2007-05-31

Kålgårdsbergsskolan vid Margretegärde


Där Polishuset nu ligger invigdes i oktober 1900 den nya folkskolan på bilden. Det var den tredje skolan inom en 18-årsperiod som byggdes vid Margretegärde. 1882 kom Margretegärdeskolan och 1896 kunde Flickskolan invigas.
Arkitekt för den nya skolan var stadsingenjören och sedermera också stadsarkitekten A H Lindeberg, som för övrigt byggde sitt eget privata hus strax till vänster utanför bild, på Lagerbergsgatan 33. Skolhuset var ett reveterat trähus

Införandet av folskolestadgan 1842 hade drivit fram byggandet av skolor i Uddevalla och till det kom befolkningsökningen under 1800-talets andra hälft. På bilden framgår det att skolan var byggd 1900, men så som Uddevallaborna läste texten på huset kom skolan att kallas för "Annofolkskolan".


Skolorna som byggdes vid den här tiden blev snabbt för små och redan 1903 byggde man till en våning på flyglarna och byggde om vinden.


Byggnaden kom att omfatta 10 klassrum varav de flesta reserverades för folkskolans flickklasser samt lärarinnerum och senare också lokal för barnbespisning. Kostnaden för bygget fram till 1903 blev 65 974 kr.
I och med detta uppgick antalet klassrum i staden till 32, vilket var ett välkommet tillskott då klasserna under 1890-talet hade så många som 50 elever.
1928 byggde man till en gymnastiksal på baksidan av skolan och även en tandklinik för att råda bot på elevernas dåliga tandhälsa.
Då jag själv gick på Margretegärdeskolan 1952-54 fick jag några gånger besöka denna tandklinik och det var en fasa att gå dit. Borren var en sådan där gammal med remdrift och hela huvudet skakade då tandläkaren borrade i tänderna, trots att man hade bedövning.
Den 2 april 1966 bröt det ut en storbrand i skolan och när den var släckt kunde konsteras att gymnastiksalen var det enda som kunnat räddas. Resten av skolan fick rivas. Till en början spekulerades det vilt om det var någon av skolans många elever som ville bli kvitt den genom att tända eld på den men dessa misstankar kunde avskrivas. Polisutredningen visade att det uppstått en kortslutning i en elektrisk kabel sedan denna gått av då en mur hade spruckit.
Vid branden innehöll skolan sju klassrum, en musiksal och en skolbarnsbespisning för 500 - 600 elever.
Skolan hade renoverats grundligt 1941. I tur och ordning hade den använts som:
  1. Folkskola för flickor och småskola
  2. Högre folkskola
  3. Kommunal mellanskola
  4. Praktisk realskola ("Praktiska"
  5. Vanlig ("Allmän") realskola, dvs en annexbyggnad till Uddevalla Högre Allmänna läroverk.

I den sistnämna realskolan gick jag någon månad hösten 1960. Vi var en pojkklass med drygt 30 busiga pojkar (fast jag var förstås ganska snäll). Ja vi var till och med så busiga att det spårade ur på en lektion. Vi hade en nybakad ung lärarinna som hade det väldigt svårt med disciplinen i klassen. Hon använde sig av metoden att gapa och skrika på oss och det gjorde säkert inte saken lättare för henne. Det som hände den ödesdigra gången var att det kom in en geting i klassrummet. Vi elever satt förstås och tittade på det vildsinta djuret oavsett var i klassrummet det flög. Lärarinnan försökte verkligen ta i med ännu hårdare handskar då vi hellre tittade på getingen än på henne. Vi skulle se rakt fram, dvs på henne och givetvis lyssna också.

Det var modernt att sätta upp håret rakt upp på skallen på något sätt på den tiden. Det stod upp och var behandlat med sockervadd eller något liknande. Det gick också rykten om att hon hade en brödbit på skallen för att lyfta upp håret ordentligt. Hon var väldigt kort till växten och dessutom hade hon högklackade skor så hon såg avsevärt längre ut än hon var.

Hur som helst så inträffade det, att getingen under sin flygtur i klassrummet närmade sig katedern där vår unga lärarinna satt och försökte vara sträng. Getingen flög in bakom ryggen på henne och förmodligen lockad av den söta lukten från hennes hår landade den högst upp på kalufsen och kröp sedan in i håret och försvann. Hon märkte ingenting och vi vågade inte säga ett knyst för hon var så himla arg.

Efter en stund var det emellertid en av klasskamraterna som tog mod till sig och räckte upp handen. Irriterat frågade hon vad det var. "Fröken har en geting i håret!"

Under några sekunder tittade hon misstänksamt och med misstroende på honom och sedan gick det nog upp för henne att det var sant: "Ta bort den då!!!!!!", vrålade hon helt hysteriskt varpå hela främre bänkraden som bestod av fem elever rusade upp och fram till henne och började slå vilt i hennes uppsatta frisyr.

En av eleverna kunde efter en stund stolt visa upp en död geting som han hittat i håret, men då han plötsligt tittade på den en gång så arga och kavata lärarinnan tvärtystnade han. Hon stod och grät och håret hängde i stora sjok från huvudet på henne. Därefter rusade hon mot dörren och försvann.

Det hade nog aldrig varit så tyst i vårt klassrum någonsin. Ingen vågade knysta och det ringde till rast men vi satt kvar tysta. Det ringde in igen och vi satt där tysta. Till slut kom det väl någon vaktmästare eller liknande som meddelade att lektionerna var slut för dagen. Jag har egentligen bara diffusa minnen av vad som hände efter hennes hysteriska skrik.

Detta var inte bra för oss. Om vi betraktades som bråkiga innan så blev det ännu värre nu och snart föll domen. Vår klass fick inte gå kvar i Kålgårdsbergsskolan utan vi fick flytta till själva läroverkets huvudbyggnad, nuvarande Agnebergsgymnasiet. Och inte nog med det, vi hamnade i klassrummet närmast rektor Möller. Och han var sträng så det blev betydligt lugnare i klassen efter det.

Kålgårdsbergsskolans gymnastiksal stod faktiskt kvar och användes ända fram till dess att Polishuset skulle byggas då den revs. Tandkliniken hade då sedan länge upphört men blotta åsynen av byggnaden framkallade kalla kårar då jag såg den. Och det gjorde jag förstås varje dag från 1989 eftersom vi då hade flyttat till Skolgatan.

Fast Polishuset får man väl egentligen inte säga. Då det planerades ringde det en jurist från Fastighetsverket i Stockholm till mig och ville höra sig för om det fanns något ortnamn eller liknande i omgivningarna runt Margretegärde. Hon berättade att det var tre myndigheter som skulle hålla till i byggnaden, Polisen, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten och då ville förstås de två sistnämnda inte att det skulle få kallas Polishuset. Hon meddelade mig senare att man i alla ritningar och handlingar kring nybygget så var benämningen det "Lagerbergska huset" syftande då på Lagerbergsgatan som går förbi. Fast det är ju ingen Uddevallabos som kallar det. Åklagarmyndigheten har flyttat och vad personalen på häktet kallar huset har jag alrdig hört.

När man hade grävt ut den djupa grunden så visade det sig att hela tomten bestod av den finaste och präktigaste blålera så våra barn hade ett eldorado då de kunde gegga i leran.//

1 kommentar:

  1. Hej!
    Jag gick i Kålgårdsbergsskolan under den tiden skolan brann ner, och såvitt jag vet började det brinna i min klasskompis jacka för hon hade bara rökt en halv cigarett, och inte fimpat ordentligt. Den där lilla eldsvådan släcktes, av vem vet jag inte, men nästa dag, en lördag, stod skolan i ljusan låga när vi kom på morgonen. Jag har alltid trott att det var glöd i trossbotten som orsakade branden. Tror inte det var många som visste om den brinnande jackan, vi var ju nästan den enda klassen i huset när det hände.
    Marion

    SvaraRadera