2010-03-16

Rune Andreasson minns Pino Fagnoni


Rune Andreasson minns Pino:
"Skulle skrivit tidigare om Pino som jag lärde känna på 60-talet. Han flyttade in som granne med oss på Humlevägen 10 på Stenbacken och det var förmodligen alldeles efter han hade gjort jobbet på I17.
Första gången jag träffade Pino var när jag satt uppe på berget en kväll och tittade på solnedgången, då kom han och satte sig ner och började prata. Hans svenska var väl inte fullgod om man säger så men de ord som han kunde till 100% var alla svordomar som fanns i svenska språket plus i flera språk till!!
Annars var det både Italienska, Engelska, Tyska och lite Franska som kom emellan.Han var vid det tillfället arg på den *#¤** översten på I17 men jag fick inte något begrepp på vad det var han var arg för, han kände sig lurad av någon anledning.
Pino var väldigt snäll och han blev flera gånger utnyttjad efter vad jag förstod, han gjorde jobb som han inte fick betalt för. Han hade många berättelser om sina resor runt om, han var nog vad man kan kalla en globetrotter och han berättade ju på sitt språk!!!
Jag minns särskilt när han berättade om en resa där dom övernattade i öknen, det var varmt på dagen så han trodde ju att han inte behövde något värmande på natten men som han sa när han vaknade och frös så in i **** och han höll på att frysa av ****.
Han hade ett väldigt mustigt språk när han berättade! Samt att den stora borsten under näsan hoppade när han skrattade. Det fanns många antika och udda föremål hos honom bland annat en dolk som en av de högre SS officerarna hade ägt, kommer inte ihåg vem men det var en av höjdarna. Har några föremål kvar som vi fick.
En stor händelse för Pino var när han fyllde år, kommer inte ihåg om det var 50, men han fick ett gratulationskort från påven, vilket även var infört i Bohuslänningen, han talade om att de var barndomsvänner.
Tyvärr så blev Pino sjuk i cancer och låg inne för detta på lasarettet men han var helt på det klara med att han skulle hem till hemorten göra ett sista arbete före han avled. Han ville inte dö i Sverige utan hemma som han sa. Så han smet från behandlingen.
Jag tror att hade han stannat i Sverige och blivit behandlad så hade han nog levt flera år till. Pino var en stor personlighet som gjorde väldigt bestående minnen för oss som kände honom.
Rune Andreasson
Vargön fd Stenbacken"

2 kommentarer:

  1. valentinosivier2011-02-01 15:24

    Hej Rune
    Om han hade litat på läkarna i Uddevalla hade levat längre, men medan han var döende förstod han felet.
    Hans sista tanken var för Uddevalla meed sina vänner.

    Skype--- valentinosivier
    Email--- sivierovalentino@yahoo.it

    SvaraRadera
  2. Hade glädjen att lära känna Pino han bodde i Helsingborg kommer inte ihåg men 1969-70 tror jag. Har ett minne kvar, vi satt i mina svärföräldrars kök.Plötsligt försvann Pino ner i källaren,efter c:a en timma kommer han upp med ett mycket vackert ornamenterad silverarmband, detta vackra smycke vårdar jag fortfarande. Tack du fina Pino!

    SvaraRadera