2008-07-25

Kvarglömd kamera



I drygt ett år har den här Olympuskameran varit min bästa vän och följeslagare. Jag har med den vart jag går, för rätt som det är dyker något intressant upp.

Det är min tredje digitalkamera och den är fantastisk. Man kan göra alla möjliga och omöjliga inställningar. Förutom "vanliga" stillbilder kan man filma, med ljud, och det som jag kanske är mest imponerad av är inställningen "available light", dvs tillgängligt ljus. Med den kan man ta fantastiska bilder i mörker eller halvmörker.

Nåväl, på resans sista dag, åter mot Uddevalla passerade vi en badplats intill en sjö i skogarna sydost om Skene. Det hade inte varit något badväder tidigare under resan så nu skulle vi (dvs hustrun) passa på.

Det var ganska mycket folk på badstranden och precis då vi skulle lämna densamma ringde min telefon. Jag märkte inte då att jag gick ifrån kameran som låg i gräset. Vi gick till kafeterian och köpte glass och sedan till husbilen där vi kokade kaffe och satt en bra stund.

Sedan for vi vidare mot Skene, Kinna och till Rydal där vi skulle gå in på Rydals museum. När vi lämnade bilen famlade jag reflexmässigt efter kameran - borta!!!

Långsamt gick det upp för mig att jag nog hade glömt den på badplatsen... Ve och fasa, vi hade ju säkert åkt minst femton kilometer efter den rasten. Vad gör man då? Jag insåg att det var väldigt liten chans att kameran skulle ligga kvar bland alla människor på stranden. Möjligen kunde man hoppas på att någon lämnat in den på kafeterian.

Vi hoppade emellertid in i husbilen igen och körde tillbaka mot badplatsen. Bara att hitta tillbaka var en bedrift då vi hela tiden kört på småvägar med massor av vägskäl. Vi hann förstås spekulera mycket om vad som hänt kameran och sannolikheten att få tillbaka den ansåg åtminstone jag lika med noll.

När vi anlände till parkeringen vid badplatsen kunde jag konstatera att det kommit ännu fler badande som slagit sig ned i gräset. Hustrun hoppade ur bilen och gick mot platsen där vi suttit intill ett stort träd.

Och si! Jag såg på långt håll hur hon böjde sig ner och tog upp någonting från marken och triumferande vinkade hon mot mig och någonting blänkte i handen på henne.

Där hade kameran legat bland en massa badande i kanske två timmar och den låg kvar!!! Herregud vilken lättnad! Det hade lönat sig att återvända. När jag väl hade fått grepp om kameran igen stoppade jag ned den djupt i fickan. Så djupt faktiskt att jag glömde ta fram den då jag ett par timmar senare besökte bloggarvännen Lae i Nordtorp och hans hustru http://nordtorp.blogspot.com/ Så någon bild från det trevliga besöket blev det inte, i alla fall inte den här gången.//

4 kommentarer:

  1. Jättebra att ni hittade kameran! Förmodligen innehöll den bilder som ni tagit under resans gång. Kameran kan ju ersättas men aldrig bilderna.
    Har själv varit ute för ett spektakulärt äventyr med en kamera. För många år sedan var vi fyra man på besök i Skottland med hyrt flygplan. I samband med starten från Inverness mot Prestwick hörde vi en smäll i flygplanet strax före lättning. Då allt tycktes fungera så fortsatte vi på utstakad kurs. Efter en stund frågade en av kompisarna efter sin kamera. Vi kom fram till att han lagt den på ena vingen i samband med att vi steg ombord. Ingen hade därefter sett till den. Vi anade vad som hänt (den hade blåst av vingen och slagit i flygplanskroppen) och kontaktade flygtrafikledningen i Inverness och bad dem sända ut en bil för att se om vi tappat en kamera på startbanan. Efter en stund fick vi besked - jodå, mycket riktigt en kamera hittades. Den fick genom trafikledarens försorg åka med i cockpit på närmaste BEA-flight till Glasgow, där den "tilltufsad" kunde hämtas. Den behövde givetvis lagas.
    Så var det med det.
    Välkomna hem förresten!

    SvaraRadera
  2. Kameror lever onekligen sitt eget liv, tycks det. Dock inte min näst sista. Den slängde jag i soporna på mitt hotell på Mallorca för några år sedan. Det är vad jag tror i alla fall, ty borta var den och därmed en stor del av 2003 års bildskörd från den vackra ön.
    -loa

    SvaraRadera
  3. Jag glömde också fota. Men jättetrevligt var det med besök. Himla tur att ni hittade kameran. Instämmer med Rolf att bilderna aldrig kan ersättas. På så vis var det bättre före den digitala eran då hade ju bara senaste ruulen förvunnit. Men förr försvann ju rullar vid framkallning. Vi var i Österrike och semestrade i början på 70-talet och tog sju rullar DIA:s. En försvann och det var naturligtvis den somm plåtats under den religiösa högtiden Frohleichnam. För att fånga de processionerna igen måste man ju dessutom vara där vid en visst datum.

    SvaraRadera
  4. Tack för de härliga kamerahistorierna!

    SvaraRadera