. (Och till vänster om honom sitter väl Frank McLellan?)

Plutonen i terrängen då det begav sig.  //

Åtta Uddevallascouter har besökt koncentrationslägret Auschwitz/Birkenau

Insänt av Erik Lindh:

Hej Gunnar!

Åtta Uddevallascouter har besökt Auschwitz/Birkenau. Under en heldag besöktes Auschwitz och Birkenau. Det var tyskarnas största koncentrationsläger och en och en halv miljon oppositionella polacker, ryska krigsfångar, homosexuella, romer och flest judar mördades på det mest brutala sätt.

Det är jordens största begravningsplats – men utan en enda grav. Fasansfullt!

Dessutom träffade man polska scouter i Krakow för att lära känna dem med lite olika aktiviteter. Se bilden med den stora gruppen från avslutningen med dessa på en hög kulle med utsikt över Krakow.

Förutom tonåringarna deltog fem vuxna.

Nedtecknat av Erik Lindh

von Essens vapensköld i Uddevalla kyrka

I Uddevalla kyrka hänger över dörren till sakristian den här vapenskölden över greve Henrik von Essen. Han var med kronprins Karl Johan i Uddevalla sommaren 1814 inför fälttåget mot Norge. När sedan svenskarna hade besegrat norrmännen blev han riksståthållare i Norge. Karl XIII blev ju kung över både Sverige och Norge, men då kungen inte befann sig i Norge var riksståthållaren hans ställföreträdare. von Essen blev förtjust i Gustafsberg och kom tillbaka flera gånger.

Men varför hänger då hans vapensköld i Uddevalla kyrka. Svaret får vi i Uddevalla stads historia del III av Sten Kristiansson. På sidan 125 skriver han följande:

En storartad festlighet, varav ett minne kvarblivit i kyrkan ända till våra dagar, var greve Hans Henrik von Essens begravning den 8 augusti 1824. Han hade varit den siste svenske generalguvernören i Pommern och den förste riksståthållaren i Norge. Vid 68 års ålder hade han drabbats av ohälsa och av läkare rekommenderats salta bad, som man nu började tro kunna hjälpa för litet av varje. Följaktligen kom han till Gustafsberg, den förnämsta ort, som i detta fall kunde komma i fråga, men avled där i halsfluss den 28 juli. I begravningen deltog hela den exklusiva societeten på Gustafsberg samt ädel adel tillströmmad från olika håll. Jordfästningen förrättades i svassande äreminnesstil av biskop Wingård.

Två år senare, den 1 november 1926, avtäcktes greve von Essens vapensköld i kyrkan. Epitafiet hängde på kyrkväggen i långa tider men borttogs omkring år 1900 i tanke att "någonting måste göras". På 1920-talet återkom det till sin plats. Den stolta devisen ÄRAN ICKE LYCKAN påminner i sin lakonism något om Döbelns oförlikneliga Ära, skyldighet, vilja.

Tidningen Uddewalla Weckoblad gavs ut första året 1826 och om avtäckningen av vapenskölden läser vi:

Uddewalla.

Förliden fredagsafton, d 27 dennes, avtäcktes i denna stads kyrka framlidne Riksmarskalken, Fältmarskalken mm, Greve von Essens vapen, i närvaro av så stort antal åskådare, som möjligen kunde rymmas i kyrkan. Denna var överallt och särdeles i koret och kring vapnet ganska rikt och smakfullt dekorerad. Musik uppfördes och Landshövdingen, Generalen mm Greve Axel von Rosen höll ett tal, däri han med sin kända, honom egna, värdighet och behag tolkade den avlidnes förtjänster, handlingar och tänkesätt mot Konung och Fädernesland, den djupa och allmäna sorg, varav varje stadens inbyggare intogs vid Excellensens frånfälle, det oskrymtade och rörande sätt varpå varje klass visade denna sorg, i synnerhet jordfästningsdagen (d. 8 augusti 1824), och det avseende Änkegrevinnan lämnade åt den allmänt yttrade saknaden, vårdnaden och tillgivenheten för den avlidne, varför och till minne härav och av den här skedda jordfästningen, vapnet blivit kyrkan förärat. Vapnet, målat av Professor Limnell, är ganska vackert, ehuru helt enkelt, bestående av en i ram infattad plåt. Månne man icke med skäl kunna önska, att någon inskription tillkomme, innehållande den avlidnes namn mm, ävensom orsaken varför hans sköld här förvaras.

Frank Berghänel har hittat hans gravplats: begravd på Västeråkers förs:s i Uppsala läns kyrkogård.  //

Hamnen 1949

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!

Södra Hamnen i Uddevalla med Skansberget i bakgrunden. Man kan se utsiktsplatsen som ett vitt streck på bergets mitt. Huslängorna längs kajen minns jag som Bjurströms Trävaror, kan vara där järnvägsvagnarna står. Inte helt säker på det.
Foto:Sigrid Rönnqvist.(privat)

Mvh. Bill Rönnqvist  //

Skolfoto 1952 - klass 4:4 på Uddevalla Högre Allmänna Läroverk

Den här bilden har jag fått av Håkan Hellman, som också är med på bilden. Men känner du igen någon av de andra? Och lärarinnan som är nummer sju i mellersta raden? Jag hade henne också när jag gick på läroverket.

På Facebook skriver Gustafsbergaren Erik Kilhamn: Håkan har tre gustafsbergskamrater med på bilden: bakre raden nr 3 Erik Hansson, nr 4 Kjell Olbin, nr 7 Torkel Arvidsson.

Och Håkan själv är väl nummer 2 från vänster i mellersta raden?  //

Regementsmusiker på Lyckorna 1911

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!

När dansen gick på Lyckorna utanför Ljungskile 1911 så gick den till tonerna av Bohusläns Regementes musikkår. Då var regementet förlagt till Backamo. På lördagarna klädde sig musikerna civila, för att på så vis tjäna en liten extra slant.

Stående från vänster: regementstrumslagaren sergeant Hellberg, musikdirektören löjtnant Nyström på Basun, fanjunkare Toll på Bas, sergeant Åkerberg på Trumpet.

Sittande från vänster: Distinktionskorpral Petterson på Althorn, fanjunkare Ljung på Flöjt, sergeant Pettersson på Basun, sergeant Törner på Klarinett och fanjunkare Holmstrand på Klarinett.

Källa: Musikvolontär: Arthur Rönnqvist Backamo 1910(min far)

Foto: Privat.
Mvh.Bill Rönnqvist.  //

Stadsvandring 14 augusti kl 18.30 från Bohusläns museum

Nu är det dags igen. Första stadsvandringen för höstsäsongen äger rum på onsdag den 14 augusti med start från Bohusläns museum kl 18.30. Avgift 20 kr.

Alla välkomna!!  //

Blöta Gustafsbergsdagar

Man kan inte påstå att vi hade tur med vädret vid årets Gustafsbergsdagar. Första dagen bjöd på en del regnskurar, särskilt på morgonen, men sedan blev det bättre med flera timmars uppehåll.

Men det var ändå inget mot söndagens regnande! Det regnade praktiskt oavbrutet vilket gjorde att programpunktera fick byta plats. Utomhus mot inomhus. Såsom Folkdanssällskapet National som intog Societetshuset så fort gudstjänsten var över. Och det blev bara så bra!

Här kommer en del bilder från evenemangen de båda dagarna (foto Harri Kantola och undertecknad):

Nytt för i år att vi hade en utropare. Det var Mats Randér, Gustafsbergs vänner, som oförtrutet berättade om aktiviteterna. Och det gjorde han med den äran.

Invigningen saluterades Westbo mässingssextetts blåsare.

Vi hade besök av historielärare från hela Sverige. Här tittar de fram genom fotoväggen på Skvallertorget.

Den som ville kunde prova på boule och självaste Boule-Bengt var lärare.

Westbo mässingssextett (för dagen åtta man) underhöll flitigt båda dagarna från musikpaviljongen.

Shoppingvädret blev efterhand bra på lördagen. Något man inte kan säga om söndagens väder.

Prova på gammaldags lekar kunde man göra vid Snäckan. Inte så himla lätt!

 Cirkusshow och workshop bjöd Johanna Abrahamsson och Cirkusexpressen på i Societetshuset.

Poistivhalaren Moa Brynnel underhöll både ute och inne.

Hästskjutsen fanns på plats båda dagarna,

men på söndagen lyste passagerarna med sin frånvaro.

Även en Bohuslänsguide kan behöva sitta en stund.

Jag är beredd på att slå vad om att Rebecka Gustafsson är den första kvinnliga prästen som predikat på Gustafsberg. Och hon gjorde det bra!

Håkan Hellman och Bertil Eriksson började båda på skolhemmet som öppnade 1949. 70 år sedan minsann. De fanns på plats i sitt gamla internat och kunde berätta för publiken om hur det var att bo på skolhemmet. Det förekom absolut ingen mobbning var de båda överens om och de fick lära sig att ta hänsyn till varandra.

 Jag hade tre visningar av Gustafsbergsstiftelsens fantastiska arkiv. Här är det Historielärarna förening som besöker arkivet.

Gustafsbergsstiftelsens arkivbyggnad uppfördes 1882. Det var mycket förståndigt särskilt mot bakgrund av att det dåvarande skolhuset brann ner 12 år senare, 1894. Alla stiftelsens handlingar fanns den gången i säkert förvar i arkivbyggnaden.

1962 hyrde stiftelsen ut arkivbyggnaden till Krigsmakten, som byggde om den till kylrum för batterier. Allt arkivmaterial hamnade i källaren på Skolhuset. Och där låg handlingarna i stor oordning när jag behövde en praktisk uppgift i min arkivarieutbildning i början av 90-talet. Det tog tre år att ordna upp arkivet och till min hjälp hade jag tre historieintresserade personer som för tillfället hade drabbats av 90-talets arbetslöshet. Efter 30 års uppehåll blev arkivbyggnaden återigen arkiv, som den var avsedd för. Idag är det en fröjd att kunna visa upp ett fantastiskt material som sträcker sig tillbaka till 1770-talet.  

Vi tar nya tag nästa år, för givetvis blir det Gustafsbergsdagar då också.  //

PROGRAM GUSTAFSBERGSDAGARNA 10-11 AUGUSTI

Tyskar begravdes på Sigelhults kyrkogård

Idag skulle det ha varit en naturvandring med Jan Uddén på Sigelhults kyrkogård men den blev av olika skäl inställd. I stället var vi några stycken som gjorde en kulturhistorisk vandring på kyrkogården. Bl a besökte vi platsen där besättningen från det nedskjutna tyska planet begravdes. Läs om den händelsen här http://uddevallare.blogspot.com/2017/04/76-ar-sedan-det-tyska-planet-skots-ner.html

Besättningen bestod av tre man som alla omkom och begravdes under militära hedersbetygelser på Sigelhults kyrkogård. Lägg märke till de tyska militärerna till höger.

De som förolyckades ved nedskjutningen var Ernst Lück, 25 år, Heinz Priehäusser, 23 år samt Reinhold Buchhorn, 38 år. Några decennier senare flyttades deras stoft till en tysk massgrav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

Under vår vandring dök frågan upp om det var kistbegravningar och som synes på bilden så var det så.  //

Kölnan vid Östertull

Insänt av Bill Rönnqvist:

Hej Gunnar!

Detta hus tror man är ett av de första som byggdes efter branden 1806 i Uddevalla. Benämningen "Kölnan"har tillkommit på det viset, att där på platsen en gång i tiden fanns en kölna,som ägdes gemensamt av närboende husägare,vilka här torkade sitt malt m.m. Där torkades även lin (från Linneby) m.m.

När fotot är taget vet jag inte, det står 1930 på mitt album, det kan vara mor Sigrid Rönnqvist med sin lådkamera för det sitter i hennes album.

Foto:Privat.

Mvh.Bill Rönnqvist  //

Blå tåget läggs ned

Nu tycks det vara definitivt kört för det Uddevallabaserade Blå tåget som har trafikerat stambanan mellan Göteborg och Stockholm de senaste åren. Enligt GP gick det sista tåget den 16 juni och sedan skulle man ta ett sommaruppehåll. Men personalen är uppsagd och en del har inte fått ut sina löner. De ekonomiska problemen har hopat sig.

 Det är här i de gamla lokstallarna i Uddevalla som blå tåget har haft sin bas.
Här har man genom åren utfört omfattande renoveringar av gamla tågvagnar, men nu tycks det alltså vara definitivt slut.

Frågan är vad som nu händer med alla Blå tågets tågvagnar som står uppställda på rangerbangården i Uddevalla.  //