2007-06-21

Midsommarfirande i Uddevalla


(Undertecknad som lövgubbe 1988. En del sa att det var trevligt med två midsommarstänger, en fast och en rörlig)

Midsommarfirandet i Uddevalla har flerhundraåriga traditioner. Och det var inte alltid så populärt i vissa kretsar. Uddevalla hade en i många stycken extrem kyrkoherde i 1700-talets början som hette Parnovius. Han angrep i en predikan oskicket att ungdomen samlades runt majstången och ägnade sig åt ogudaktiga lekar. Det gick till och med så långt att han natten före midsommar 1703 tog med sig en yxa och högg ner den redan resta majstången.
Prästernas motstånd innebar att midsommarfirandet under långa tider inte var accepterat i samhället. Uddewalla Weckoblad skriver 1834 att majstångslekarna "är ett nöje för hantverkslärlingar och enfaldiga individer".

När Uddevalla Hembygdsförening hade bildats 1984 föreslog jag Kjerstin Cullberg på Bohusläns museum att museet och hembygdsföreningen tillsammans skulle ordna ett midsommarfirande på den då ganska lilla gräsmattan framför museet.
Resultatet blev att jag och min fru de följande nio åren fick ordna detta firande. Vi visste alltså vad vi skulle ägna oss åt när midsommaren närmade sig.

Vi gjorde allt själva. Vi grävde ett hål i gräsmattan några dagar innan och kvällen före midsommarafton var vi ute i skogen och högg lövruskor som vi körde på taket på bilen till museet samma kväll. Och på midsommaraftonens morgon var vi ute och plockade blommor i mängd. Midsommarstången var väldigt enkel de första åren, men en sommar hittade jag en spikram trädstam i lagom längd som hade flutit i land på Hjältön. Med svärfars plasteka med aktersnurra körde jag sedan denna till Bohusläns museum där den kom att fungera bra i flera år ända tills någon borrade ett hål i stammen för att bättre kunna fästa tvärslån. Resultatet blev att den gick av och måste ersättas med något annat.

Grundidén som håller än i dag var att barnen skulle få vara med och klä stången med löv och binda kransar och fästa blommor på stången. När detta var klart kom Uddevalla Spelmanslag och Uddevalla Folkdansgille och ledde själva dansen.

1988 hade jag läst i Uddevalla stads historia om Lövgubben och bestämde mig för att försöka återuppväcka denna gamla tradition. Det gjorde ju inte vårt arbete med midsommarfirandet mindre precis men vi höll på några år.

Lövgubben var en mansperson, äldre eller yngre, som promenerade omkring i staden helt eller delvis klädd i grönt. Ibland leddes han av någon annan under insamlande av slantar. Man tror att den här traditionen kom från Tyskland ("der Laubmann") där man haft urgamla fruktbarhetsriter under våren och den tidiga sommaren.

Bilden här ovan är från 1988. Jag är utklädd till lövgubbe och just när vi höll på som bäst kom det en buss till Kampenhof och ut vällde en massa amerikanska turister. De fick veta att de just bevittnade en gammal svensk tradition och alla ville bli fotograferade tillsammans med lövgubben.

Efter några år som lövgubbe lämnade jag över rollen till antikvarie Stellan Granat som med förtjusning ägnade sig åt traditionen. Jag minns att han en gång gick genom staden iförd sin mundering och det var inga problem att följa efter honom för det låg ormbunkar spridda i en enda lång sträng mellan museet och Packhusgatan där han bodde då.

I dag är det betydligt mer välordnat med midsommarfirandet. Traditionen är etablerad och lockar tusentals besökare. Många år har det varit risk för regn men de flesta gångerna har himlen spruckit upp precis innan det skall börja. I kväll är prognosen riktigt dålig men vi får hoppas att den vanliga turen håller i sig.//

3 kommentarer:

  1. Hej Gunnar,
    Du och Din familj tillönskas en trevlig midsommar. Hoppas att silla går te!
    -loa

    SvaraRadera
  2. Hej Loa!
    Vi önskar Dig detsamma och tror att silla går te framåt eftermiddagen. Det blir Porsbrännvin som snaps. Ljuvligt gott (i måttlig mängd förstås)! Tyvärr vräker det ner just nu så midsommarfirandet vid museet måste nog flyttas inomhus.

    SvaraRadera
  3. Carl-Magnus Norrman2007-08-14 21:36

    Kommer ihåg när Stellan Granat var lövgubbe, någon gång i början av
    -90-talet. Han hade ett fasligt sjå med att hålla undan barn, som försökte "avlöva" honom. Den uppvaktningen uppskattade han verkligen inte.

    SvaraRadera