Aarbol - Backetoften - Baggetofta - Gustafsberg

Kärt barn har många namn heter det ju. Frågan är om inte Gustafsberg har rekordet beträffande namnbyten.

Vi vet att platsen hette Aarbol (uttalas Årbol) 1463. Det betyder bostället vid ån och ån ifråga var Bodeleån.

På 1600-talet finner vi benämningen Backetoften där toften betyder tomt eller gård. Backetoften är alltså en gård belägen vid sluttningen. Egendomens ägor sluttar mot nordost.

När så släkten Bagge köper Backetoften i slutet av 1600-talet är det kanske naturligt att de byter namn till Baggetofta.

På gården Baggetofta fanns det sedan lång tid en surbrunn (Wikipedia säger följande om ordet surbrunn: "En surbrunn är en brunn med kolsyrahaltigt vatten med hög järnhalt som bubblar lite, likt mineralvatten. Förr trodde man att vattnet skulle kunna bota i stort sett alla sorters skröpligheter och åkommor, en uppfattning som blev populär i Sverige I slutet av 1600-talet, och som skulle bestå i drygt 250 år").

Ryktet om det hälsobringande vattnet på Baggetofta spred sig och 1729 beslutade Magistraten i Uddevalla att låta undersöka om det fanns något fog för påståendena. Uppdraget att undersöka vattnet gick till stadsläkaren i Göteborg Jacob Boëthius. Hans rapport trycktes hos boktryckaren Lars Unge och är daterad till 1729.

Detta är framsidan av rapporten och det står: "En kort Berättelse/ om Baggetoffta Hälso=Källa/ Wid Uddewalla; Uti korthet och största hast sammanskrefwen af JACOB BOËTHIUS. Physsicus & Medicus. Civit. Gothob."

När jag guidar på Gustafsberg brukar jag lite skämtsamt berätta om innehållet genom att säga att där står att vattnet i surbrunnen råder bot på de flesta sjukdomar från mjäll till liktornar.

Man får i alla fall klart för sig då man läser rapporten att vattnet är mycket hälsobringande. Rapporten blev genast populär och har ända in i vår tid tryckt om flera gånger. I själva verket kan den jämföras med våra dagars turistbroschyrer. Den hade en oerhörd effekt på intresset för surbrunnen.

Man kan med fog säga att hade inte den funnits så hade Gustafsberg aldrig blivit den succé som det blev. När sedan Anders Knape inrättade sitt barnhus var han inte särskilt förtjust i att folk kom från när och fjärran för att hämta vatten på Gustafsberg, men det är en annan historia som jag återkommer till.//