2007-07-16

Bohuslän tackar Arne Lundgren

I dag då jag slog upp Bohusläningen blev jag mycket glad. Utmärkelsen "Bohuslän tackar" har tilldelats författaren och Lysekilsbon Arne Lundgren. En mer värdig mottagare av denna utmärkelse står ej att finna.

Min första kontakt med Arne Lundgren var boken Simson som kom ut 1982. Den som är obekant med Lundgren borde börja med att läsa den. Den är lättläst, underhållande och mycket rolig. Det väntar en högtidsstund, jag lovar!

Så här beskriver EN BOK FÖR ALLA Simson:
"Simson var pastor på Käringön och som om tillvaron på den karga ön inte var hård nog ändå, finns där den härsklystne pastor Simson att våndas inför. Simson styr ön med järnhand, han tuktar och han hotar med helvetets eldar. Och folket böjer knä.
Dock inte mangrant. Handelsman Truls och fru Aurelia, gästgiverskan, lyckas båda hålla sig i marginalen av pastorns inflytande. Och en orädd yngling, Daniel, trotsar honom öppet.
Kampen mellan Daniel och Simson är ett av flera dramatiska inslag i denna fris över bohuslänskt skärgårdsliv under senare hälften av 1800-talet."

Det måste ha varit i början av 1990-talet jag läste Simson. En kort tid därefter klev det in en lågmäld och trevlig man på min då nya arbetsplats, Bohusläns Föreningsarkiv, där han ville forska i en del fackföreningsmaterial. Efter några timmar fick jag klart för mig att det var författaren till Simson jag hade framför mig. Jag var fortfarande uppfylld av boken och prisade den inför författaren. Arne, som inte är de stora ordens man, såg närmast besvärad ut över min eufori.

När jag i dag gör en sökning på Arne Lundgren i LIBRIS får jag 79 träff. De flesta böckerna har han skrivit själv, men där finns också böcker som han översatt från spanska, portugisiska och italienska författare.

EN BOK FÖR ALLA skriver vidare om Arne Lundgren:

"Han har skrivit ungdomsböcker, dikter och romaner, varvid han rört sig i skilda miljöer. Bohuslän i synnerhet är hans revir. Detta landskap torde i Arne Lundgren ha sin allra främsta porträttör. Han behärskar dess historia, han känner befolkningens liv ned till namnet på minsta don som de brukar för sin utkomst, de må vara verksamma till sjöss eller på land.

Hans öga ser inåt såväl som utåt. och det sedda förmedlas med den språkliga pregnans som är varje allmängiltig författares signum

Arne Lundgren föddes 1925 på Hovenäset och fick redan som 13-åring börja i "berget" tillsammans med fadern, som var stenhuggare. Hans håg stod emellertid till studier. Sådana bedrev han framgångsrikt i Göteborg samtidigt som han tjänade pengar på olika tillfälliga arbeten. Han tog studenten 1946, blev fil kand, fil mag och universitetslektor. 1948-55 arbetade han som affärskorrespondent parallellt med studierna. Den litterära debuten skedde 1948 i antologin Ny Lyrik, redigerad av Erik Lindegren".

2005 hade jag nöjet att att hjälpa Arne med att ta fram en del uppgifter som han behövde till sin nästa bok. Det gällde Granitaktiebolaget C A Kullgrens Enka, som ju var den dominerande stenindustrin i Sverige och givetvis också i Bohuslän. Senare dök Arne upp på museet och vi hade en angenäm pratstund i biblioteket. Arne var i Uddevalla för att hämta sin nya dator och hade fått tid över.
Och på våren 2006 fick jag ett tjockt kuvert som var inlämnat till museets reception. Det var Arnes nya bok "Sprickorna i fars händer", som just handlar om stenhuggarnas arbetsvillkor och livssituation i "Bolagets" tjänst på Bohus Malmön. Det är en mycket läsvärd bok och man får många "aha-upplevelser" under läsandet.

Som boktiteln antyder så fick stenarbetarna ofta problem med sprickor i sina händer. Dessa kunde ibland göra outhärdligt ont och en scen ur boken som har etsat sig fast är när stenhuggarens fru samlar hela familjen runt sig och med en tändsticka karvar ur vaxet ur öronen på alla familjemedlemmar och samlar det på ett fat. Det används sedan för att smörja in stenhuggarens händer för att få lindring.

Man får sig också en tankeställare när det gäller våra dagars sjukhusdebatt. En av stenhuggarna i boken skadas svårt av en sprängsalva och transporten med roddbåt och andra åkdon för att slutligen hamna på Uddevalla lasarett är långt ifrån våra dagars debatt om "den gyllene timmen". (För den eventuellt oinvigde gäller det debatten om var NU-sjukvårdens akutmottagning i framtiden skall vara lokaliserad. Företrädarna för Uddevalla sjukhus menar att man inte kan upprätthålla kravet att en svårt skadad skall kunna transporteras till NÄL inom en timme - den s k "gyllene timmen").

Arne Lundgren har genom åren fått mottaga flera fina utmärkelser men jag tror honom på hans ord i dagens Bohusläningen att priset Bohuslän tackar är det pris som han sätter störst värde på.//

2 kommentarer:

  1. Carl-Magnus Norrman2007-07-16 14:07

    Håller med dig ! En värdig pristagare som skall "HA DEN ÄRAN" mångfalt.
    Har och har läst "Simson", men tyvärr inga andra av Lundgrens böcker. Dom är ofta efterfrågade på antikvariatet.
    Förre chefredaktören för Kuriren, Frank Eriksson, kunde berätta mycket om stenhuggarnas hårda liv. Apropå pastor Simson, så utspelar sig handlingen i Torsten Sandbergs bok "En ö i väster" vid och på Kärringön med den dominerande "herden" Simson. Sandberg sätter dock inte ut namn.
    Så om det regnar så det skvalar, var vid gott mod och läs Lundgren och även Sandberg. Det är fina skildringar om Bohuslän och Uddevalla.

    SvaraRadera
  2. Läste kommentaren Arne Lundgrens bok samt släktskapet med Kullgrens Enka.
    Jag är själv släkt med Kullgrens Enka genom min morfar som var Victor Kullgren och den siste direktören för bolaget. Född i Ljungskile och nu sommarboende på Bohus-Malmön där stenindustrins vagga stod 1842. Har med intresse följt Arne Lundgrens författarskap i decennier och gläds speciellt åt hans sista bok "sprickor i fars händer". Vi har startat en föreningen för att skapa intresse kring Stenindustrikulturen på Bohus-Malmön benämnd www.stenriketmalmon.se. Vi har där lyft fram Arnes bok och marknadsfört den åt honom och hjälpt till med försäljningen.
    När det gäller släktskapet med Kullgren så är det ju extra intressant ur släktforskningssynpunkt eftersom Enkan "Ulrika" Kullgren var en av våra största geneologer och som arbetat fram ett fantastiskt släkträd som finns att beskåda på Länsarkivet i Gbg. I sammanhanget kan ju nämnas det ur Uddevallasynpunkt intressanta att enkans grav och grundaren Carl-Agust grav finns på gamla norra kyrkogården mitt istaden att bese, samt att det stora granitkorset på Bohus-Malmön, Draget som restes till grundarens minne 1913. Korset togs från London där det fanns med på Verldsutställning 1851 och vann första pris som granitarbete.

    SvaraRadera