2008-07-31

Oscar Green


Leif Thorin skriver:

"I bildspelet med bilder från Uddevalla på din blogg hittade jag en bild från 1930-talet på min morfar, Oscar Green, som då var kajstyrman hos Ångbåts AB Bohuslänska Kusten. (Bild nr 31 av 209) Du kanske har fått den av Nils-Erik Thönell? Han är den unge mannen som min morfar håller armen om på bilden. Den nu 88-årige Thönell var morfars hjälpreda på kajen och de kom av allt att döma mycket bra överens.

Oscar var ju en rätt så välkänd person i Uddevalla, inte minst för att han ända till sin död år 1953 skrev dikter som nog nästan varje vecka publicerades i Kuriren och Bohusläningen, och det är väl därför som han har fått ge namn åt vägen upp till Alhagen, där han växte upp. Var det möjligen så att du hade ett finger med i spelet när vägen fick sitt namn? Jag blev hur som helst mycket glad för det. Att plötsligt råka få se en bild av Oscar på nätet var förstås väldigt trevligt. Tack för allt arbete som du lägger ner på ditt hembygdsintresse!

Leif Thorin
"

Hej Leif och tack för att du har identifierat männen på bilden. Jag har haft den bilden länge men inte känt igen personerna på den. Men Oscar Green känner jag ju väl till. Jag har faktiskt en hel pärm med hans dikter, säker ett hundratal. Jag fick den av Inga Ågren för en del år sedan och jag gissar att hon var din moster?

Oscar Green hade två signaturer då hans dikter publicerades, O. G-n och Nommer 73 Kvest. Jag kom i kontakt med hans dikter när jag skulle hjälpa Uddevalla OK med texter till orienteringskartornas baksidor på Herrestadsfjället. Klubben ville ha lite kulturhistoria så att kartorna kunde användas inte bara som tävlingskartor. Det var ett väldigt roligt arbete och jag lärde mig massor om fjället och dess innevånare. Och i det arbetet intervjuade jag förstås väldigt många personer.
När jag lite senare blev tillfrågad av dåvarande stadsingenjören om jag visste något om vägen upp mot Nybygget - Alhagen som kunde användas för att ge vägen ett namn var det ingen tvekan om att den skulle heta Oscar Greens väg. Sedan jag motiverat varför jag tyckte det, var stadsingenjören lika övertygad. Och så blev det.
När Oscar Green fyllde 60 år den 4 november 1949 skrev Kuriren så här:
"F.d. fjällpojken, torpardrängen, flottisten, sjömannen, tjärkokaren, hamnarbetaren, kajstyrmannen och nuvarande kapell- och taxivaktmästaren samt Kurirenskalden O. G-n och Nommer 73 Kvest i Uddevalla är i dag 60 år. Han får sin lilla födelsedagsruna mycket fritt efter Dan Andersson:
Hej, å hå, gode Oscar, redan har du nått de 60
- ut i världen steg du från ett torp vid Alehagens mo.
Ofta har vi vandrat kring i trakten som du opp har växt i
- kanske anat hur den lekt med din längtan och tro.
__________
Bakom knuten står det vilsna vida fjället skogomkransat,
det är mängt av mörka myror liksom av kristallklar sjö.
Och i dalens dunkla dimmor har de skira älvor dansat,
just där bäcken ilat hastigt mot fjorden för att dö.
__________
Snart du tröttnade på tegarna, på djuren och på skogen,
ut till havs din längtan stod - det var en inre kraft som drev.
Ej en dådrik diktarande kunde plåga bakom plogen
- med en sjömanskista du utför branterna klev.
__________
Liksom himlens fågel ofta råkar ut för svåra stormar,
kom visst också du på drift bort till ett orosmättat land.
Men det hårda även stundom så det mjukare omformar...
- ja det räckes ut en härdad, en stödjande hand.
__________
Och så stod du åter stadigt på din hemhamns gamla brygga,
- du av livet grundligt lärt dig riktigt lägga fast en tross.
Och nu vandrar du så gladelig på barndomsstigar trygga,
du har funnit rätta vägen med fyrar och bloss.
__________
När du går, oh broder, finnande mot branterna och bergen,
och beundrar barndomsbygden invid höga fjällets fot,
vi dig önskar lyckoriket, och den rätta hälsofärgen
må den givas i den trakt, där du känner din rot.
Fave"
Oscar Green avled den 8 september 1953.//

Österbron avstängd


I måndags, den 28 juli, stängdes Österbron av för fordonstrafik. Bron skall repareras och beräknas kunna öppnas igen i oktober.//

2008-07-30

Lady Ellen till Uddevalla


På fredag, den 1 augusti, får Uddevalla åter ett uppmärksammat fartygsbesök. Det är det kända skeppet Lady Ellen som lägger till vid samma kaj vid Svenskholmen som Ymer låg i lördags. Mellan kl 10 och 14 ligger hon där. Det blir ingen möjlighet för allmänheten att gå ombord men att bese fartyget från kajen är imponerande nog.

Fartyget är chartrat för ett bröllop. Vilka de lyckliga tu är vet jag inte, men det kostar en hel del att hyra fartyg och besättning för ändamålet.

Den minnesgode läsaren kommer ihåg redarbröderna Johansson på Tjörn som beställde Lady Ellen vid Kockums varv. Fartyget byggdes av plåt som egentligen skulle bli en ubåt. Att beskriva Lady Ellen som en lyxbåt ligger nära till hands.

Så här beskrivs Lady Ellen på dess hemsida:

"Lady Ellen är ett flytande konferenshotell med restaurang- och utställningsdel. Hon är även en utmärkt plattform för utbildning, personal- och kundvård. Alla kan vara delaktiga i seglingen oavsett förkunskaper – Lady Ellens besättning finns ombord för att guida och lära er konsten att skutsegla. På Lady Ellen anpassar vi till hur äventyrligt eller rofyllt ni önskar. Ellens storlek gör att alla kan känna sig trygga oavsett om man vill konferera eller testa på segling. Västkustens vackraste segelskuta-kan man finna ett mer stimulerande ställe att hålla konferens på?"

Läs mer om Lady Ellen och se bilder här http://www.ladyellen.se/ //

Hybridsniglar i Bohuslän


I dag skriver Bohusläningen att hybridsniglar har konstaterats i Bohuslän. Hybridsnigeln är alltså en korsning av vår vanliga svarta snigel och den spanska skogssnigeln, den så kallade mördarsnigeln.
På vår semesterresa i Halland nyligen kunde vi studera de här två sniglarnas intresse för varandra. Huruvida mötet resulterade i hybridsniglar förtäljer dock inte historien.//

2008-07-29

Fjordfestivalen över


Årets Fjordfestival, den femtonde, är över och idag såg det ut så här på festivalområdet i Museiparken. Det anmärkningsvärda är att man rivit hela festivalområdet rekordsnabbt. Tack för det!
Tidigare år har man börjat bygga festivalområdet veckor i förväg och sedan har det tagit lika många veckor att riva den. Det har inneburit att Bohusläns museum, Uddevallas främsta publikdragare, större delen av högsäsongen varit kringgärdat av fula staket (så också i år dessvärre) och stora schabrak till tält, stora lastbilar mm mm.
För egen del kan jag vara utan festivalen. I mitt jobb på museet har jag genom åren konstaterat att festivalen varit dyr för Bohusläns museum. Skadegörelse i form av sönderslagna rutor, papperskorgar, staket, möbler mm. Lägg därtill att markytorna runt museet förvandlats till rena avträden. Kiss och bajs högt och lågt, mycket otrevligt.
Samarbetet mellan museet och arrangörerna har ofta varit obefintligt, med följd att det uppstått obehagliga överraskningar på många sätt. Åren då Lasse Stålnacke var VD för Uddevalla Forum var dock lysande undantag. Vi hade flera möten inför varje festival och han var väldigt mån om att samarbeta med museet. Det var trevligt!//

2008-07-28

Reklam produceras direkt för pappersåtervinningen


Den så kallade direktreklamen har spårat ur, i vart fall i vårt hyreshus. För länge sedan tog ynglingarna, som delar ut reklamen, sig förbi vår portkod och gick runt till alla 13 lägenhetsdörrarna i huset. Då kunde man, trots skylten INGEN REKLAM, ändå någon gång få direktreklamen i brevlådan. Det hände inte så ofta så det fick man stå ut med.
Sedan länge ser det emellertid ut så här under helgerna. De som delar ut direktreklamen gör det lätt för sig och lägger en bunt reklam på ett av de första trappstegen.
Därmed kommer aldrig reklamen ens till dem som möjligen vill ha den. Bunten blir liggande en eller ett par dagar tills någon av oss boende tar och slänger den i pappersåtervinningen på gården.
Om detta är ett mönster kan man undra hur många ton papper det går åt att producera reklam som aldrig når mottagarna bara i Uddevalla? Vilket slöseri!//

Engångsgrillar igen



De senaste dagarnas värmebölja gör att det kan vara dags att varna för engångsgrillar igen. Jag såg flera personer som grillade på olika ställen längs Strandpromenaden i går kväll.

På vår semesterresa såg jag denna anordning som var utplacerad på strategiska platser i Varberg. En mobil plåtlåda som står på ett betongfundament och där engångsgrillar kan deponeras på ett säkert sätt.

Några sådana skulle väl Uddevalla kunna ha?//

2008-07-27

Jovisst, nu är den anskrämliga skylten avlägsnad

Jovisst såg jag rätt häromdagen då jag tyckte att den anskrämliga skylten som jag retat mig på ett par år var borttagen.

Nu när Fjordfestivalen är över och knallarna har dragit vidare mot nya festivaler ser det ut så här på platsen.

Tack och lov och en guldstjärna till den som sett till att skylten tagits bort!

Men som man ser på den övre bilden saknas fortfarande en del av stenbänken vid Thordénmonumentet. Det kanske blir nästa insats?//



2008-07-26

Stort intresse för statsisbrytaren Ymer


Det var en strid ström av besökare ombord på den gigantiska statsisbrytaren Ymer då hon låg vid Svenskholmen under lördagen. Och det var stora dimensioner på allt.

Ymer byggdes vid det finska varvet Wärtsilä 1977 och har normalt ca 20 man i besättningen. Längden inkl. bogserklykan är 110 meter, bredden 24 meter och djupgåendet 7,3 - 8,3 meter.

Hon har fem huvudmotorer om totalt 25 000 hästkrafter och fyra propellrar. Plåttjockleken i det isbrytande skrovet är hela 34 mm. Ymer har ett krängningssystem som består av tre par krängningstankar. I dessa förvaras ca 600 ton vatten som kan pumpas från sida till sida på 45 sekunder för maximal krängning 13 grader.
På bilden ser man överdelen av de fem motorerna.

När besökarna klev ombord i dag möttes de av en besättningsman som förklarade hur man skulle gå för att få ut mesta möjliga av besöket. Svarta pilar visade vägen till alla utrymmen av betydelse.
Och uppe på bryggan fanns Uddevalla Hamnterminal som informerade om sin viktiga verksamhet (till den återkommer jag senare).
På bilden här intill representeras hamnterminalen av Göran Andreasson som diskuterar hamnens verksamhet med en besökare.
Ymer lämnade Uddevalla strax efter kl 18 och anlände till Göteborgs hamn kl 23.30.//

Förklaringen till den gulmålade kroken


I dag fick jag förklaringen till varför kroken vid Skeppsviken hade målats gul. Det gjordes av Uddevalla Hamnterminal för att Ymer skulle se den i natt då hon anlände till Uddevalla.

Ymer kom från Lysekil och gick sedan runt Orust - Tjörn. Tog lots vid 21-tiden och några minuter efter midnatt passerade Ymer Uddevallabron. Och nu ligger hon som sagt längst ut på piren vid Svenskholmen och behövde använda den gamla kroken från 1950-talet för att fästa en av förtöjningstrossarna i.//

2008-07-25

Borta?



Ikväll då jag passerade platsen för den här skraltiga skylten, som jag förfasat mig över några gånger här på Uddevallabloggen, tycktes det mig som att den är borta? I vart fall kunde jag inte upptäcka den i ett gytter av marknadsstånd (Fjordfestivalen) på platsen.

Få se om det stämmer sedan alla stånden har rivits.//

Statsisbrytaren Ymer till Uddevalla




I morgon, lördag den 26 juli, ligger statsisbrytaren Ymer i Uddevalla. Hon kommer att ligga vid Svenskholmen och har öppet för allmänheten mellan kl 1000 till 1600.

Ymer anländer kl 06 och avgår mot nästa hamn, Göteborg, kl 21. Ymer är 105 m lång, 24 meter bred och har ett djupgående på 7,0 meter.

Ombord finns sjöfartsbranschen representerad och berättar om det spännande livet på och runt sjöfarten. Uddevalla Hamnterminal ger också information om verksamheten i hamnen.

Läs mer om Ymers besök här http://www.sjofartskaravanen.se/ //

Kvarglömd kamera



I drygt ett år har den här Olympuskameran varit min bästa vän och följeslagare. Jag har med den vart jag går, för rätt som det är dyker något intressant upp.

Det är min tredje digitalkamera och den är fantastisk. Man kan göra alla möjliga och omöjliga inställningar. Förutom "vanliga" stillbilder kan man filma, med ljud, och det som jag kanske är mest imponerad av är inställningen "available light", dvs tillgängligt ljus. Med den kan man ta fantastiska bilder i mörker eller halvmörker.

Nåväl, på resans sista dag, åter mot Uddevalla passerade vi en badplats intill en sjö i skogarna sydost om Skene. Det hade inte varit något badväder tidigare under resan så nu skulle vi (dvs hustrun) passa på.

Det var ganska mycket folk på badstranden och precis då vi skulle lämna densamma ringde min telefon. Jag märkte inte då att jag gick ifrån kameran som låg i gräset. Vi gick till kafeterian och köpte glass och sedan till husbilen där vi kokade kaffe och satt en bra stund.

Sedan for vi vidare mot Skene, Kinna och till Rydal där vi skulle gå in på Rydals museum. När vi lämnade bilen famlade jag reflexmässigt efter kameran - borta!!!

Långsamt gick det upp för mig att jag nog hade glömt den på badplatsen... Ve och fasa, vi hade ju säkert åkt minst femton kilometer efter den rasten. Vad gör man då? Jag insåg att det var väldigt liten chans att kameran skulle ligga kvar bland alla människor på stranden. Möjligen kunde man hoppas på att någon lämnat in den på kafeterian.

Vi hoppade emellertid in i husbilen igen och körde tillbaka mot badplatsen. Bara att hitta tillbaka var en bedrift då vi hela tiden kört på småvägar med massor av vägskäl. Vi hann förstås spekulera mycket om vad som hänt kameran och sannolikheten att få tillbaka den ansåg åtminstone jag lika med noll.

När vi anlände till parkeringen vid badplatsen kunde jag konstatera att det kommit ännu fler badande som slagit sig ned i gräset. Hustrun hoppade ur bilen och gick mot platsen där vi suttit intill ett stort träd.

Och si! Jag såg på långt håll hur hon böjde sig ner och tog upp någonting från marken och triumferande vinkade hon mot mig och någonting blänkte i handen på henne.

Där hade kameran legat bland en massa badande i kanske två timmar och den låg kvar!!! Herregud vilken lättnad! Det hade lönat sig att återvända. När jag väl hade fått grepp om kameran igen stoppade jag ned den djupt i fickan. Så djupt faktiskt att jag glömde ta fram den då jag ett par timmar senare besökte bloggarvännen Lae i Nordtorp och hans hustru http://nordtorp.blogspot.com/ Så någon bild från det trevliga besöket blev det inte, i alla fall inte den här gången.//

2008-07-24

Gulmålat i Skeppsviken


Insänt av Gunnar Höök:


"Hej

Under din/er vistelse söder över, som jag hoppas var till belåtenhet, har solen även värmt Uddevalla. Solens strålar har varit så varma att en rostig ankringsanordning i Skeppsviken blivit gul. Är det någon graffiti målare som varit framme eller har kommunen beslutat piffa upp Skeppsviken i den politisk neutrala färgen gul?"

Ja, det var en överraskning. Och så synd på den rostiga men i mina tycken mycket vackra ankringskroken. Så här såg den ut innan den målades.

Och om du vill veta vad kroken och de andra pollarna som fortfarande står på bergen vid Skeppsviken har använts till kan du läsa det här http://uddevallare.blogspot.com/2007/09/upplagda-fartyg.html

//

UDDEVALLABLOGGEN PÅ BANAN IGEN


Ja, så är semesterresan avslutad och Uddevallabloggen är på banan igen. Vi har åkt med husbilen i sakta mak dit näsan pekat och hunnit uppleva mycket förstås.

Vilken var då resans höjdpunkt? Efter att ha tänkt efter noga väljer jag upplevelsen vid Morups Tånge den 16:e juli. När vi i en störtskur lämnade husbilen och gick mot fyren fick vi se ett vikingaskepp som seglade förbi udden i styv kuling på väg norrut. Först trodde vi att det var Galtabäckskeppet, men det var i så fall på väg åt fel håll. Det skulle ju segla till Halmstad för att delta i Marinfestivalen där.

Förklaringen fick vi en timme senare då vi själva for norrut till det lilla fiskeläget Glommen. Där hade vikingaskeppet seglat in och vi träffade besättningen. Tio-tolv väderbitna danskar som erkände att de varit lite nervösa då de seglade förbi Morups Tånge.

Besättningen bestod av både kvinnor och män och skeppet var ju inte stort, betydligt mindre än Galtabäckskeppet.

Medan vi kunde krypa in i värmen i husbilen slog danskarna upp sina "vikingatält" i hamnen där de övernattade. Vi tyckte synd om dem när de i kylan och regnet tillredde sin medhavda mat.

Dagen därpå var det uppehåll men SMHI varnade för hårda vindar så danskarna fick stanna i land, i vart fall så länge som vi stannade kvar på platsen.

De fick förresten besök av en journalist och fotograf från tidningen Hallands Nyheter så dagen därpå köpte vi den för att läsa om danskarna. Men icke, det stod inte något den dagen och när vi nästa dag skulle köpa tidningen hade vi kommit till ett område där det bara var Hallands-Posten som fanns i affärerna.

Synd att vi inte fick veta mer om de trevliga danskarna.//

2008-07-14

UDDEVALLABLOGGEN HAR SEMESTER


Kära läsare!
Sedan jag började Uddevallablogga har det inte gått många dagar utan att jag lyckats skriva någonting. Och jag har varit utomlands och ändå lyckats rapportera. Från hotell i Fredrikshavn, Helsingfors och Berlin. Från Berlin blev det många rapporter, några med Uddevallaanknytning.
Den här gången har jag bestämt mig för att inte ta med datorn och det mobila bredbandet. Och mobilen skall användas sparsamt. Nej, nu skall det varvas ned ordentligt efter ett helt sjukt första halvår 2008, det mest arbetsintensiva i mitt nu 43-åriga yrkesliv.
Under elva dagar har jag således semester från båda mina jobb samtidigt. I den här husbilen far Ann-Marie och jag fram i sakta mak dit näsan pekar. Inga på förhand bestämda resmål, det är fördelen med husbil. Vi stannar när vi vill. Jo ett resmål är faktiskt bestämt. Värdsarvet Grimeton i Halland http://www.grimetonradio.se/ .
För övrigt blir det säkerligen besök i museer, kyrkor och andra sevärdheter i ett Sverige som ju är fantastiskt.
Och medan vi är borta semestrar en av döttrarna och hennes pojkvän i vår lägenhet och med vår bil för utflykter i Bohuslän.
Kön med obesvarade mejl har växt på senare tid och jag har därför många frågor att ta tag i då jag återkommer på bloggen omkring 24-25 juli. För övrigt får jag nu ganska ofta frågor som jag redan besvarat på bloggen. Så det kan löna sig att skriva in ett sökord här uppe till vänster och se om det blir någon träff.
PÅ ÅTERSEENDE!
Gunnar //

2008-07-13

Gemytlig stämning vid Hästepallarnas hundraårsjubileum


I tidsenlig utstyrsel anlände Claes Nabrink (stående i droskan), Agnetha Johansson (med gul hatt) och Sten-Anders Olsson (stående till höger) från Tekniska kontoret.

Syftet var ju tvåfaldigt. Högtidlighållandet av Hästepallarnas hundraårsjubileum samt invigningen av den nya trätrappan vid Bodele.

Sten Anders berättade om vägens tillkomst och passade på att läsa upp vad Bohusläningen skrev om invigningen den 13 juli 1908:

Nya landsvägen söder ut från Uddevalla

Sektionerna I och II af denna väg, sträckande sig från Sörkällan ut till gamla landsvägen söder om Lertrapporna, öppnades igår officiellt för allmän trafik. Ett antal representanter för stadens styrande korporationer hade på middagen samlats å vägens högsta punkt vid Hästpallarne, därvid direktör V. Kullgren i ett anförande redogjorde för den nya vägens förhistoria och öfverlämnade på arbetsdirektionens vägnar densamma till staden.

Direktör E G Lange, stadsfullmäktiges vice ordförande, tackade på stadens vägnar alla och en hvar, som haft bestyr med vägbyggnaden, därvid särskilt nämnande kapten Asplund, stadsingenjör Lindeberg och entreprenören, hvarefter vägen förklarades öppnad och den lilla invigningshögtidligheten var till ända.



Sedan sa Claes Nabrink några väl valda ord om varför man hade byggt en trappa som ersättning för den gamla och därefter tog trion täten längs den gamla landsvägen .




(Foto Sven Hergens)


Kulturknuttar med bl a Uddevallakännaren Jan Aronsson stängde av trafiken så att vi andra kom över vägen lugnt och tryggt.

Banden klipptes och nedför trappan marsherade vi alla, säkert ett par hundra personer. Och väl nere på Nabrinken möttes vi av personal från Hotell Bohusgården som bjöd alla på kaffe/saft och goda bakverk.

Man och man emellan diskuterades om inte trappan borde ha ett namn? Förslag som Agdas trappa och Signes trappa hördes i vimlet. Få se om något av dem slår igenom.

Från några håll fick jag frågan om när det vackra huset Bodele revs. Rätt svar är 1983.

Jag har tidigare skrivit om vägens tillkomst vid Hästepallarna här http://uddevallare.blogspot.com/2007/08/vgen-frbi-hstepallarna.html //

Högtidsstund med Christian Lindberg & Gunnar Idenstam


På tisdag kväll arrangerar alltid alerta Collegium Musicum en konsert i Uddevalla kyrka som blir något utöver det vanliga.

Det är en ovanlig konstellation med utövare av yppersta världsklass. Gunnar Idenstam är en frilansande konsertorganist, kompositör, arrangör och folkmusiker. Skolad av bl a den legendariska Marie-Claire Alain. Han är inte bara en framstående organist, han håller också den gamla orgelkonsten, den fria improvisationen, vid liv. Hans musikaliska spännvid är enorm, han arrangerar både symfonisk musik (Mahler, Ravel t ex) och populärmusik med etniska influenser (Riverdance).

Christian Lindberg anses i dag vara en av Sveriges mest kända och respekterade musiker internationellt. Jämte Miles Davis och Louis Armstrong är han framröstad till en av 1900-talets främsta blåsare.

Som sagt, en högtidsstund väntar. Läs mer på http://www.collegiummusicum.se/ //

2008-07-12

Skyfall och åskväder

Det har varit en härlig dag i Uddevalla. Drygt 20 grader och fint väder. En härlig cykeltur till och från Gustafsberg. Strax efter hemkomsten nu ikväll så inträffade detta (bör avnjutas med ljud):


video

Hästepallarna 100 år


I morgon, söndag kl 1800, invigs denna trappa vid Hästepallarna - Bodele. Den ersätter en tidigare trappa som togs bort då Strandpromenaden byggdes. Det har visat sig att en trappa behövs här och det är bara att tacka att man från kommunal sida hörsammat detta.
Och man passar också på att fira vägen vid Hästepallarna som invigdes för exakt 100 år sedan, den 13 juli 1908.
Jag skall ta mig dit. Kom du också!//

Lönngång vid Tureborg?


Anna på Tureborg frågar:

"Hej!
Hittade din blogg om Uddevalla och läste om Tureborg. Bor i området själv och tycker mycket om platsen. Läste på wikipedia att det finns en lönngång. Har hört om den förut men trodde att det var en skröna. Är det verkligen sant? Vet du? Det stod att gången är igenmurad från änden vid Villa Elfkullen och att ingången uppe vid borgen rasat igen. Låter dock som ett alldeles för stort projekt att verkligen bygga en sådan gång.
Tacksam för svar!
Mvh Anna, Tureborg, Uddevalla"

Hej Anna! Nej det finns ingen lönngång. Precis som du anser så skulle det ha varit ett alldeles för stort projekt. Själva byggandet av borgen var ju ett jätteprojekt som Bohusläningens grundare Ture Malmgren genomförde trots att många tyckte att det var ett "stolleprojekt" i sig.
Möjligen kan det vara den här igenmurade ingången som sätter igång fantasierna? Det var här som Ture Malmgren hade tänkt att han skulle begravas, men det fick han inte utan han ligger begravd på Östra kyrkogården (jag har skrivit om detta tidigare).
När jag var liten var "graven" öppen och här kunde man ta skydd för regnskurar ibland. Senare har grottan ansetts vara för farlig och murats igen.//

2008-07-11

Skogslyckan byggs


Detta är Nordostpassagen 9, 11, 13 och så vidare. Som väl många vet är dessa villor bland de första husen som byggdes på Skogslyckan. Att jag kom att tänka på dessa hus berodde på en fråga som jag fick för några veckor sedan från Miljö & Stadsbyggnad. Man undrade om jag visste var Kasens skjutbana hade legat?

Jag minns själv skjutbanan faktiskt. Har ingen aning om varför jag som liten rörde mig i dessa trakter, men det kan ha haft med en motocrosstävling på Kasen att göra. Hur som helst så letade jag fram den ekonomiska kartan från 1937 för att möjligen kunna utröna hur skjutbanan var placerad i terrängen. Och någonstans här, vid Nordostpassagens norra del, låg själva blinderingen dvs den plats där måltavlorna var uppställda i särskilda ställ.

Vad jag i sammanhanget då undrar är, om någon som är uppväxt här kan ha hittat gevärskulor i marken? Jag vet att så har varit fallet på andra platser där det legat skjutbanor.

Frågan om skjutbanan leder också vidare till byggandet av hela Skogslyckan. Det var givetvis Gustaf Thordén som låg bakom och stiftelsen Idrottens främjande i Bohuslän var knuten till honom och kom att kontrollera byggandet av Skogslyckan.

På varvsledningens initiativ fick området en blandad karaktär med inslag av både radhusbebyggelse och höghus. Projekt Skogslyckan ledde dock till en djup konflikt mellan varvsledningen och staden.

Ingen har fomulerat händelserna bättre än Martin Åberg i Uddevalla stads historia, del IV. Jag citerar:

"Medan 1800-talets entreprenörer skapade det moderna Uddevalla, delvis som arkitektoniskt monument över sig själva, byggde Thordénm åt andra. Samtidigt spann han genom sina insatser emellertid också ett finmaskigt nät av lojalitetsband mellan sig och sina anställda. Varvets finansiellt osäkra situation ledde dock till att Thordéns åtaganden inte kunde infrias och de bidrog därmed till att spräcka det "samförstånd" som rådde mellan honom och kommunledningen.

En första konflikt gällde det nya bostadspmrådet Skogslyckan. Kommunen stod till en början tvekande till att tillåta exploatering av området i enskild regi. Snart nog mjuknade motståndet och projekteringen av Skogslyckan kunde inledas vid början av 50-talet. Komplikationerna infann sig lika snabbt. Bl a skedde ett flertal arkitektbyten, delvis p g a Thordéns missnöje med de förslag som presenterades. (Jag har då och då hört rykten om att den finske arkitekten Alvar Aalto skulle ha varit inblandad, men detta har inte gått att bekräfta).

Under en fas var arkitekt Nils Einar Erikssons firma inkopplad för att rita ett antal trevånings smalhus av samma uppmärksammade typ som i Torpa-området i Göteborg. I slutänden gick dock uppdraget till en då ganska nyetablerad men efterhand mycket känd arkitektfirma i Uddevalla, Hernek & Lindsten. Bebyggelsen kom att omfatta både flerfamiljshus och ett sextiotal villor och radhus, de senare på direkt initiativ av Thordén själv: han ville inte att "hans gubbar" skulle behöva bo i "hyreskaserner". Till Thordéns planer hörde även en omfattande idrottsansläggning främst avsedd för fotbollsklubben Oddevold, som ivrigt sponsrades av den idrottsintresserade Thordén.

Kommunens engagemang gällde VA-anläggningar och gator. Uddevalla gick dessutom i borgen för de kreditivlån, som togs av de fem bostadsrättsföreningar vilka bildats i samband med områdets projektering.

Produktionen av 470 lägenheter på Skogslyckan var redan igång, när 1957-58 års stora varvskris utbröt. Därmed började också de allvarliga problemen för kommunen".
Vi vet att Bostadsstiftelsen Uddevallahem sedan fick ta över och färdigställa byggandet på Skogslyckan. Jag har intervjuat Uddevallahems förste VD Ingvar Wattenberg och han har berättat om detta, och jag har det som tur är på band. Ingvar Wattenberg gick bort 2004.//

2008-07-10

Krokodilen på Uddevalla museum


Insänt av Kristian Bernstone:

”Kristian! Ska vi gå till krokodilen?” Vad jag då än sysslade med upphörde – krokodilen skulle besökas! Pappa brukade ta med mig till Uddevallas museum på Kungsgatan uppe vid Frideborg, biografen, där en gång pianister ökade dramatiken i stumfilmers spännande värld.

Vi skriver 40-tal, närmare bestämt sista krigsåren. När beredskapstjänsten tillät, kunde Pappa koppla av med sonen på museet med mystiska och fascinerande föremål. Som pojke präglades man av tidens händelser, speglade i nyhetsförmedling och i tidningarnas tecknade serier med ”Mandrake och Lothar”, ”Tarzan, apornas son”, ”Stålmannen” och givetvis Knoll och Tott
En serie handlade om flygaresset Barney Baxter, som inte visade sina tyska fiender någon som helst misskund eller pardon, och som till sin hjälp hade andreflygaren Gopher Gus, med flugliknande utseende: två pepparkornsögon, bollnäsa och rakt uppstickande hår, ständigt beredd att sekondera chefen, flickornas hjälte. Jag tyckte synd om Gopher – se ut som en fluga och ständigt få spela andrafiolen.
Så knallade vi iväg, Pappa rak i rygg med knatting vid sida. Från Söder över Träbron bar det iväg mot det stora gatstensbelagda torget med den ståtliga statyn med outtalat svar på vad de två bronsmännen pratade om – isbelagd Bält var ett avlägset begrepp. Promenaden fortsatte upp längs oändligt långa Kungsgatan; för trötta små ben hägrade krokodilen... Vid Frideborg tvärade vi till höger in i den stora portgången och klev in genom en dörr till vänster.
Där släppte jag Pappas trygga hand, frestelsen var för stor, och rusade upp för trapporna! Med ett kvarstående problem – passage av vildsint stirrande samuraj, vaktande ingången till min bepansrade vän... Med sina porslinsögon sög han in mig i sin värld av fäktscener med vassa samurajsvärd, skyddad av sin väldiga hjäm, täckande allt ned till axlarna. Men vad hade en tungt rustad knekt att komma med, när det gällde snabbfotad pojk...
Förbi samurajen och in i rummet och där på golvet låg min väldige kamrat – Krokodilen!
Kanske gjorde jag som ryttaren halvhalt inför språnget upp på den väldiges rygg, men satt ändå snabbt på plats! Hjärtat svällde och jag skänklade min gulögde, vidkäftade vän för vilda ritter ut på Afrikas enorma savanner med rytande lejon, dåsande, fläckiga leoparder, betande noshörningar och farliga floder med brunstkämpande flodhästar. Pappa hade ju läst för mig ur Wahlströms ungdomsböcker som ”Tempo, elefanten”, ”Simba, djurens konung”, och Afrika blev till en spännande värld, full av äventyr, ut i vilken jag nu styrde min krokodil! Vem skulle väl våga hejda oss i vår vilda framfart... Kanske sjungande, framdansande svarta krigare med väldiga huvudprydnader av strutsfjädrar, sköld på arm och vassa spjut. Nog hade det varit tryggare, om jag hade fått ta med mig på ritten Pappas långa svärd från Tanganyika...
Så bröts drömmarna, Pappa hade fått nog av att för femtielfte gången betrakta museala sevärdheter under sonens sagoeskapader. Jag gled av och så gick vi hem.
Åren gick, parveln växte upp och andra intressen tog över. En dag år 2001 skulle jag åka in till ett samkväm i Uddevalla, då plötsligt det lyste till i skallen – Krokodilen!
Jag ringde min gamle regementskamrat Gunnar Klasson, tid ordnades och så in till Bohusläns museum, där Gunnar med hustru Ann-Marie mötte upp. Vi gick in i museets allra hemligaste, min förväntan var stor - där är min Krokodil! Uppspikad på en skiva, lutad mot väggen, hänger Han där med vidöppet gap, mindre än då det begav sig och till synes mycket trött. Det slitna skinnet bakom frambenen utvisar, att fler barn än jag grenslade den Väldige.
Ann-Marie förevigade hur jag på kejsar Neros vis klämde återseendets glädjetår i spetsglas att förvaras intill tidens ände. Bilden av hur jag försökte grensla krokodilen som en gång för över femtio år sedan borde vara, som det heter på modernt, digitalt språk – ”dilited”.
I Bohusläningen 10 september 1912 kan man läsa under rubriken ”Gåfvan: Sjökapten G E Göransson härstädes, som sedan flera år är anstäld i Kongostatens tjänst, har till Uddevalla museum skänkt skinnet av en i Afrika skjuten krokodil av 3,40 meters längd.”
Till Dig, min gamle vän och Krokodil, vill jag säga: ”Visst mötte Du Ditt öde i mörkaste Kongo, avdagatagen, uppskuren, länsad och hopsydd, vanvördigt inrullad i en kabyss och transporterad till kalla, nordliga breddgrader. Men där blev Du till evigt minne för liten grabb, som kom att se Ditt drakgrinande huggtandsgap inte som ett hot utan fastmer som ett vänligt leende!”
Kristian Bernstone
PS
Mitt tack till Maria Mankler på Bohusläningens arkiv, som hjälpte mitt minne och letade fram Barney Baxter och Gopher Gus i Bohusläningen 14 mars 1945.
DS //

2008-07-09

Händer och mat












I går när hustrun och jag skulle äta lunch på Gustafsbergs Badrestaurang dök två gamla regementskamrater upp precis lagom. Vi slog oss ner tillsammans och det blev en både god och trevlig lunch. Vi har träffats förr så där spontant och det är fantastiskt att då två eller fler gamla kolleger träffas så blir det genast prat om en massa gamla minnen. Kort sagt - vi hade kungligt roligt och tiden bara gick...
Vi skojade också om den enes (han till vänster) ovilja att bli fotograferad i Bohusläningen när han satt och åt en gång. På fotografens fråga om han fick ta en bild på honom svarade han nekande, men sa att : "Du kan få ta en bild på mina händer".
Och så kom det sig att han var med på bild i Bohusläningen men ändå inte. Annars ser vi honom rätt var det är på bild i tidningen när han är ute i skogen och tittar på någon vargspillning (nu senast). På bilden här ovan har han just fått in badrestaurangens ljuvliga kålpudding.
Den andre är inte så ofta på bild i tidningen men det händer att även han tar sig ton via debattinlägg och då till vargens försvar. På bilden ovan tänker han just sätta kniv och gaffel i badrestaurangens dito ljuvliga laxkotlett.
Vilka de båda herrarna är? Ja försök att gissa det, den som kan!//

Gammal kraftledning byts ut


Sedan en tid pågår ett omfattande arbete med att byta ut den gamla kraftledningen från Trollhättan till Uddevalla. Den här bilden är tagen på södra sidan av Fossumsbergs kraftstation. Den stora kraftverksdammen ligger alltså strax bakom vägslutet till höger.

Det är imponerande kraftledningsstolpar som ersätter de gamla. Men de nya är gudskelov inte alls lika klättervänliga.
(Bild sid 57 i boken "Ljus och värme. Uddevalla Energi 150 år.")
Den här bilden från fördelningsstation T61 vid Fossumsberg är välbekant för mig. Just den här stolpen (eller vad man skall kalla den?) har jag visserligen inte klättrat i, men en likadan. I ungdomen var vår favorit den stora stolpen högst upp på Idaberget. Det var väldigt spännande att bege sig upp mot toppen och man hade ju en bedårande utsikt däruppe.
Men senare i livet har man ju förstått att det var en livsfarlig lek. Föräldrarna fick dock aldrig någon rapport om vad vi sysslade med trots att det syntes milsvida omkring.//

2008-07-08

Vem var Skeva Anders?


Jag får en fråga från Janne G som undrar om Skeva Anders.

Janne undrar om någon vet vad Skeva Anders egentligen hette? I Tage Berglunds bok Minnen och bilder återfinner man den här bilden på Skeva Anders. Som synes har Berglund fått pussla ihop en sönderriven bild. Det är mig veterligen den enda bild som finns på detta original.

Om Skeva Anders skriver Tage Berglund: "Skeva Anders som var mycket lång och ännu mer skev och med ännu större fötter, sålde kängsnören och säkerhetsnålar. Det skulle ha inneburit en brandfara att ha öppen eld i närheten av den andedräkt som strömmade ut över en tunga, eldröd och fårad som en nyplöjd åker".

Tilläggas kan att Janne G som frågar är en ättling till Skeva Anders och frågar i släktforskningshänseende. Han vet alltså inte mer än det som står i Berglunds bok.

Vet du något, så mejla mig eller skriv i kommentarerna nedan.//

Stiftelsen Backamo Lägerplats stämmer Länsförsäkringar Halland


PRESSMEDDELANDE

"Stiftelsen Backamo Lägerplats stämmer Länsförsäkringar Halland när det gäller ersättning för det nedbrunna sjukhuset.

I månadsskiftet jan-feb år 2006 brann det gamla militärsjukhuset på Backamo Lägerplats ned till grunden. Sjukhuset med inventarier var försäkrat hos Länsförsäkringar Halland via Sveriges Hembygdsförbund och dess Hembygdsförsäkring. När det gäller inventarier och lösöre har det inte varit några problem däremot vill försäkringsbolaget inte betala ut mer än en bråkdel (ca 300.000 SEK) av kostnaden för en nybyggnad (drygt 8 miljoner SEK inkl moms) med motiveringen att sjukhuset skulle varit försäkrat i fel ”klass”.

I försäkringsvillkoren står villkoret ”… oisolerad museal byggnad som ej används i ordinarie verksamhet…”. Motparten hävdar bland annat att denna klassning endast gäller enkla byggnader vilket enligt vår uppfattning är en efterhandskonstruktion som inte skrivits in i villkoren eller på annat sätt kommunicerats.

Vidare har man från motparten hävdat att sjukhusets ena våning var moderniserad och använts till konferens och vandrarhemsverksamhet. Fakta var att en större sjuksal rustats upp, köksutrustning installerats samt konferensutrustning inköpts precis innan branden. En konsult hade studerat möjligheten bedriva vandrarhemsverksamhet på första våningen. Det skulle emellertid kräva investeringar på flera miljoner.

Backamo lägerplats är en av få i landet där byggnaderna planerats in i landskapet i förväg. Stiftelsens ambition är att Backamo skall vara det bästa exemplet på hur en mötesplats från Indelningsverket såg ut. Sjukhusbyggnaden från 1880-talet var en avgörande del i den visuella bilden av lägerplatsen och en återuppbyggnad har hela tiden varit Stiftelsens mål.

När det gäller ytterliggare frågor om Backamo och dess byggnader hänvisas till undertecknad.

När det gäller frågor angående rättsprocessen och stämningen hänvisar vi till vårt ombud, adv Lennart Borgland Uddevalla.


Per Norberg
Ordf " //

2008-07-07

"Nabrinken" - Uddevallahumorn har slagit till


I dag då jag cyklade längs Strandpromenaden såg jag inte att det kommit upp en ny skylt på den lilla rastplatsen där Strandpromenadens träbrygga ansluter till Bodele badplats.
Från alla första början trodde jag att detta var en medvetet planlagd rastplats. Men projektledaren Claes Nabrink berättade för mig att det egentligen är en tryckbank. Det gör egentligen inget för den tjänar ändå bra som rastplats. Jag har många gånger sett människor som tar sin fikarast där, ja till och med grillar. Och kommunala bänkar har satts upp.
Men som framgår av skylten, som måste ha satts upp under eftermiddagen, har tryckbanken fått sitt namn. Kommunens tekniska kontor, som väl sällan ges möjlighet att skämta, har här lyckats få till det. Jodå, det FINNS en Uddevallahumor. Och nu vet vi var Nabrinken ligger.//

2008-07-06

Filip Turesson tog sina första VM-poäng

video


Unge hemmaåkaren Filip Turesson tog sina första VM-poäng i MX2-klassen på Glimmingen i dag. Han gjorde en fantastisk körning och körde upp sig till en sextonde plats i det första finalheatet och tog därmed 5 VM-poäng, hans allra första.

Filip intervjuades efter målgången och var förstås mycket lycklig samtidigt som han förklarade att nu gällde det att fokusera på det andra finalheatet. Där gick det inte lika bra. Han slutade på 24:e plats och man såg tydligt att anspänningen i det första heatet tog ut sin rätt. Han orkade helt enkelt inte och stod upp på motorcykeln och "vilade sig" flera gånger mot slutet av heatet.

Men han kan vara jättenöjd med sina insatser och det bådar gott för framtiden. Tänk om BMK Uddevalla här har en ny världselitåkare på gång? Det skall bli spännande att följa honom framöver.

Dagens sammanlagda vinnare i MX2-klassen blev italienaren Antonio Cairoli som blev tvåa i första heatet och vann andra. Han tog därmed 47 VM-poäng och gick därmed förbi engelsmannen Tommy Searle till en andraplats i den sammanlagda ställningen. Här skall man kanske reservera sig när det gäller poängfördelningen. Cairoli tog sig nämligen förbi Searle i det första heatet genom en riktig ishockeytackling. Cairoli satsade för fullt och körde rakt på Searle så att denne kastades av banan. Inte vet jag vad reglerna säger men, det hela såg mycket ojuste ut och Searle förlorade en massa placeringar på sin vurpa. Det skulle förvåna mig om inte hans team lämnar in en protest.

Sydafrikanen Tyla Rattray behåller dock den sammanlagda ledningen i MX2-klassen före just Cairoli.

I MX1-klassen vann spanjoren Jonathan Barragan det första heatet och blev tvåa i det andra och vann därmed Uddevalla Grand Prix totalt. Sammanlagt leder nu italienaren David Phillippaerts före belgaren Steve Ramon.

Vädret var ju oturligt nog inte det bästa och det har säkert skrämt bort en hel del puiblik för jag tyckte nog att det var glesare på det stora åskådarberget än vanligt.//

2008-07-05

VM-motocrossens första dag


Så var motocrosstävlingarna på Glimmingen i gång. Det var rena värmeböljan så det gällde att dricka rejält. Men, vi tar igen det i morgon. Då skall det bli regn enligt SMHI.

När jag kom på min cykel till tävlingsområdet tyckte jag att det var färre bilar än vanligt. Men väl inne på tävlingsområdet var allt sig likt. Mycket folk således.

Fransmannen Loic Leonce gick på öronen precis framför mig. Han slog sig nog ganska rejält för han tog sig åt nacken. Det var MX1-förarnas tidskvalificering. Nej han gick inte till final såvitt jag kan se i resultatlistan. Antagligen bröt han efter vurpan.

Förra årets världsmästare Steve Ramon hade bästa varvtiden. Han följdes av Ken de Dycker, Belgien, Tanel Leok, Estland, Jonathan Barragan, Spanien och Sebastein Pourcel, Frankrike.

För MX2-förarna var det ingen tidskvalificering. Det kördes istället två kvalificeringsheat där de 12 bästa från varje heat gick vidare.

I det första heatet vann italienaren Anotion Cairoli följd av sydafrikanen Tyla Rattray. Ingen svensk tog sig till final från detta heatet.

I andra heatet vann engelsmannen Tommy Searle före sin landsman Shaun Simpson. Och här gick svenske Tom Söderström glädjande nog in på en elfte plats och gick därmed vidare till morgondagens finaler. Blott 16-årige hemmaföraren Filip Turesson var inte lyckosam i detta heatet utan utgick.

Filip ställde i stället upp i dagens sista heat som följdriktigt kallas "sista chansen". Och si! Han gjorde en strålande insats och på tolfte och sista varvet gjorde han en fenomenal körning och fick näst bästa tiden. Därmed förmodar jag att vi får se honom i morgondagens finaler. Bara att få se denne 16-åring mäta sig med världseliten är ju värt ett besök.

Som vanligt blir man ju imponerad över BMK Uddevalla som förmår att ro ett sådant här jättearrangemang i land. Över 600 ideellt arbetande funktionärer finns på plats på Glimmingen. På bilden ser vi den försäljningsansvarige Stefan Ekström med en ung funktionär på bönpallen. Han hade det nog ganska lugnt i dag men i morgon får han det svettigare.//