2007-08-31

Nedre Bräcke


Hasse Andréasson i Stockholm frågar:

"Hej Jag håller på med släktforskning och min farfars släkt kom från Uddevallatrakten, närmare bestämt Nedre Bräcke och Bulid i Bäve socken. Bäve och Bulid har jag hittat på kartan, men inte Nedre Bräcke. Finns gården/orten inte kvar? Jag har spårat släktingar till mitten av 1600-talet och söker vidare. Jag undrar också om det finns något skrivet om dessa platser eller någon hembygdsförening eller liknanade som vet mer. Tacksam för tips och uppslag".

På bilden ser vi gården Nedre Bräcke. Vägen som leder från huset går fram till landsvägen mot Västergötland. Strax till vänster och bakom manbyggnaden på Nedre Bräcke ser man de pågående arbetena med avverkning av skal ur Skalbankarna.

På den här bilden kan man möjligen uppe till vänster ana landsvägen mot Dalsland som gick rakt över den stora fyndigheten av snäckskal. För att kunna avverka även snäckskalen under vägen byggde man en ny väg vid sidan av skalbankarna.

När Uddevalla stad köpte Skalbankarna så var det i själva verket gården Nedre Bräcke man köpte. Skalbankarna låg på dess mark.

På den här kartan från 1937 är manbyggnaden till Nedre Bräcke inringad med rött. Den siste hyresgästen i huset var den kontrollör som staden anställde för att övervaka snäckskalsutvinningen.
När Skalbankarna slutligen övergavs revs också manbyggnaden.

Mer om Nedre Bräcke och Skalbankarna kan man läsa i min tidigare artikel är på Uddevallabloggen 2007-05-20. Man hittar den även genom att skriva Nedre Bräcke i sökrutan uppe till vänster och sedan klicka på Sök.

Om Bulid finns det en hel del att berätta. Alltsedan tidigt 1940-tal har marken där ägts av Kronan, dvs Försvarsmakten. Där låg ett antal olika gårdar och egentligen var det ingen som enbart hette Bulid. Jag tänker skriva en artikel om Bulid lite senare.

Jag vill också tipsa om Wille och Henny Ängermarks arbete med digitalisering av kyrkoböcker. Klicka på länken till Wille Ängermarks hemsida här på Uddevallabloggen. Där finns mycket intressant att upptäcka.//

2007-08-30

En perfekt kväll för varmluftsballong


När jag skulle köra ut bilen ur garaget i kväll hörde jag från ovan ett väsande ljud som jag kände igen. Det var denna varmluftballongen som svävade långsamt över staden. Det måsta ha varit väldigt lite vind för omkring en halvtimme senare såg jag den fortfarande över staden.
Det väsande ljudet kom mig att tänka på en varm och stilla sommarkväll någon gång i början av 1990-talet. Jag deltog i en torpvandring runt gården Södra Fjället på Bredfjället öster om Ljungskile. Vandringen leddes av Åke Olsson som har skrivit boken om Bredfjället.
Vi stod mitt i skogen runt en gammal torpruin då vi hörde ett väsande ljud på lite håll. Vi undrade alla vad det kunde vara? En brunstig älg? Nej, efter en stund uppenbarade sig en varmluftsballong över trädtopparna och den passerade rakt över oss. Det var ballongens varmluftsaggregat som hördes.
Besättningen i korgen under ballongen vinkade ner till oss. Sedan hörde vi en till, och en till...
Vi sprang upp på en kulle med fri sikt och tittade mot Backamo varifrån ljuden kom. Det var en mäktig syn! Det kom en hel armada av luftballonger. Vi räknade till 22 stycken och alla hade startat från Backamo flygfält.
Dagen därpå kunde jag läsa i Bohusläningen att det var SM i ballongflygning som vi hade bevittnat.
Något SM var det förstås inte frågan om i kväll men de där uppe i korgen måtte haft en härlig resa. Någon av Uddevallabloggens läsare kanske vet vilka de var?//

Tore Lexby om Långa ladan

Tore Lexby, här fotograferad på min balkong 2006, med ett mångårigt förflutet inom HSB kompletterar min föregående artikel om Långa Ladan med detta:

"Hej ! Jag kan tillföra vad som berättats för mig. Per Linsten och Rune Carlson (bortgången) och jag hade ett försäljningskontor för AB Boro-Hus, som också ingick i HSB, på Juno-Hus. Per och Rune var nog med på 40-talet.

Rune berättade: Beställning kom från Tyskland på pråmar, som kunde trafikera de tyska floderna. De byggdes i Långa ladan och var av rejält virke. Bordläggningen av ek ? eller fur, 2,5" samt spant av ek. Borden fästes underifrån med galv. klippspik, omkr. 7" långa. Det var ett tungt jobb att med handkraft, slägghammare, driva in dessa i spanten.

Jobbet drevs i skift. Gubbarna hade ingen vidare känsla för Tyskland. Detta resulterade i att man kapade hälften av spiken till c:a 2" och slog i dessa. Det kunde inte avgöras om spiken var lång eller kort.

Den sparade tiden tillbringades på stadens biografer, troligen med det i sinnet, att den uteblivna spiken skulle förkorta kriget."


När jag läste Tores mejl kom jag svagt i håg det där med pråmarna. Överhuvudtaget skulle man ju vilja forska i vad som hände vid Junohus under andra världskriget.//

2007-08-29

Långa ladan


Den här bilden, ursprungligen en diabild, har jag fått av Larsåke Krantz som undrar över vad det är för en byggnad?

Bilden föreställer "Långa ladan" som Uddevallaborna kallade den. Den låg alltså i den del av Skeppsvikenområdet som i dag kallas för Dalen.

Trähusfabriken Junohus invigdes med pompa och ståt den 31 augusti 1939. Den skulle leverera prefabricerade hus på export, framförallt till England. Vi vet alla vad som hände dagen efter invigningen. Andra världskriget bröt ut och förutsättningarna för det HSB-ägda husföretaget ändrades dramatiskt. Minst ett skepp hann emellertid ge sig iväg med last av trähus. Den kom aldrig fram till England och efter en tid fick disponenten på Junohus ett telefonsamtal från Berlin.

"Jo, vi har ett skepp här med 50 monteringsfärdiga hus men vi saknar ritningar till husen!"

Fartyget hade alltså kapats av tyskarna och förts till Bremerhafen. Disponenten förklarade att ritningarna ägdes av engelsmännen. Då inträffade det märkliga att Tyskland mitt under brinnande krig köpte ritningarna av England. Några mer fartyglaster av den här typen blev det förstås inte under kriget.

Trähusfabriken Junohus ställde om produktionen för det svenska försvarets räkning. Man byggde förläggningsbaracker, flyghangarer och militärgarage.

Men så inträffade en ännu märkligare sak. Junohus byggde fem stycken "fiskefartyg" för tyskarnas räkning i Norge. Dessa fem fartyg byggdes i Långa ladan och det hela kringgärdades av en hel del smussel. Allt var förstås superhemligt.

Den tyska ockupationsmakten i Norge tog över två norska fiskfabriker, Frostfilet A/S i Bodö och i Trondheim. Frostfilets uppgift var att förse de tyska soldaterna med 25 miljoner fiskmiddagar per månad. Man försökte att locka norska fiskare att arbeta i fiskfabrikerna men oviljan var stor. Därför fick man i stället tvångsutskriva norrmän till att arbeta i fabriken.

Det hade varit väldigt intressant att egentligen få veta hur kontakterna togs med Junohus i Uddevalla. Den svenska regeringen kan knappast ha varit ovetande, snarare inblandade. I Uddevalla kommunfullmäktiges protokoll kan man inte hitta några spår av båtbyggeriet i Långa ladan. Staden hade alltid fått statsbidrag för muddringsarbeten i hamnen och Byfjorden och allt pekar mot att svenska staten svarade för de muddringsarbeten som behövdes för att kunna sjösätta fartygen.

På den här kartbilden (tack Jüri Kiviloo för den) från 1940 ser man Långa ladan nedtill och ovanför den ser man rännan som muddrades till fyra meters djup.

De gånger det har talats om dessa fartyg har man alltid kallat dem för fiskefartyg, som så fort de kom till Frostfilet A/S i Trondheim skulle ha bestyckats med fartygskanoner och utrustats som minsvepare. Jag är dock tveksam till det. Visserligen hade fartygen träskrov, men det är det enda som talar för det.

Nej, Frostfilet använde fartygen till att transportera fisken från fiskeflottan utanför den norska kusten och in till fiskfabriken i Trondheim. Sannolikt var fartygen bestyckade med däckskanoner enbart för att kunna försvara sig.

Långa ladan byggdes 1940 och var en ganska enkel byggnad. I stort sett bara väggar och tak. Där inne byggdes fartygen på rad efter varandra. Fartygen var alla på 250 dödviktston, hade träskrov och två stycken Bolindermotorer.

Under byggtiden stod alltså fartygen på rad bakom varandra och sjösattes sedan norrut via slipen. Alla fartygen döptes efter norska fisknamn.

Efter kriget återtog norrmännen företaget Frostfilet och fartygen seglade fortsatt för företaget.

M/S Sei levererades i mars 1943. Jag har inga vidare uppgifter om fartyget.

M/S Lange levererades i april 1943. 1958 döptes hon om till Gaustadnes. Hon sjönk efter grundstötning den 10 november 1967 i Fenfjord. Ägare var då Lars Gaustadnes.

M/S Kveite levererades i maj 1943. Döptes om till Nidarvoll 1965 och till Beton 1969. Hon sprang läck den 2 juni 1972 och sjönk vid kaj i Sunndalsöya. Hon bogserades senare ut på djupt vatten och sänktes. Ägare var Otto Barsten, Molde.

M/S Hyse levererades i maj 1943. Hon döptes om till Mjölfjell 1948 och förliste den 4 november 1950 när hon seglade på ett grund i Målöysund. Ägare var Marie Lem, Bergen.

M/S Flyndre levererades i maj 1943. Döptes om till Sinbad 1948 och förliste efter en kollision den 3 december 1969 nära Örland utanför Trondheim. Ägare var Lars K Botten, Kristiansund.

Efter krigsslutet ställde Junohus om produktionen till den ursprungliga inriktningen, nämligen trähus. I krigsdrabbade länder fanns det nu ett än större behov av Junohus.

I mars 1945, dvs krigsslutet närmade sig då snabbt, levererade Junohus sjukhusbaracker till Holland.

I augusti påbörjades export av 250 Junohus till Bornholm. Dessa hus finns kvar än i dag och är K-märkta. Ryssarna hade helt i onödan bombat Bornholm sönder och samman vid krigsslutet.

I september 1945 kom exporten av Junohus till England i gång på allvar.

Långa ladan stod kvar i många år efter andra världskrigets slut. Den lär mest ha använts som virkesförråd innan den revs.

Junohus förtjänar en alldeles egen historieskrivning men den får jag återkomma till.//

2007-08-28

Otäck trafikolycka på övergångsställe


I kväll, några minuter efter kl 19 inträffade en otäck trafikolycka i korsningen Lagerbergsgatan - Norra Drottninggatan. Jag skulle precis sätta mig vid ett fönsterbord på krogen Krogen tillsammans med några goda vänner och fira den enes födelsedag, då det plötsligt skrek till i bromsande bildäck.
En svart Peugeot 307 Sport med en yngling vid ratten hade precis kört på två yngre kvinnor på övergångsstället utanför Hotell Gyldenlöwe.
Den ena kvinnan slungades i väg några meter och blev liggande orörlig på sidan. Dock var hon vid medvetande. Den andra observerade jag inte först. Antagligen var hon först med och hjälpte den svårast skadade kvinnan innan hon själv blev omhändertagen.
Tre ambulanser anlände till platsen och förstås också en polispatrull. När man sitter och väntar när en sådan sak har hänt så tycker man ju att det tar en evighet innan hjälp anländer. Tillrusande personer tog dock hand om den svårast skadade kvinnan till dess att den första ambulansen anlände efter några minuter.
Ambulanspersonalen rörde mycket försiktigt vid kvinnan på marken och placerade henne så småningom i en upplåsbar historia som stabiliserade henne på båren. Den andra kvinnan lades också på bår efter att först ha fått en stödkrage runt hals och nacke.
Polisen ägnade mer än en timme åt den påkörande ynglingen. Solen stod vid tillfället rakt emot vindrutan på bilen så sikten kanske inte var den bästa. Om han hade hög fart kunde vi inte avgöra. Så småningom fick han själv köra från platsen så några tecken på rattonykterhet hade han väl inte visat.
Ja, det blev ingen vidare inledning på min väns födelsedagsmiddag.
Vi får hoppas att kvinnornas skador inte var så illa som det såg ut.//
(Radio Väst meddelade i dag på morgonen att de två kvinnorna endast var lindrigt skadade med ömhet i höfter och ben. Däremot chockades föraren svårt.)

Brasilien - Österrike på Rimnersvallen


(Kuriren den lördagen den 7 juni 1958.)

Åke Hansson frågar efter publiksiffran för VM-matchen i fotboll på Rimnersvallen den 8 juni 1958.

Fredrik Wallström, som jobbar på Rimnersvallen, nämner i en kommentar siffran 17 778 åskådare. Det är en siffra som jag utan vidare skulle köpa om det inte var för att jag i dag har varit inne och läst vad Kuriren och Bohusläningen skrev dagarna efter matchen.

Båda tidningarna nämner 18 300 åskådare. Det är en misstänkt jämn siffra för att vara en publiksiffra. Kuriren skriver också att därtill skall läggas 250 funktionärer, 150 journalister, 70 radiomän samt 50 fotografer. Då skulle vi vara uppe i 18 770 åskådare allt som allt.

Nu är ju inte det som journalister skriver alltid sant och det är mycket möjligt att det har skett en kontrollräkning senare som kommit fram till Fredrik Wallströms siffra. Det kunde därför vara intressant att höra var Fredrik hittat siffran.

Därtill skall nämnas att Bohusläningen ger en svidande kritik till Svenska Fotbollsförbundets biljettpolitik. Den "har varit under all kritik och jag kan inte dra mig till minnes något större virrvarr i fråga om sålda, tingade och returnerade biljetter än vad som skett denna gång." Det framkommer också att det var likadant på de andra arenorna.

Hur som helst så var ju detta århundradets fotbollsmatch på Rimnersvallen. Hur Österrike förberedde sig inför matchen har inte lämnat efter sig några spår i vare sig mitt minne eller i tidningarna. Allt handlade nämligen om Brasiliens lag.

Själv var jag 13 år och hade fått reda på att det brasilianska laget skulle ladda upp timmarna före matchen inne på Bohusläns regementes område. De disponerade Soldathemmet alldeles innanför kasernvakten och Fritidsparken, nuvarande Regementsparken. Jag och några kamrater hade smitit in på regementsområdet och fick träffa spelarna inne i Soldathemmet. Jag minns bara att det var ett gäng mörkhyade spelare, som egentligen inte såg ut så värst mycket för världen. Allra minst var en 17-åring som inte fick spela på Rimnersvallen men dock var med på bänken. Denne 17-åring var Pelé, som fick sitt stora genombrott i fortsättningen av VM-turneringen. Jag tror att jag fick hela lagets autografer men var är mitt autografblock i dag? Tyvärr, ingen aning just nu annars hade hade jag lagt ut en bild här.

Av en ledare fick jag emellertid ett brasilianskt mynt, 10 centimos. Det var ett litet silverfärgat mynt som väl inte vägde mer än papper. Det myntet har jag nog fortfarande kvar i mina gömmor.

Brassarna lekte med några fotbollar på gräsmattorna runt Soldathemmet för att sedan återsamlas där inne. Där fikade de och drycken de drack hette, enligt Kuriren, Ovomaltin. På nätet hittade jag en beskrivning av den. Det är en slags chokladdryck med malt och vitaminer.

Garincha ochh Dino spelade på det labyrintspel som fanns och Zito spelade en truddelutt på Soldathemmets hammondorgel.

Att brassarna höll till inne på regementsområdet berodde på att de hade hela den brasilianska presskåren efter sig som normalt bevakade varje steg de tog. Här passarade ingen in genom den extra bevakningen vid kaserngrinden, utom vi ungar förstås som hade egna kryphål i kasernstaketet.

Rimnersvallen började fyllas på med publik flera timmar innan matchen. Själv var jag där och stod längst upp på den norra ståplatsläktaren. Man hade satt gymanstikbänkar, förmodligen från stadens alla gymnastsalar, på löparbanorna och det var alltså fullsatt. Nej inte riktigt förresten. Det visade sig efteråt att det fanns 1 200 osålda biljetter á 6 kronor samtidigt som många inte fick tag i någon biljett trots att de köat länge utanför arenan.


Fotbolls-VM var otroligt uppmärksammat hemma i Brasilien och därav följde att sex brasilianska radiobolag direktrefererade. Det var enligt Kuriren "ett obeskrivligt oväsen från radioreportrarna". De var drygt 30 till antalet. När en av dem tröttnat fanns det alltid en ersättare som tog vid. Under tre timmars tid sände man oavbrutet och allt som hände på arenan skildrades hem till Brasilien.

Till och med Brasiliens ärkebiskop följde matchen på plats på Rimnersvallen.

Sedan öppningsceremonierna hade överstökats formerade sig lagen med följande laguppställningar:

Brasilien

Gylmar, de Sordi, Santos, Dino, Bellini, Orlando, Joel, Didi, Mazzola, Dida och Zagallo

Österrike

Szanwald, Halla, Swoboda, Hanappi, Happel, Koller, Horak, Senekowitch, Buzek, Körner och Schleger.

Matchen inledde med jämnt spel. Mycket berodde på att brasilianarna gång på gång gick i Österrikarnas försåtliga offsidefällor. Emellertid lärde de sig detta och i den 38 minuten kom första målet för Brasilien. I andra halvlekens femte minut kom 2 - 0 och brassarna slog då märkbart av på takten.
Österrikarna var ingalunda ofarliga men så fort de närmade sig brassarnas mål lade de på ett par kol och höll undan.
3 - 0 kom när det endast var en minut kvarav matchen. Mazzola som åtta gånger hade fastnat i österrikarnas offsidefällor kom denna gången fri och sköt ett hårt skott i insidan av burgaveln.

Som kuriosa skall jag här återge en insändare (av en äkta Uddevallabo?) i Bohusläningen dagen före matchen:

VM-trafik i Uddevalla

Trafiken i Uddevalla har ju diskuterats en hel del. Nu sitter vi några stycken och undrar vad som skall ske efter VM-söndag. Vi tänker oss en bil på Kilbäcksgatan mot Västerlånggatan - alltså en av ambulansens och brandkåren huvudleder. Bilisten skall vidare norrut.
Hur kommer han in i de filer, som otvivelaktigt kommer att fylla genomfartslederna till bristningsgränsen? Vi undrar.

En som inte ser VM.//

2007-08-27

Nattfriden åter



Inte undra på att det har väsnats då det är sådana här stora betongelement som har hackats sönder på gamla varvsområdet.

Nu är det emellertid slut på det nattliga bullret. Det är NCC:s underentreprenör Skånes Entreprenadservice som har väsnats på nätterna.

Till Sveriges Radio Väst sa Stefan Pålsson från företaget i eftermiddags att de var medvetna om att de inte fick utföra störande arbeten mellan kl 22 och 07. De hade inte heller förstått att de hade stört. Han lovade emellertid att de omedelbart skulle upphöra med oväsendet under nätterna.//

När Rimnersvallen döptes


Den 26 mars 1957 hade Bohusläningen en artikel om hur det gick till då Rimnersvallen döptes. Som vi vet sedan tidigare invigdes Rimnersvallen den 5 maj 1923. Namnet fick den året innan.

Enligt den säregne Uddevallabon Theodor Stalheim så hade han själv inspirerat till namnsättningen. I hans "Sagogudarnes land", del II finns ett kapitel som här citeras ordagrant:

RIMNERSVALLEN
Vår nya idrottsplats

Ett nutidsförhållande, som icke bör förbigås, då vi skrifva vår gamle sagovän jätten Rimners historia, är att Uddevalla stads och genom regementets förläggning här så att säga hela Bohusläns nyligen invigda idrottsplats benämnts efter denne märklige man och sålunda bär det kraftigt och skönt klingande namnet Rimnersvallen. Gärna kunde vi utsträcka det till att gälla äfven exercisfältet, eftersom det sammanhänger med vallen och användes för ungefär samma ändamål, nämligen att dana våra duktiga pojkar till "hjältar och riddersmän".

"Det är en utomordentligt hög kvalitet på Bohusläns regemente", var öfverste O W Melins omdöme, då han för kort tid sedan afgick som dess chef, och denna mening delas äfven af öfverste Bengt Ribbing och överstelöjtnant Hugo Lilliehöök. Så att våra unge hjälteämnen synas icke ha vansläktats från sina sagoomspunna fäder i kraft och mandom utan kunna stolt bära upp ett fordrande namn på den mark de trampa för att lära sig försvar af en älskad fädernejord.

Det ifrågavarande idrottsfältet har ett utomordentligt vackert läge i gränsen mellan gårdarne Samneröd och Hedegärde. Äran af, att det också fått ett ståtligt och vackert namn, tillkommer kapten Harald Nyman, som fann på idén, att det borde nämnas efter någon sagohjälte. hvilken på sin tid stått i nära beröring med orten. Då förf. häraf föreslog riddar Samson, alias jätten Rimner, accepterades detta namn utan vidare till beståndsdel, och så enades man inom den för idrottsplatsens åstadkommande tillsätta komitén om "vallen" som efterled. Namnet stadfästes därefter på ett mera allmänt sammanträde.

Våra idrottsföreningar äro att gratulera till sin vackra täflingsvall, för hvars åstadkommande såväl staden som enskilda dess medlemmar visat prof på en storartad offervilja. Idrottens ädla lek är, såsom våra sagor utvisa, gammal i vår nord - må den lefva till fromma för folkkraft och helsa också allt hädanefter!"

Så långt den fantasifulle, idoge redaktören Stalheim. Om jätten Rimner kan det måhända intressera att Stalheim först hade honom bosatt på Klocktornsberget (Agneberget), därefter på en klippa vid Bäveån, där regementets kanslihus byggdes 1913. Till sist flyttade Stalheim den gode, märklige jätten till bergen ovanför idrottsplatsen.
Stalheims alla böcker finns i Bohusläns museums bibliotek att ta del av för den intresserade. Man kan också läsa om honom på Skredsviks Hembygdsförenings hemsida i en text skriven av Per-Allan Olsson. Den hittar du här http://www.skredsvikhbf.se/hugmun2.html


Ljudterrorn fortsatte även i natt


Ljudterrorn från arbetena på f d Uddevallavarvet fortsatte med oförminskad styrka även i natt (Se mina två tidigare artiklar i frågan). Vid 23.30-tiden fortgick oljudet alltjämt och sedan vaknade jag av det kl 03.55.
Att detta inte kan stå rätt till hörde jag nu på förmiddagen. Uddevalla kommun har enligt uppgift ett avtal med entreprenören om att arbetena bara får pågå mellan kl 07 och 22. Entreprenören skulle, om detta stämmer, i så fall kraftigt bryta mot avtalet och därmed hålla många Uddevallabor vakna helt i onödan. Man kan ju lite stillsamt undra vad det är för en entreprenör över huvud taget?//

2007-08-26

Rimnersvallen


Jag lovade tidigare att jag skulle återkomma till Rimnersvallen. Och nu har jag också fått en fråga från Bjarne Forsberg:

"Vet du exakt när själva fotbollsplanen byggdes (utan läktare) samt vilket år den döptes (1921?)".

De säkraste källorna när det gäller Rimnersvallen är Uddevalla Idrottsplatsförenings arkiv, som förvaras på Bohusläns Föreningsarkiv, Uddevalla stadsfullmäktiges handlingar samt dagstidningarna förstås.

I Uddevalla Idrottsplatsförenings arkiv finns inte protokollen från de första åren bevarade. Däremot finns där en historik som Folke Bröjer har författat. Han var styrelseledamot från 1936 och uppenbarligen väl informerad om Rimnersvallens tillblivelse. Ur den har jag hämtat uppgifter och sedan kontrollerat dessa mot Stadsfullmäktigeprotokoll och tidningsartiklar. Av det urvalet får vi en bild.
Den 20 april 1920 börjar Rimnersvallens historia. Då tillsattes bl a på initiativ av Oscar Andersson en kommitté bestående av honom själv, John Bark, Arthur E Zachau, Sven Wolde, Victor Kullgren, Harald Nyman, Nils Elmér, Fridolf Falkheden och Harry Ljungberg. Kommitténs ide var att bilda en andelsförening för att finansiera en idrottsplats.

Man sökte stöd från flera håll och uppmuntrades från centralt idrottshåll i Sverige. "Kan ni få denna plats upplåten får ni Sveriges vackraste idrottsplats!" uttryckte man sig.

I slutet av 1920 konstituerade sig idrottsplatsföreningen och den 15 februari 1921 beviljade Uddevalla Stadsfullmäktige föreningen nyttjanderätt av 19 000 kvadratmeter av ängen nr 57 Marieberg.

Tongivande i idrottsplatsföreningen var tre föreningar. Uddevalla IS, IFK Uddevalla och I 17 IF. Man samlade in pengar på olika sätt för att få idrottsplatsen till stånd. Staten bidrog, p g a hög arbetslöshet, med arbetskraft. Ett slags tidiga AK-arbeten således. Tidvis var så många som 40 arbetare i gång med arbetena.

Försäljningen av andelar inbringade 7 500 kr ( 141 300 kr i dagens prisläge). Uddevalla tändsticksfabrik ställde gratis 10 000 löpmeter bräder till förfogande. Den nationella idrottsrörelsen bidrog med 10 000 kr ( 188 000 kr i dag) samt sist men inte minst så gjorde medlemmarna i de tre medlemsföreningarna många hundra mantimmar för att få idrottsplatsen klar.

IFK Uddevalla och Uddevalla IS saknade pengar till sina andelar men Svenska Fotbollsförbundet lånade 2 500 kr till respektive förening som fördelades på vardera 25 medlemmar. Bohusläns regementes lägerkassa tecknade för I 17 IF:s räkning andelar för motsvarande belopp - 2 500 kr.

Idrottsplatsen togs i bruk innan den var färdigbyggd. Den första fotbollsmatchen ägde rum i september 1922 mellan IFK Uddevalla och IFK Åmål. Och i mitten av oktober möttes IFK Uddevalla och IFK Göteborg i vad som tidningarna kallade årets match. Göteborgarna vann med 6 - 3. En tidig friidrottstävling anordnades också i oktober med bl a en femmannastafett.

I mitten av november 1922 påbörjades byggandet av läktaren och på våren därpå kunde man fastställa ett datum för idrottsplatsens högtidliga invigning. Den invigdes den 5 maj 1923.

Det kan vara på sin plats att citera direkt ur Bohusläningens referat.

" Uddevalla stadion inviges - den vackraste idrottsplatsen i riket.

På söndagen invigdes Uddevalla nya idrottsplats, Rimnersvallen, under fladdrande fanor och klingande spel och redan lång för tolvslaget fylldes vägarne till Marieberg av en tusenhövdad människoskara.
Runt Rimnersvallens gröna matta vajade svenska flaggor. Det var liv och hänförelse bland åskådarnas ungdomliga skaror, och herrar funktionärer och domare sprungo omkring mellan målen och lade sista hand vid verket.
Vädret var härligt. Solen sken och en frisk vind blåste och bredde ut de blågula dukarna och standaren vid defileringen.
På utsatt tid började invigningshögtidligheterna med "Sverige" spelad av Bohusläns regementes musikkår.
Så följde idrottsfolkets defilering i följande ordning: Funktionärer, Örgryte Idrottssällskap, Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg, Idrottsföreningen Kamraterna Uddevalla, Uddevalla I S, Idrottsringen Göteborg, Idrottsföreningen Kamraterna Åmål, Uddevalla Gymnastikförenings manliga och kvinnliga avdelning, Elementarläroverkets för flickor lekavdelning, Föreningen Kroppskultur kvinnliga avdelningen, I 17 IF gymnastikavdelning, I 17 idrottsförening, Uddevalla läroverks idrottsförening, Uddevalla scoutkårer flickor och gossar samt Uddevalla Roddklubb....."

Referatet är mycket längre och själva invigningen följdes förstås av idrottstävlingar.

Här följer så ett utdrag över vad tidningarna skrivit om Rimnersvallen genom åren.
  • 1923-04-30 Serveringen å Rimnersvallen har utarrenderats till herr Per Edvard Karlbom.
  • 1923-05-07 Uddevalla stadion inviges.
  • 1923-08-01 Internationell fotboll på Rimnersvallen. Ryska federationslaget spelar.
  • 1923-08-04 Annons. DM-final på söndag mellan IFK Uddevalla och IFK Åmål.
  • 1924-08-22 DM-final i fotboll mellan IFK Uddevalla och Uddevalla IS.
  • 1924-11-20 Rimnersvallen skall få automatiska vändkors och räknare.
  • 1925-06-02 IFK Uddevalla segrade mot Halmia. Trots ruskvädret kom tusentalet till Rimnersvallen.
  • 1925-08-03 Kamraterna spelade oavgjort mot ÖIS på Rimnersvallen.
  • 1925-09-26 Höstfest på Rimnersvallen för förbättring av fotbollsplanen.
  • 1926-05-14 200 nya sittplatser på Rimnersvallen.
  • 1928-07-17 Olycksfall på Rimnersvallen. Gösta Karlsson från Åmål skadades vid stavtävling då hans stav brast.
  • 1931-10-06 Jordbanetävlingar (motor) på Rimnersvallen.
  • 1932-04-28 Tak för ståplatspubliken i vardande på Rimnersvallen.
  • 1933-05-05 Rimnersvallen 10-årsjubilerar.
  • 1933-09-25 UIS-cyklister vann bancykeltävlingar på Rimnersvallen.
  • 1935-04-25 Rimnersvallen får en flott högtalare.
  • 1936-03-12 Skall staden "socialisera" Rimnersvallen?
  • 1936-07-07 Uddevallakamraterna spelade 2-2 mot norska Lyn på Rimnersvallen.
  • 1938-07-05 Kurirens och Bohusläningens fotbollslag möts i århundradets andra match på Rimnersvallen.
  • 1938-09-01 Regementsmästerskap på Rimnersvallen. Hela regementet på plats.
  • 1940-06-07 Skolbarn på Rimnersvallen firade Svenska flaggans dag.
  • 1940-08-23 Cykel- och gångtävlingar på Rimnersvallen med Tore Uttman.
  • 1941-11-29 Isbanan vid Rimnersvallen påbörjas i dag och ger arbete åt 14 man.
  • 1941-12-24 Rimnersvallen har haft ett gott år säger Folke Bröjer, kassör och sekreterare.
  • 1942-05-23 Lyckad premiär för friidrotten på Rimnersvallen. Håkan Lidman och Arne Andersson överlägsna segrare.
  • 1942-07-20 En lång rad av stölder på Rimnersvallen. Pengar och spelarutrustning har försvunnit.
  • 1945-06-06 Taket på Rimnersvallens ståplatsläktare blåste bort.
  • 1946-03-06 Oscar Andersson avgår som platschef på Rimnersvallen.

1946-05-27 Rimnersvallen i lågor. Huvudläktaren nedbrunnen.

1947-09-16 Piloten Ågren vid spakarna på Flygande hissen, när den flyger över Rimnersvallen.
  • 1953-03-24 Rimnersvallen byggs till
  • 1955-02-04 Snar upprustning av Rimnersvallen krävs för en kommunalisering.
  • 1955-10-26 Rimnersvallen skall byggas ut.
  • 1956-06-01 Rimnersvallens nya läktare tas i bruk i morgon. 2000 sittplatser till förfogande.
  • 1956-12-19 Rimnersvallen invigs i juni 1957.
  • 1957-02-27 Ytterligare en huvudläktare på Rimnersvallen?
  • 1958-02-10 Rimnersvallen får VM-match den 8 juni.

  • 1958-06-09 Brasilien slog Österrike med 3-0 på Rimnersvallen. Publikrekord.
  • 1958-09-29 Rimnersvallen har fått brasiliansk VM-plakett.
  • 1961-07-17 Jubel mötte Dan Waern då han bärgade SM-guld på Rimnersvallen.
  • 1964-06-24 Tre kronors värde steg efter flott uppvisning på Rimnersvallen. Hög klass även i fotboll.
  • 1968-06-20 Lördag den 29 juni tänker Ricky Bruch slå världsrekord i diskus på Rimnersvallen.
  • 1968-06-29 5 055 åskådare då Sverige mötte Norge i friidrottslandskamp.
  • 1969-04-01 Rimnersvallens B-plan läggs om för 80 000 kr.
  • 1971-07-29 Oddevold möter Norrköping på Rimnersvallen.
  • 1973-07-12 12 000 åskådare på Rimnersvallen då Sverige slog Island med 1 - 0.
  • 1973-07-13 36-årige Ove Änghagen dog efter fall från läktaren under landskampen på Rimnersvallen.
  • 1973-08-13 Rimnersvallen firar 50-årsjubileum.
  • 1980-06-02 Dundersuccé för gymnastikuppvisning på Rimnersvallen.
  • 1981-08-12 Fotbollslandslamp Bulgarien - Sverige på Rimnersvallen.
  • 1990-04-23 Efter brand kan tillbyggnaden av Rimnersvallen tidigareläggas.
  • 2004-07-14 Arenan rustas upp inför damlandskampen i fotboll mellan Sverige och Norge.

Jag har en liten tråd att nysta i då det gäller namnsättningen av Rimnersvallen. Jag har kanske därför anledning att återkomma om detta.//

Skönt med sovmorgon


Härom morgonen blev jag ju väckt kl 04.25 av arbetena vid f d Uddevallavarvet. I dag dröjde det ända till 05.45.
Jag tackar allra ödmjukast för att ha fått sova lite längre men så är det ju söndag och allt!//

2007-08-25

Lyckad badortsdag på Gustafsberg


Det blev en hellyckad första badortsdag på Gustafsberg i dag.

Här invigningstalar änkefru Hulda Agrell från Hälsobrunnens trappa.

Året är 1899 och Gustafsberg är en mycket välbesökt badort dit människor från hela Sverige reser för att kurera sin hälsa. Här kan man få diverse behandlingar, inom- och utomhusbad, dricka brunn, inandas hälsosam luft, promenera och njuta av de vackra omgivningarna.

För första gången arrangerar Bohusläns museum Badortsdagar på Gustafsberg. På programmet står bl a musikunderhållning i brunnspaviljongen, marknadsstånd och dramatiserade visningar.

I Gustafsbergs badrestaurang serveras det smörgåsbord á la 1899 och på konditori Snäckan bakverk från samma tid.

Gustafsberg visade sig från sin allra bästa sida och publiktillströmingen var god. Förvaltande direktören Jan Fogelin och ordföranden i Gustafsbergs vänner Ann-Hild Staiger hälsade välkommen.

Därefter visade den kringresande jonglören Jönsson sina hisnande konster vilket rönte stor uppskattning. Han trollade med sina bollar och sina diabolos, ja förresten hade han inte fyra stycken på gång samtidigt? Det var en sådan virvlande uppvisning att det var svårt att följa de snurrande föremålen med ögonen.




I den fulltaliga publiken dolde sig aktörer från Bohusläns museum och Studio 32 i tidsenliga kläder. Ja, förresten alla var inbjudna att klä sig tidstypiskt och många hade hörsammat uppmaningen.

Baderskan Hermina Hallgren gjorde stor succé som ledsagarinna. Hon mötte publiken, som fick agera nyanlända badgäster, vid badhuset och vandrade sedan runt på området.

Här och där dök det upp Gustafsbergsbor. Det var fattigbadgästen Margareta, societetsfrun Liljeqvist, badortsläkaren Sven Wolde med flera.


Doltor Wolde prisade det hälsobringande vattnet i surbrunnen och fick till och med de nyanlända badgästerna att utföra gymnastiska och hälsosamma övningar under stor förtjusning.

I morgon söndag fortsätter Badortsdagarna så passa på. Det fullständiga programmet kan du läsa på Bohusläns museums hemsida http://www.bohusmus.se/ Klicka sedan på Program.//

Se fler bilder från festligheterna här http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/Gustafsbergsdagarna?authkey=REJ44Wouy3U

2007-08-24

Polisen - var god dröj!


Natten till i dag tände en pyroman på Bohusläns museums sopcontainer som gudskelov står en bit från huset.
Som fastighets- och säkerhetsansvarig hade jag då att ra reda på vad som hänt och om en polisanmälan var gjord? Räddningstjänsten hade varit där och släckt branden men de brandmän som varit på platsen hade gått av sitt pass då jag ringde i morse.
Jag ringde sedan 114 14 till Polisen för att kolla upp om det var gjort en polisanmälan. Efter den sedvanliga inledningen, om att ifall det var ett pågående brott så skulle jag i stället ringa 112, blev jag så placerad i telefonkö. "Du har plats nr åtta!" förkunnade en röst.
Klockan gick och rösten återkom med jämna mellanrum och meddelade att jag behöll min plats i kön och att jag hade plats nr åtta!
Jag lade ner luren och skrev lite på min dator och tog upp luren efter en stund. "Du har plats nr sju!" förkunnade rösten.
Jag fortsatte att jobba och så där höll det på i närmare en kvart innan jag plötsligt hörde att jag hade plats nr 1 i kön!
Då svarade till sist en pigg kvinna och jag sa: "Jaha, jag heter Gunnar Klasson och ringer från Bohusläns museum i Uddevalla, och du sitter förstås i Luleå?", försökte jag.
"Nejdå, jag sitter i Helsingborg och här är vi på bettet må du tro!"
Sedan jag förklarat mitt ärende sa hon att det var bäst att jag pratade med mitt eget polisområde: "Ett ögonblick!" sa den glada skånskan.
Efter en stunds tystnad i luren hörde jag:"att ifall det var ett pågående brott så skulle jag i stället ringa 112. Du är placerad i kö! Du har plats nr åtta!"
Då hade jag lagt mellan 20 - 30 minuter på att försöka få kontakt med Polisen. Då tröttnade jag och lade på luren.
Jag har i min tjänst anledning att ganska ofta ringa till Polisen och tyvärr är ovanstående berättelse inte ett undantag. Polisledningens övertro på tekniska lösningar slår hårt mot Polisens eget arbete och allmänhetens förtroende för dem.
I dag kan jag inte ringa till polisen i Uddevalla så som jag kunde förr i tiden. Då hade jag en etablerad kontakt med Polisen och kände flera av dem genom min tjänst.
De flesta ärenden med Polisen är "halvakuta", dvs brottet har redan skett och någon gärningsman står ej att finna. Att då ringa 112 är mig främmande. Det numret menar jag är förbehållet de riktigt akuta ärendena.
Nej i stället är jag hänvisad att ringa 031-739 20 00, alltså till Polisens ledningscentral i Göteborg. Och där får man vänta, och vänta...
Ett exempel från i fjol. Jag slutade min tjänst en fredagseftermiddag. Det var en stekhet dag i augusti och jag lämnade museet för att till fots ta mig hem genom staden.
Vid en liten stenmur i bortre änden av Museiparken ligger det en medvetslös man i solgasset. Ingen tog någon notis om honom. Jag kunde dock bara inte gå förbi..
Jag kände igen den medvetslöse mannen, det var en av mina gamla "beväringar" från I 17 och som jag ofta pratar med på staden. Han tillhör alltså det s k A-laget.
Jag försökte få liv i honom men utan resultat. Han var helt borta. Jag insåg då att jag behövde hjälp. Jag ringde till Polisen på Göteborgsgnumret ovan och väntade, och väntade, och väntade...
Till slut kom det fram en man som sa till mig att jag skulle ringa 112 i stället. Jag hade då väntat i 8 minuter och 30 sekunder på att få kontakt med Polisen.
Jag tyckte inte att det var rätt att belasta SOS-Alarm med detta ärendet men mannen stod på sig varvid jag gav med mig och ringde 112. De svarade genast, varvid jag förklarade läget. Jag sa till dem att det var fråga om en missbrukare och att jag bedömde att han var redlöst berusad men att jag inte var helt säker på detta.
Reslutatet blev att det inom några minuter kom en akutbil med läkare och en ambulans, båda med blåljus och siréner till Museiparken.
När de klev ur sina bilar så sa de genast att detta var inget för dem. Jag höll med och förklarade vad som hade hänt. Medan vi pratade med varandra rullade sakta en polisbil förbi McDonald's på andra sidan gatan. Vi försökte få kontakt med den, men utan resultat.
Till slut lyckades en av ambulansmännen få kontakt med polisbilen och det hela löste sig.
I bland läser jag i tidningarna att Polisen löser allt fler brott. Men då undrar jag, utifrån min erfarenhet, hur många är det som ger upp i sina försök att få kontakt med Ordningsmakten? Hur många anmälningar blir inte gjorda?
Det är stor synd att seriöst arbetande polismän (för det är de allra flesta) skall vara i händerna på en så usel organisation och teknik.//

Väckt kl 04.25 av arbetena vid varvet


Jag har tidigare skrivit om arbetena vid f d Uddevallavarvet där flera stora maskiner dagarna i ända hackar sönder betongkajerna. Jag skrev då att de är i gång från solens uppgång till dess nedgång.
Det var fel. De är i gång före solens uppgång. Kl 0425 i dag vaknade jag av vad jag trodde var ambulanshelikoptern. Den kommer i bland nattetid och flyger över centrum. Det har jag stor förståelse för och brukar somna om genast.
I morse landade emellertid aldrig helikoptern utan ljudet fortsatte med små korta avbrott oavbrutet så att det var stört omöjligt att somna om. Eftersom jag varit ute vid varvsområdet och följt arbetena kände jag igen oljudet.
Jag har tidigare hört att man kan höra arbetena från Kapelle men detta var första gången jag själv hört ljud därifrån.
Jag bor på Skolgatan och fågelvägen är det 2,3 km till arbetsplatsen och dessutom ligger Kålgårdsberget emellan. Jag undrar hur många Uddevallabor som hölls vakna av oljudet? Jag tänker på alla dem som bor på Strömstadsvägen och i de västra stadsdelarna som har arbetena alldeles inpå sig.
Jag blir inte förvånad om det framförs protester mot dessa nattliga arbeten. Mörbultad av sömnlösheten skall man nu gå till jobbet.//

2007-08-23

Östra skolan


I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var det en intensiv skolbyggnadsperiod i Uddevalla. Under tioårsperioden 1901-1911 ökades stadens folkmängd till 12 736 invånare. Under samma period ökade antalet folkskolebarn från 1 133 till 1 620.

Under den här perioden byggdes 1907 Östra skolan som var av kategorin småskolehus. Det hade sex klassrum.

Jag kommer i håg det som det vore i går hur jag gick till skolan för min första skoldag. Jag bodde då på Hallavägen mitt emot regementets kasernvakt. Vi var många födda 1945 så trots att jag var endabarnet kändes det aldrig ensamt då jag hade väldigt många kamrater. Och några av dem började i samma klass.

Vårt klassrum låg på den här gaveln mot väster bakom fönstren däruppe i andra våningen.

Jag tror att alla barn på Öster gick i småskolan här i två år. Sedan blev det Margretegärdeskolan i trean och fyran och för min del blev det sedan Uddevalla Högre Allmänna Läroverk.

Östra skolan fick elektriskt ljus 1923 och 1938 ordnades en ny lekplats på en del av skolgården i korsningen Sigelhultsvägen - Västgötavägen. Redan innan jag som sjuåring började skolan var det en högtidsstund då man fick gå till den här lekplatsen och åka karusell.
Vi hade barnbespisningen i källaren till vänster och jag minns att jag hade särskilt svårt för ängamat, som jag trodde hette änglamat. Det fanns ingen gymnastiksal på vår tid men 1965 byggdes en sådan.
Sedan länge har byggnaden upphört att vara skola och för dagens Uddevallabor är huset mest känt som Kroppshyddan då handbollsföreningen Kroppskultur håller till där.//

Återförening av förstaklassare


I dag återförenades tre av klasskamraterna från klass 1 H på Östra skolan 1952-54. Larsåke Krantz till vänster och Kjell Berggren till höger återförenades med undertecknad. Det är 53 år sedan vi lämnade andra klass på Östra skolan och vi har inte träffats sedan dess.
Larsåke hade åkt från Sandared utanför Borås, medan Kjell bor i Uddevalla. Vi träffades vid 12-tiden och åt lunch tillsammans. Och pratade minnen från småskolan förstås.


Den mänskliga hjärnan är fantastisk. Saker som man tror att man glömt för länge sedan kan lockas fram när man pratar med andra om hur vi hade det i skolan. Det är förstås olika saker vi minns.
Här på klassbilden är jag inringad längst till vänster, Lars-Åke i mitten och Kjell till höger om honom.
Idag ringde också Maj-Lis Kjörnsberg och kunde berätta att den fjärde flickan från vänster hette Marianne Lindvärn.
Jag har inte hittat nuvarande adresser till alla ännu. Det gäller exempelvis Bo Jonsson som sitter bakom Larsåke och Leif Gustavsson som är sjätte "man" från höger. Och den tredje "mannen" från höger är väl den ende nu som vi helt saknar uppgifter om. Så är det någon som känner igen honom så hör av er till mig.
Den korrekta klasslistan justeras fortlöpande i den förra artikeln här på bloggen.//

2007-08-22

Margretelund - Lagerbergsgatan 25


Huset till höger på bilden är Margretelund. Det ligger på Lagerbergsgatan 25. Den här bilden är tagen innan det Bernstoneska huset till vänster revs.

Margetelund ser ungefär likadant ut i dag som på bilden. Det stora päronträdet i förgrunden finns dock inte längre.

Margretelund byggdes 1724 av Jöns Koch och han hustru Margareta Simzon-Koch och det är förstås Margareta som givit namn till huset och hela området för övrigt. På den tiden låg huset 150 meter utanför själva staden och tack vara stora lövträd i trädgården som omgav huset klarade det hettan från stadsbranden den 29 juli 1806. Familjen Koch ägde Margretelund i mer än hundra år.

Så här såg Margretelund ut före 1903. Då hade nämligen Alban Thorburn låtit bygga till verandan med dess frontespis. Hans kusin Eugen Thorburn, den kände arkitekten, lär ha ritat tillbyggnaden under protest då han ansåg att huset var vackrare som det var.//

2007-08-21

Stadsvandring onsdag den 22 augusti kl 1830


Samling till stadsvandringen är här vid Matti Haupts staty "Flicka med flätor" i Margretegärdeparken.
Vi kommer att gå i kvarteren runt Margretegärde och vidare Lagerbergsgatan ner mot centrum.
Alla är välkomna och Uddevalla Hembygdsförening tar tacksamt emot 20 kr i frivillig avgift.
Välkomna!//

Uddevallavarvet raderas ut


Snart kan man inte längre ana att här har legat ett storvarv. Av de tre stapelbäddarna på Uddevallavarvet återstår i dag praktiskt taget ingenting. En stor grusplan och några stora grushögar syns på platsen.


Och demonteringen eller snarar demoleringen av det gamla varvsområdet fortsätter oavbrutet och det går fort. Det hade hänt jättemycket sedan jag tog en cykeltur häromdagen.

Förarna av de här maskinerna som bokstavligt talat slår sönder de stora betongkajerna kan inte ha någon vidare arbetsmiljö. Och undrar om de känner till att man numera, enligt EU-direktiv, måste ha elva timmars dygnsvila? Enligt vad jag erfarit är de igång från solens uppgång till solens nedgång.

Just här där maskinerna hackar sönder kajen befann jag mig den 5 september 1954. Min morbror, Arne Krook, hade egen pålningsfirma och utförde pålningarna här. Jag var nio år och anledningen till att jag minns detta så tydligt är att den dagen sjösattes Josefina Thordén. Fartyget var på 32 000 ton och var enormt stort enligt den tidens mått.
Detta var en angelägenhet för hela Uddevalla och man gick man ur huse för att få vara med på sjösättningen som förstås var årets händelse.
Jag undrar vad min morbror Arne tänker där uppe i sin himmel när det han var med och byggde upp för 53 år sedan nu raderas ut?//

2007-08-20

Bohusläns regementes begravningsplats


P O Blomqvist har några frågor om Ramneröds kyrkogård. Och här kommer den ena:

"På denna kyrkogård finns också , längst bort rakt fram från ingången, ett kvarter med gravar för militär personal. Kan det vara så att de militärer som ej hade familj eller närstående ej ombesörjde begravning av någon annan anledning, t ex ekonomiska skäl, begravdes genom åtagande av regementet?"

Det P O Blomqvist frågar om är mycket riktigt Bohusläns regementes begravningsplats på Ramneröds kyrkogård. Om man går där och tittar så finner man att de äldsta dödsfallen är daterade till omkring 1918.

Det var förstås Spanska sjukan som krävde många dödsfall. Den 20 augusti 1918 skriver Bohusläningen att Folkskolestyrelsen belutat att uppskjuta skolstarten till den 9 september på grund av Spanska sjukan. Lika försiktiga var inte de militära myndigheterna som kallat in en stor styrka till repetitionsövning den hösten. Sett i backspegeln skulle naturligtvis inryckningarna ha stoppats men så blev det inte. Det skulle visa sig vara ödesdigert.

Bohusläningen skriver den 26 augusti att det femte dödsoffret har krävts vid regementet och de följande veckorna dör det värnpliktiga var och varannan dag.

Den 8 oktober hade 25 soldater avlidit i Spanskan. Så gott som varje dag avmarscherade regementets musikkår i täten för begravningsprocessioner som för det mesta gick till järnvägsstationen och i en hel del fall också till stadens kyrkogårdar.

Regementet fick snabbt behov av en begravningsplats då det var många soldater som av olika skäl inte kunde återföras till hembygden. Detta var ju direkt efter första världskriget och nödåret 1917 och många var väldigt fattiga. Krigsmakten stod för begravningskostnaderna för de familjer som hade det fattigt.
Den begravningsplatsen ordnades på Ramneröds kyrkogård. Det var några veckor sedan jag var där men jag vill minnas att det ligger omkring 20 soldater och anställda begravda där. Alla har små stenplattor som Harry Gotthard Millar på bilden. Detta måste för övrigt vara en son till en ganska känd kringresande konstnär som hette Johnny Millar och som bodde i Uddevalla en del år.


På våren 1919 skriver Bohusläningen att Spanska sjukan är på retur men det skulle komma ytterligare en ny våg med början omkring 1922. Vid regementet skördades ånyo dödsoffer och soldater och anställda begravdes nu både på Ramneröds kyrkogård och på Östra kyrkogården. De fyra gravstenarna av samma modell som på Ramneröd, som sedan 1920-talet legat på Östra kyrkogården är tyvärr nu borttagna.

I Sverige dog ca 35 000 människor i Spanska sjukan de här åren och det var naturligtvis ett oerhört slag. Inte sedan en smittkoppsepidemi 1779 hade Sverige utsatts för en sådan förödelse.


Men på begravningsplatsen på Ramneröd ligger även sådana soldater eller anställda som avlidit i tjänsten av andra skäl. Den yngsta gravstenen är över den f.d. indelte soldaten Johannes Dag som dog så sent som 1961.

Under mina sista år på Bohusläns regemente (slutade 25 februari 1991) vet jag att regementet fortfarande hade ansvaret för begravningsplatsen och jag tror att Försvarsmakten än i dag står som gravrättsinnehavare.//

2007-08-19

Knallsuccé för Bohusbanans 100-årsjubileum


Jag måste säga att Bohusbanans jubileumsdag överträffade mina vildaste förväntningar.

Här är tre av jubileets frontfigurer: Kurt Gullberg, Ljungskileortens Hembygdsförening, Morrgan Claesson, Bergslagernas Järnvägssällskap och Sven Hergens, Ljungskileortens Hembygdsförening.

De har tillsammans med oss övriga representanter för hembygdsföreningarna i Säve-Rödbo, Ytterby, Kode, Stenungsund och Uddevalla planerat i månader inför jubileumsdagen. Vi har haft ett antal möten hos varandra och hos järnvägssällskapet i Göteborg, där även representanter för Banverket och Västtrafik deltagit. En minutiös planering, inte minst av järnvägstrafiken och tidtabellerna.

Sammanlagt har det gått fem tåg mellan Uddevalla och Göteborg varav fyra har dragits av ånglok. Och ångloken har rönt befogat intresse måste man säga.


Den här bilden på det första tåget från Uddevalla tog jag vid järnvägsövergången på Skolgatan där jag bor. Ett äldre par som satt på balkongen närmast järnvägen for upp förtjusta och vinkade mig till sig. De var från Bosnien visade det sig och de berättade ivrigt om ångloken i deras hemland. När jag berättade för dem att det skulle komma tre ångtåg till under dagen visste deras förtjusning knappt några gränser.
Tåget kommer här ur tunneln genom Kålgårdsberget och under att par minuter efter att tåget passerat vällde det ut rök ur tunnelöppningen.


Morgonens tåg från Uddevalla i närheten av Groheds station (Tack Jan Aronsson för bilden).


Själv åkte jag så småningom med elloket kl 12.25. I Ljungskile måtte hela samhället gått man ur huse för det var aktiviteter överallt på perrongen och framför stationsbyggnaden. Det var utställningar, musikunderhållning, folkdans och körsång.

Sångkören Fräknarna under Lotta Gustavssons ledning gjorde stor succé då de sjöng Bohusbanans tidtabell till ett känt musikstycke. Inte visste jag att man kunde sjunga en tidtabell men nu är det bevisat.

Uppehållet i Ljungskile var hela 45 minuter vilket utnyttjades av Ljungskileföreningen till den sista sekunden. Vilket engagemang av Ljungskileborna.
Tåget for vidare och stannade i Svenshögen en kort stund innan det bar i väg mot Stenungsund. Där var det komplicerat! Hur skulle det gå? Inte nog med att de båda veterantågen möttes där, dessutom hade Västtrafiks ordinarie tåg ett möte samtidigt. Fyra tåg således inom en kort tidsrymd. Dessutom fyllde ångtåget från Göteborg på vatten samtidigt.

Men trots att det vimlade av tågpassagerare både vid och på spåren så gick det galant. I god tid ropade Banverkets personal ut varningar till oss ur högtalarna på perrongerna.

Även i Stenungsund var det fullt av aktiviteter under dagen. Och vid det första tågmötet hade det varit musikkår och pampigt värre. Stenungsunds hembygdsförening hade ordnat med utställning och sålde lokalhistoriska skrifter.
Och vad många som hade tagit tillfället i akt och klätt upp sig i tidsenliga kläder. Jag tror inte att det bara var för att de fick åka gratis. Nej de verkade njuta av varje sekund och alla ställde villigt upp som fotomodeller.
I Stenungsund tog jag ångtåget tillbaka till Uddevalla och på ett par ställen såg jag flockar med kossor lägga av i vilt sken. Denna frustande och rykande järnhäst skrämde förstås slag på dem, vana som de är med Västtrafiks tysta tåg.
Och efter en lång dag, som började i gryningen, var det härligt att slå sig ned i den fina restaurangen och bli servererad raggmunk och fläsk.//
Se på fler bilder från jubileet här http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/Bohusbanan100R?authkey=1x8-_9558JA

2007-08-18

Veterantåget har anlänt

Så anlände veterantåget till Uddevalla i kväll. Det kom som planerat på Herrljungabanan via Öxnered. Det var elloket som drog tågsättet och sista "vagnen" var ångloket som skall dra första tåget från Uddevalla i morgon bitti. Ångloket hade haft fyr i pannan sedan man lämnade Göteborg.
Väl framme i Uddevalla tuffade loket i väg till den gamla lastkajen öster om stationsbyggnaden. Dit hade Räddningstjänstens i Uddevalla stora tankbil anlänt och nu fyllde man på vatten.
Det kom folk för att titta på tåget från alla håll och samtidigt anlände ordinarie tåg från Herrljunga och Göteborg och intresset var stort bland de passagerare som klev av i Uddevalla. Flera fick fram kamerorna.
Sedan backade loket undan för att stå uppställt i västra delen av bangården under natten. Det gäller att inte fyren slocknar utan lokpersonalen får titta till den några gånger under natten.
Biljettförsäljning kommer att ske i väntsalen på Uddevalla Centralstation från kl 0800. Det går även att köpa biljett ombord.
Tågen avgår från Uddevalla exakt kl 09.10 (ånglok), 12.25 (ellok) samt 16.40 (ånglok).//

2007-08-17

Bohusbanan 100 år - jubileet närmar sig


Redan på lördag den 18 augusti tjuvstartar Bohusbanans 100-årsjubileum. Ca kl 18 kommer nämligen det ena veterantåget till Uddevalla och det dras av det här ellokomotivet från 1934. Det anländer på Herrljungabanan till Uddevalla Centralstation. Bakom sig har ellokomotivet ett antal vagnar och det hundraåriga ånglokomotiv som skall dra söndagens första tåg från Uddevalla.

Utan att jag vet säkert antar jag att ånglokomotivet går sist och baklänges.
På det sättet är det bara att koppla loss ellokomotivet och då är veterantåget klart för avgång i rätt riktning.
För den som vill ta titta på veterantåget i lugn och ro går det alltså bra på Uddevalla Central efter kl 18 på lördagskvällen. Tåget står där över natten. Ni får dock inte gå på spåren!

Det är inte mindre än fem tåg som går fram och tillbaka på banan under söndagen. För Uddevallas del gäller följande:


Kl 0910 avgår BJ:s (Bergslagernas Järnväg) ångtåg Bohusbanan mot Göteborg.
Kl 1203 ankommer BJ:s ångtåg från Göteborg. (Ånglokomotivet backar sedan till Öxnered för vändning och backar sedan tillbaka till Uddevalla för att rättvänt dra 1640-tåget mot Göteborg).
Kl 1225 avgår BJ:s eltåg mot Göteborg.
Kl 1622 ankommer BJ:s ångtåg från Göteborg.
Kl 1640 avgår BJ:s ångtåg mot Göteborg.
Tre avgångar från Uddevalla således varav två med ånglok och ett med ellok och två ankomster med ånglok.
På Uddevalla central säljs biljetter från och med 0800 på söndag. Och om du klär dig tidsenligt kan du få åka gratis.
Biljetter kan även köpas ombord. Uddevalla Hembygdsförening finns på plats under hela dagen. Lillemor Hansson säljer Lundbergskarameller och ett bildspel med bilder från Bohusbanan genom åren visas hela dagen i väntsalen.
Vid Ljungskile station arrangerar Ljungskileortens hembygdsförening aktiviteter mellan kl 11 och 14.

Utställning från Hembygdsmuseet
Försäljning karamellstrutar
Sång av Fräknarna (Bygdens berömda kör)
Dans och musik av Ljungskile Dansare och Spelmän
Veteranbilar
Brandkåren informerar och fyller på ånglokens vattentankar
Kaffeservering//