2010-09-30

Bartilsgatan 7

Svaret på Jan Aronssons bildgåta var mycket riktigt Bartilsgatan 7. Och Peder Grahn minns också tandläkaren som hade sin mottagning där. Även min tandläkare Henriksson hade mottagning där i huset.

Jag vet inte när huset är byggt men antagligen i början av 1900-talet. //

Vilken skönhet!

Den här skönheten stod under eftermiddagen parkerad på Gustafsberg. Enligt Bilregistret är det en A Ford av 1929 års modell. Ägaren är hemmahörande i Lysekil. //

Blågrön röra i Uddevalla?

Enligt dagens Bohusläningen har Miljöpartiet i Uddevalla bestämt sig för att inleda förhandlingar med den borgerliga alliansen. Det är säkert de borgerliga glada över då de slipper bekymra sig över Uddevallapartiets två och Sverigedemokraternas tre mandat i kommunfullmäktige.

Om man kommer överens i de stundande förhandlingarna skulle alltså Uddevallas styrande majoritet se ut så här:

M =   16 mandat
C  =   3      "
FP =  4      "
KD = 4      "
MP = 4      "

Summa 31 mandat //

2010-09-29

ABF Fotoklubb presenterar UDDEVALLA ALMANACKA 2011




(Foto Bror Jacobsson. Han stod uppe på Domus parkeringsdäck och skådade söderut mot Essotappen och Västerbron. Domus invigdes 1968 och bilden bör vara tagen strax efteråt)

För 24:e året i följd kommer nu ABF Fotoklubbs Uddevalla Almanacka. Intresset för Uddevallabilder fortsätter att vara stort vilket inte minst vid Uddevalla Hembygdsförenings berättaraftnar som ofta är praktiskt taget fullsatta.

Fram till och med 2011 års almanacka har fotoklubben använt 312 bilder med gamla motiv från kommunen. En del kommer från privatpersoner, andra från samlingar som fotoklubben har fått. Ofta är fotografen okänd. Även Bohusläns museum har bidragit med en del bilder genom åren.

I årets almanacka kommer fyra bilder från Alban Thorburns samling som fotoklubben för tillfället förvaltar. Tre bilder är från Bror Jacobssons arkiv. Uddevalla SK har lånat ut två bilder och resten kommer från fotoklubbens arkiv.

Fotoklubben gav hösten 2009 ut boken Gamla Uddevalla med gamla bilder. Den finns fortfarande att köpa.

ABF Fotoklubb har sina lokaler på Packhusgatan i Uddevalla och är nu en mycket aktiv fotoklubb med många pågående projekt. Är du intresserad av att vara med i klubben? Ring då 0522-308 76.

Besök fotoklubbens hemsida på adress http://www.abffotoklubb.se/ och e-post abf.fotoklubb@comhem.se //

Statyn får ny belysning

För några år sedan fick statyn på Kungstorget en "fasadbelysning". Det var tre strålkastare som bäddades in bland gatstenen.

Tyvärr så dröjde det inte länge förrän lamporna slocknade. Ofta har det på sin höjd bara varit en lampa i drift.

Nu har emellertid den belysningen bytts ut till en större och förhoppningsvis driftsäkrare (och energisnålare?) variant.

Statyn är himla fin då den i kvällsmörkret badar i full belysning. //

2010-09-27

Berättarafton onsdag 29 september på Bohusläns museum

Ja, då är det dags för höstens första berättarafton på Bohusläns museum. Vi tittar på Uddevallabilder och berättar minnen för varandra.

Kl 18.30 i Hörsalen.

ALLA ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!  //

Slutresultat för valet till kommunfullmäktige 2010

Äntligen har Länsstyrelsen räknat färdigt valet till kommunfullmäktige 2010.

M+C+FP+KD får 27 mandat.
M+C+FP+KD+UddP får 29 mandat
S+V får 25 mandat.
S+V+MP får 29 mandat.

SD får 3 mandat
UddP får 2 mandat.

Så nog är det upplagt för dramatik. Skulle tro att det dröjer ett tag innan vi får veta vilka som lierar sig med vem. //

2010-09-26

Bildgåta


Jan Aronsson bidrar med dessa bilder och undrar om någon kan se var det är? //

2010-09-25

Ny bok om folklivsmålaren C G Bernhardson

Lagom till Bokmässan ger Bohusläns museums förlag ut en ny bok om folklivsmålaren Carl Gustaf Bernhardson från Skaftö.

Det är etnologen Ann-Marie Brockman vid museet som skrivit boken. Ann-Marie kände Bernhardson väl och har på många olika sätt genom åren arbetat med hans bilder.

Carl Gustaf Bernhardson (1915 – 1998) ägnade stora delar av sitt liv åt att skildra kustbornas villkor, levnadssätt och föreställningsvärld. Han gjorde det i målningar, böcker, uppteckningar och ortnamnskartor och har efterlämnat ett unikt material, en guldgruva för var och en som är intresserad av det gamla Bohuslän. Carl Gustaf Bernhardson föddes 1915 i Grundsund på Skaftö i mellersta Bohuslän.

Fadern, Martin Bernhardson, var fiskare på egna kutten ”Welfare”, modern Lydia var lantbrukardotter från en gård några kilometer från Grundsund. När Carl Gustaf Bernhardson var tre år blev modern sjuk och tillbringade mycket tid på sjukhus samtidigt som fadern var på sjön. Därför kom han att växa upp hos sin mormor och morfar, Kristina och Johannes Jonsson på gården Slotthagen under Löndal utanför Grundsund.




(Carl Gustaf Bernhardson i sitt hem på Skaftö. Foto Gabriel Berntsson)

Pojken levde i gränslandet mellan skärgårdens småbrukarbygd och fiskeläget där föräldrarna bodde. Genom att växa upp med mormor och morfar kom han mer direkt i kontakt med erfarenheter, minnen, sägner och berättelser som förts vidare i generationer. Morfar Johannes var också en känd berättare och traditionsbärare. Bernhardson fångades tidigt av de äldres berättelser om förfädernas vardagsslit, olyckor, skeppsbrott och om den övernaturliga världen. Allt detta berättades under barndomens ”töstmörkerkvällar” då man samlades i stugorna. Bernhardson lyssnade och lade på minnet.
Boken finns att köpa på Bohusläns museum redan nu men kommer senare att finnas i bokhandeln. Den har givits ut med bidrag från C G Bernhardsons fond, brorsonen Klas Berntsson samt Aina Barnevik. Aina Barnevik har för övrigt själv en stor samling av Bernhardsons tavlor.

Bohusläns museum har 526 Bernhardssontavlor och samtliga finns att bese på museets hemsida HÄR. //

2010-09-24

Ett glatt återseende på Bokmässan

I dag blev det ett besök på Bokmässan i Göteborg.

Jag hann knappt innanför dörrarna förrän jag stötte ihop med min gamle beväring 560509 Frank Andersson. Jag var hans kapten och plutonchef då han gjorde lumpen 1981-82 och det blev ett glatt återseende. Vi har båda roliga minnen från Frankie Boy's år på Idrottsplutonen.

Lagom till Bokmässan släpps Franks memoarer Sanningen om lögnerna.

Jag visste sedan tidigare att jag skulle förekomma i boken då spökskrivaren Joakim Langer var i kontakt med mig i vintras. (Så om du läser boken så står det om idrottsplutonen på sidorna 98 - 101.)

Men det var väldigt roligt att träffa Frank igen. Han berättade att takterna från tiden på I 17 sitter i fortfarande. Exempelvis sköter han sina skor perfekt. Det lärde han sig av min kollega Gösta Olsson. Att Frank minns lumpen med välbehag var tydligt då vi talades vid idag.

Frank avslöjar i boken en del av sina svårigheter i livet. Hans värsta trauma är att pappa John var värdetransportrånare och att polisen kom och hämtade pappan då Frank och hans syskon var barn. Det har förföljt honom hela livet. Nu när pappan är död vill han  berätta.

Jag kände till detta då Frank gjorde lumpen men det var självklart inget man talade om.

Han avslöjar också i boken att han sent i livet fått veta att han har ADHD vilket gjort honom överaktiv, särskilt i ungdomen. Innan han ryckte in i lumpen fick jag ett brev av brottningslandslagets läkare, som i det civila var psykiater. Jag har kvar brevet ännu och han ger, som jag uppfattar det, en bra beskrivning av personen Frank Andersson. Och jag tror att det var bra att vi hade den kontakten innan 0509 Andersson ryckte in i det militära.

För det var ett ovanligt år, också i mitt liv.

Boken ges ut på Sivarts Förlag http://www.sivart.se/ . Tidigare har jag här på Uddevallabloggen skrivit om året med Frank Andersson och den första idrottsplutonen. Läs det HÄR. //

2010-09-23

Slutliga rösträkningen till kommunfullmäktige har inletts

Den efterlängtade slutliga rösträkningen till kommunfullmäktige i Uddevalla har nu inletts. Det första valdistriktet har räknats. Resultat enligt grafiken ovan. Men det återstår 37 så det är långt kvar.

Följ det hela på http://www.val.se/ //

Ligger Uddevalla vid havet?


(Alexander 1 kl 11.22 idag)

Ligger Uddevalla vid havet? Det är en fråga som det ibland diskuteras kring.

Bedöm själva! //

2010-09-22

Varumärket Uddevalla

Det pågår ett arbete för att bygga ett varumärke för Uddevalla. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på.

Genom åren har vi hört slogans som Fjordstaden, Handelsstaden, Idrottsstaden, Skolstaden etc.

Den här gången sker nog det hela på ett djupare plan då man strävar efter att först analysera vad Uddevalla står för innan man tar fram varumärket.

Ett stor antal personer har deltagit i undersökningen som bl a skett genom en webbenkät och djupintervjuer. Undertecknad hörde till dem som blev intervjuade.

Jag minns när jag via mejl blev uppmanad att gå in på kommunens hemsida och besvara webbenkäten. Med friskt mod satte jag igång, men snart förstod jag att det var ohyggligt många frågor så jag lade ner det hela.

Ikväll redovisades i en huvudrapport en sammanställning och analys av enkäten. Det var kommunens informationschef Ann-Louise Örn som tillsammans med Jonny (?) presenterade rapporten. Och jag vet inte? Kom det fram något nytt? Jag är inte så säker. I huvudsak beskrev undersökningen den interna och omvärldens bild av Uddevalla. Arbetet kommer att fortsätta under sex veckor för att ta fram en strategi.

Jag kan inte hjälpa det. Jag satt hela tiden och tänkte på de stora skyltar som sattes upp vid Uddevallas infarter i slutet av 1950-talet och början av 60-talet. Någon som minns dem?

På skyltarna stod det:

Var på alerten - ni kommer nu till Uddevalla! //

2010-09-21

Länsfängelset i Uddevalla

Jag fick en fråga om Länsfängelset i Uddevalla. Jag har visserligen skrivit om det tidigare men här kommer några bilder så att man kan förstå var det var beläget.

Fängelset öppnade 1863 som ett resultat av fångvårdens humanisering. Och som fängelse var det till 1936 då det lades ned.

Efter nedläggningen blev det elevhem åt Centrala Verkstadsskolan.

Slutligen revs fängelset vid motorvägsbygget 1973 - 76. //

2010-09-20

BK ÖSTRIA

Jan Aronsson skickar denna bilden på ett klubbmärke och skriver:

"Hej G,

Har du hört talas om nåt lag i Uddevalla som hette B K ÖSTRIA?"

Jovisst har jag det. Det är en av flera idrottsföreningar i Uddevalla som har upphört. Andra är ADMIR, BRAGE och RANER (tror jag den hette).

Det är nog inte fel gissa att ÖSTRIA bildades den 15/6 1948, så som det står på klubbmärket. Vid en sökning i Tidningsarkivet hittar jag väldigt lite om klubben, men den 11 juni 1951 skrev Bohusläningen att Bohusläns Fotbollsförbund från den 15 maj har diskvalificerat Harry "Harpan" Olsson i Östria.

Den av Uddevallabloggens läsare som kan berätta mer om ÖSTRIA är välkommen att höra av sig! //

Val 2010 - Regionvalet - preliminärt valresultat

2010-09-19

Val 2010 - Uddevallavalet sluträknat. Alliansen - Rödgröna 29 - 29. SD 3.


Grafiken är hämtad från Valmyndigheten //

Val 2010 - Uddevallapartiet rasar

När 32 av 35 valdistrikt är räknade i valet till kommunfullmäktige i Uddevalla står det klart att Uddevallapartiets "korruptionsjakt" har misslyckats. Partiet rasar från 19,5 % 2006 till, som det ser ut, 3,5 %. //

Vandring på kasernområdet


Mycket är förändrat men mycket är också sig likt på I 17:s gamla kasernområde. Det kunde ett 30-tal vandrare konstatera i eftermiddags då vi gick runt och pratade minnen på området.

Militärrestaurangen som byggdes 1971 är nu friskola och ganska så mycket ombyggd sedan regementet lades ned 1992.

De flesta dörrarna var låsta men vi hade tur att en rötningslokal var inrättad i kasern Svärdet. Och just i det rummet tillbringade jag för övrigt nätterna då jag gick på Instruktörskola I 1965-66.

Och turligt nog hade man glömt att låsa "kompanikorridoren" i andra våningen så där kunde vi komma in.

Och vi kunde också som utlovat komma in i den anrika Officersmässen som fortfarande är intakt 18 år efter att regementet lades ned.

Och som vanligt röner bilderna på regementschefer och övriga officerare ett stort intresse.

Här begrundar man den sista kårtavlan från 1990 och många ansikten kändes igen, bl a mitt eget. //

Val 2010 - Fler röstar på mer än ett parti

Enligt Uddevallabloggens enkät, som nu är stängd, kommer allt fler att rösta på mer än ett parti i de tre valen som skall avgöras idag.

Enligt enkäten, som besvarats av 145 personer, säger 51 % att de kommer att rösta på olika partier. 40 % kommer att rösta på samma parti i de tre valen, medan 8 % ännu inte har bestämt sig. //

Val 2010 - Färre förtidsröster i Uddevalla än 2006

Den senaste tiden har media rapporterat om att det är fler som förtidsröstar än tidigare. Uddevalla går däremot mot strömmen. I år har 10 430 förtidsröster avgetts mot 10 956 2006, en minskning med 526 således. I hela Västra Götaland är det bara i Uddevalla och Svenljunga som förtidsröstandet har minskat.

Vad betyder det? Kan det vara så att vi är mer traditionella och vill gå till vår egen vallokal och rösta eller betyder det att intresset för valet har minskat? //

2010-09-18

Kropps herr - Alstermo 22 - 21 ( 11 - 9 )


(Flamur Gerbeshi)

Nye målvakten i Kropps herr Flamur Gerbeshi fick pris som matchens lirare då Kropps besegrade Alstermo med 22 - 21 i seriepremiären i Agnebergshallen idag. Med endast tre sekunder kvar sköt Erik Jakobsson in bollen i mål ur en snäv vinkel. Målet föregicks av en timeout och det var nog klokt av tränaren Martin Frändesjö att på det sättet lugna ned de ivriga Kroppsspelarna.

Kropps var det bättre laget men som så ofta med Kropps så gör de det onödigt svårt för sig, som den gången Alstermo hade en man utvisad och Frändesjö fick ropa och påminna de sina att: "Ni är en man mer!".

Det var i alla fall kul att stifta nya och nygamla bekantskaper i Kroppslaget. Eric Åberg var tillbaka och spelade bra. Erik Jakobsson var bra matchen igenom. Bröderna Svernling kom inte upp till fjolårets standard. Rasmus Nilsson, tidigare Lysekils HK, bidrog till att Kropps kunde säkra segern med ett par kantmål. Och från Tyskland till Sverige återvändande Anders Henriksson har anslutit sig till Kropps och han blir en viktig kugge i laget.

Alstermo då? Ja, det som slog mig direkt var att de lade väldigt mycket energi på att gnälla på domarna, nästan innan spelet ens kommit igång. Deras tränare Tomas Lundberg var en av dem som gnällde mest.

Dagen till ära hade Kropps spärrat av ena läktarsektionen för att tränga ihop publiken på den ena sittplatsläktaren. Kanske för att få det lite mysigare, vad vet jag? Hoppas vi slipper det i fortsättningen! //

Välkommen till en nostalgisk vandring på I 17

 
I morgon, söndagen den 19 september, är alla välkomna att följa med mig på en nostalgisk vandring på I 17:s gamla kasernområde på Kvarnberget.

Vandringen sker i Uddevalla Hembygdsförenings regi och bl a utlovas ett besök i den anrika Officersmässen i Kanslihuset.

Start kl 15.00 vid f.d. Kasernvakten (infarten till regementsområdet vid Västgötavägen mittemot Hallavägen).

Hembygdsföreningen tar tacksamt emot 20 kr/person.

Alla är hjärtligt välkomna! //

F.d. korsningen Storgatan - Fjällvägen


(Klicka för en större bild)

Jag kan förstå att den yngre generationen har svårt att förstå var dåvarande korsningen Storgatan - Fjällvägen låg i förhållande till dagens stadsbild.

Ingen del av staden har väl genomgått en sådan förändring som just kvarteren där Nabrinks ICA-affär låg. Allt revs för att dra fram stadsmotorvägen. 1973 var motorvägen mellan Bräcke och Fjällvägen klar och 1976 delen Fjällvägen - Kärra (utanför tunnlarna).

Om man tittar på flygbilden från i dag och tänker sig att stadsmotorvägen (från högra bildkanten) går precis där Herrljungabanan tidigare gick så finner vi att ICA-affären måste ha legat ungefär där stadsmotorvägen och nuvarande Fjällvägen korsar varandra.

Den nedre bilden är ett utsnitt över ungefär samma område från den ekonomiska kartan från 1937 //

2010-09-17

ICA-affären i korsningen Fjällvägen - Storgatan

Precis som flera kommentarer säger är det ICA-affären i korsningen Fjällvägen - Storgatan.

Jan Aronsson bidrar med den här översiktsbilden. //

2010-09-16

Var låg denna ICA-affären?


Var låg denna ICA-affären?

Ja det är kort och gott frågan i kvällens inlägg. //

2010-09-15

Stort intresse för "IKEA-arkeologi"

(Arkeologen Robert Hernek berättar om utgrävningarna)

Det var ett stort intresse för de arkeologiska utgrävningarna på platsen där IKEA skall bygga sitt varuhus. Radio Väst hade felaktigt flaggat för att visningarna skulle börja kl 17 (i stället för som annonserat kl 18) vilket ställde till det en del för arkeologernas planering.

Bohusläns museum gör under september arkeologiska undersökningar av två stycken förhistoriska boplatser som ligger inom området för den planerade byggnationen vid Östra Torp.

Boplatserna som undersöks är båda från äldre stenålder och ungefär 8 500 år gamla. Boplatserna ligger idag omkring 40 meter över havet, men har under äldre stenålder legat precis invid stranden.

(Arkeologen Mattias Öbrink visar och berättar om fynden som gjort på boplatserna) //

Frida Alm bäst i Kropps

Vi som gillar handboll och följer Kroppskulturs damer i handbollens elitserie är vana vid att Jenny Alm, 21 år, dominerar matcherna och gör överlägset flest mål Ja i fjol blev hon till och med hela Sveriges skyttedrottning.

Men i kvällens elitseriepremiär fick hon finna sig i att stå i skuggan av sin 18-åriga lillasyster Frida Alm.

Kropps gjorde en bra match trots förlusten 27 - 37 (14 - 19) mot seriefavoriterna och flerfaldiga svenska mästarna Sävehof. Jenny Alm sköt några riktiga mörsare i gammal känd stil och så även Rebecka Sandberg. Charlotte Brandt blir en given förstärkning i årets elitserie och flera av båda gamla och nya spelare tog för sig ordentligt och visade ingen respekt för motståndarna.

Båda målvakterna Sissi Karlsson och Anna Baldesjö gjorde trots förlusten en riktigt bra match.

Och så kom nr 10 in på planen och började snurra upp motståndarna och gav sig med friskt mod in i närkamper. Eftersom jag inte sett henne på handbollsplanen tidigare så var jag tvungen att kolla i programbladet vem hon var och det var alltså Frida Alm.

Frida fick helt riktigt pris som bäste spelare i hemmalaget. Tro mig, vi kommer att få höra talas mer om denna talang i fortsättningen. //

Låt oss nu ta chansen och införa ett ännu dummare system

I en kommentar till det föregående inlägget om Västtrafiks biljettsystem har Anonym lämnat ett intressant förslag i en kommentar som jag här lägger ut som ett eget inlägg.

"Låt oss nu ta chansen och införa ett ännu dummare system.

Jag föreslår att varje gång ett barn kliver på sitter du kvar. När en man kliver på trycker du en gång på grön knapp och drar kortet två gånger. Kliver en kvinna på drar du inte kortet utan håller det framför displyen en gång och trycker 1 gång på röd knapp.
 
Om du byter zon samtidigt med barnet trycker du 3 gånger utan att visa kortet - men är det mannen räcker det med att du skriker "Heja VGR" 2 gånger i bussen.
 
Sedan går du till närmaste passagerare vid den främre blå konsolen och frågar om han eller hon hörde. Gjorde hon det går du till den blå konsolen och knappar in vederbörandes personnummer. Vill hon eller han ej uppge det drar du kortet i den gula och den skall då ge ett slumpmässigt nummer som knappas in i den blå konsolen - som dock nu bör vara låst eftersom barn ej kan gå över zongränser.
 
Därför bör du alltid skriva ner på en lapp vad du gör eftersom det är det enda sättet för personalen att förstå hur du reser". //

2010-09-14

Västtrafik ändrar sitt idiotiska biljettsystem?


Kommer Västtrafik att byta ut sitt hårt kritiserade biljettsystem? Det är nu ledande politiker i Västtrafiks styrelse inne på.

Systemet kostade 440 milj kr att införa och det har förstås varit surt för dem som trodde på systemet att tvingas tänka om.

Sedan biljettsystemet infördes har jag dragit mig för att ge mig iväg på alltför vidlyftiga (utanför egna zonen) resor. Då är jag ändå positiv till kollektivtrafik. Läs mer HÄR! //

2010-09-13

Polsk riksdag med förvirrade möss i Västra Götalandsregionen?

Uddevallabloggen avslutar idag sin granskning före valet med en beskrivning av hur processer som Vård 2010 kan slå så extremt fel. Vad är det som leder till detta enorma slöseri med pengar som bara ger en dålig vård? Det är som alltid en blandning mellan okunskap, mänsklig fåfänga, naivitet, egoism och ovilja att ta ansvar. TTELA beskrev nyligen hur regionpolitikerna inte vill ha en debatt om sjukvården - sannolikt därför att de inte kan sjukvård. Göran Hägglund (KD) skrev i söndagens DN att "i en överpolitiserad miljö förtvinar den goda etiken".

Är det något som patienter och personal saknar i Vård 2010 och NU-sjukvården så är det etik!

I förra veckan var det "debatt" i UddevallaBohusläns museum då politikerna inom S+Fp+C och V förklarade att de hållit sina vallöften och att man visst satsar på Bohuslän utan akutvård. Lilla Edet (V med Spjuth) har fyra (4) akutsjukhus inom gyllene timmen - norra Bohuslän har noll (0).

Vem vann? Man kan slå fast att det finns inga vinnare när politiker står upp och försvarar sina vallöften som gett kaos och tillsyn från Socialstyrelsen. Är det kaos de ville ha har de sannerligen hållit sina vallöften!

Socialstyrelsen kommer nu att specialgranska NÄL-akuten och chefsläkare Almkvist medger nu att det varit flera allvarliga incidenter.

http://ttela.se/start/regionalanyheter/1.943775-uppdrag-granskning-pa-akuten

Hur länge skall man hålla på och vilka mekanismer leder fram till detta? Detta är inte första gången man får kaos efter dåliga beslut. I Göteborg gav ortopedikaoset 38% ökad dödlighet efter lårbenbrott hos äldre innan Socialstyrelsen ingrep. Man kan med rätta fråga sig om kunskapen och kompetensen att leda vården finns i Västra Götalandsregionen?

Politiker som indirekt lovar kaos genom att hålla sina vallöften och nyligen fick även ledningen i regionkansliet allvarlig kritik i just frånvaro av ledning. Tidningen TTELA har också visat på den bekväma anonymiteten och frånvaro av debatt som präglar regionens politik.

http://bohuslaningen.se/nyheter/bohuslandal/1.943696-skarp-kritik-mot-regionkansliet-

http://ttela.se/start/val2010/1.943086-stora-fragor-stora-pengar

Men varför det blir kaos i regionen och sjukvården?

Jonas Andersson (FP) förklarar detta med att de medicinska experterna tycker olika. Varför blir det då inte kaos inom politiken som faktiskt bygger på olika åsikter? Förklaringen är delvis historisk, delvis mänsklig. Uddevallabloggen ger här en förklaring som kan tjäna som exempel mot vidare upprepning.

Allt mänskligt följer vad man brukar kalla normalfördelning, dvs de flesta av oss är ungefär lika långa, har ungefär lika stora fötter och, faktiskt, tycker ganska lika.

För att undvika att ytterligheter som att nazism får ett stort inflytande inom politiken har man infört en spärr så att små partier inte får en oproportionerligt stor makt. Man vill mao undvika en polsk riksdag. Vi tycker alla att det skulle vara orimligt om minoritetspartierna alltid fick bilda regering utan delaktighet av de stora partierna.

När en beslutsfattare kommer till sjukvården med en ny "modell" har de ofta väldigt svårt att förklara varför just deras modell löser alla riktiga och, inte sällan, påhittade problem i sjukvården.

Inte sällan skyller de på att vården är konservativ. De glömmer då att vården är en av de mest föränderliga och utvecklande vetenskaperna, men den bygger just på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Det krävs vetenskapliga studier för att man skall införa nya behandlingar. Detta för att skydda patienterna från t.ex. överentusiastiska forskare.

När det gäller politiska omorganisationer i Sverige behöver man inga "bevis". Det finnas ingen sammanslagning av sjukhus i hela världen som visat sig vara till patienternas godo. Ändå slår man samman sjukhus i en oändlig ström - samtidigt som landstingen sparar in på ambulanser, akuter, utbildning och vidarutveckling. Det borde ju rimligen finnas pengar över om vinsterna var så påtagliga?

Den "konservatism" som vården har inför varje nytt läkemedel eller metod är inskriven i lag och det heter att vården skall vila på "vetenskap och beprövad erfarenhet". Det kan också uttalas "patientsäkerhet".

I frustrationen över att personalen är kritiska och begär svar innan en ny "modell" sätts i sjön, väljer inte sällan politikern att följa Olof Palmes devis att "politik är att vilja". Man kringgår på så sätt Hälso- och sjukvårdslagen som säger att sjukvård skall baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Problemet blir nu - vem skall göra det?

Sjukvårdens personal är också normalfördelade. Några är "konsekventa negativister", men de flesta är resonerande kloka och med patientens bästa i första rummet. I andra ändan finns de som alltid hoppar på det senaste tåget. De har historiskt hoppat på tåg som Neurosedyn, lobotomin och rasbiologin. Lagstiftningen finns för att skydda patienterna från dessa JA-sägare.

Vad lagstiftningen gör är att det lägger in en spärr (precis som inom politiken) för att skydda patienterna från kaos, dvs att skydda patienterna från en polsk riksdag i sjukvården. Men det är just denna spärr (principen om vetenskap och beprövad erfarenhet) politikerna kringgår genom att utnyttja dem som hoppar på allt nytt.

För en vilsen och icke sjukvårdskunnig politiker som VILL är just dessa personer det perfekta instrumentet i ännu en omorganisation. Ett vedertaget ord för dessa personer är "JA-sägare" och här har historien många exempel på hur illa det kan gå om ledningen inte är klok, eftertänksam och inser att JA-sägaren faktisk kan ha fel.

För att visa personalen hur konservativa och dumma de är som inte förstår politikens högre mening, sätter man dem i "utbildning i management" där böcker om förvirrade möss i en labyrint plötsligt är målbilden (boken heter "Vem snodde osten"). Politiken och ledningen ger dem undervisning i hur man i Japan monterar bilar från delar som alla ser identiska ut och försöker få personalen att förstå att patienter är som muttrar och rattar - identiska i alla delar. Man inför processtyrning som inte fungerar i vården om alla inför det, eftersom nyckelpersoner (ex. läkare) inte kan täcka upp alla processer samtidigt (man kan inte vara på två ställen samtidigt).

Man utbildar ledningsgruppen i den s.k. popcornprincipen i management - dvs att ledningen skall koncentrera sig på de första "popparna" (JA-sägarna) så följer resten. Det fungerar i näringslivet där ledningen har god kännedom om "marknaden" och företaget, men är livsfarligt i en politiskt styrd vård där de som beslutar inte kan sjukvård och måste lita på de JA-sägare de anställt för sitt ändamål - en för patienten livsfarligt ond cirkel.

Det är förmodligen därför vården i Norge mår bättre än den svenska. I Norge har man tagit bort regioner och landsting. Sjukvården styrs av Stortinget/regeringen. Norge har en professionell ledning med budgetansvar och ett Storting/regering som sätter ramarna med övergripande lagar. De slipper en sammanblandning av okunniga lokalpolitikers egna agendor, patienternas stora behov och JA-sägarnas karriärambitioner.

===

Men NU söker sjukvården i vårt exempel upp personer som har "det rätta virket" enligt ovan.

De behöver inte vara omtyckta eller visat på stor duglighet i sina tidigare uppgifter. De behöver inte ens ha kunskap om sjukvården. Det kan snarare vara tvärtom - en lagom press efter en tidigare misslyckad uppgift kan vara en användbar påminnelse i den nu aktuella nya organisationen.

Dessa JA-sägare får politikens odelade förtroende och i den fortsatta resan mot kaoset kommer de i princip kunna handla hur som helst. Politik är att vilja och dessa politiker vill. De vill dock inte se de negativa konsekvenserna av sina beslut. Man skapar därför en linjeorganisation som buffert mellan verkligheten och den politiska sfären. Vem som har ansvaret för kaoset blir då mycket oklart. Ännu oklarare blir det när politikerna skall förklara om de höll sina vallöften - de vet ju ofta inte ens om vilket kaos de skapat.

Nu har man skapat tre olika världar - de som tar besluten, de som skall effektuera dem och till sist verkligheten. För att vidmakthålla detta kan linjeorganisationen ta till vilka s.k. härskartekniker som helst ( ex. osynliggörande, förlöjligande, underhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skam och skuld). Inte sällan kombineras dessa så att en erfaren avdelningsföreståndare får sparken efter 35-40 år i yrket för att hon tog patienternas parti - bara för att hennes JA-sägande chef, tillika sjuksköterska, inte hade argument mot den erfarnes kritik och därmed passade den erfarnes kunskap inte in i linjeorganisationen. Genom denna typ av mekanismer får man ett gäng chefer i organisationen som knappast jobbat med patienter utan identifierar sig mer med mössen i labyrinten. Det värsta är att dessa JA-sägare tror att de är de bästa att besluta om sjukvården. Alla andra ser dem som parasiterande möss.

Oavsett vad man lovat har politikern skapat en sjukvård i kris och kaos till en kostnad av 1 000 000 000 kronor. Eftersom de säger sig ha hållit sina vallöften måste kaoset också vara deras avsikt. Till slut håller det inte längre och korthuset rasar. Kostnaden får skattebetalarna och patienterna stå för. JA-sägarna får nya uppgifter med liknande innehåll i andra delar av regionen eller i andra regioner. Andra går i pension.

Kvar blir personal och patienter med en dålig vård, en dålig arbetsmiljö och en total avsaknad av etik. Vi har med andra ord skapat NU-sjukvården år 2010. En sjukvård för framtiden heter det - fast nu slår plötsligt den avgående projektledaren fast att man måste bygga ett nytt sjukhus 2025 - dvs man måste börja planera för detta redan nu !!!

Det tar lång tid planera och att bygga sjukhus. Det är ofta dumt att vårda och renovera samtidigt.

http://www.liv.se/sidkat/6517/Intryck%20107bygg.pdf

http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2010/09/08/sjukhus-klarar-inte-vard-o/index.xml

Ändå var det precis detta personalen sade redan i början på 2000-talet. Men vem lyssnar på dem som kan när man kan koppla in okunskap, JA-sägare och managementkonsulter?

Uddevallabloggen avslutar med en anekdot som är talande i sammanhanget:

Regionen och ett privat företag hade en roddtävling.

Det privata bolaget vann med en kilometer. Regionen anställde då några konsulter som analyserade och de förklarade att den privata båten haft en styrman och sju som rodde. Regionen hade haft sju styrmän och en som rodde.

Regionen ändrade genast laget. Man fick en styrman, sex styrkonsulenter i tre olika nivåer (linjeorganisationen) och en roddare.

I returen vann den privata båten med två kilometer.

Nu förstod Regionen att något måste göras.

Då avskedade Regionen roddaren.
_____________________________

Efterord

Här på Uddevallabloggen ligger sedan några dagar en enkät för att påminna läsarna om att det går att rösta på olika partier i de tre olika valen till kommunfullmäktige, landsting (region) och riksdag. I skrivande stund är det en övervikt för dem som säger att de tänker rösta olika. Det är positivt.

Det kommer jag också att göra. Jag kommer noga att överväga vilka partier som skall få mina tre röster i valen. Och jag kommer inte att lägga min röst i landstingsvalet på något av partierna S+FP+C och V, som ligger bakom kaoset i sjukvården. Sedan kan det hända att jag röstar annorlunda i något av de två andra valen. //

2010-09-12

150 år sedan Wilhelm von Brauns död


(På grund av tekniska problem kan jag inte visa några bilder från dagens evenemang, men jag hoppas få sådana inom kort)

I dag är det på dagen 150 år sedan Wilhelm von Braun avled på Uddevalla lasarett som då (1860) låg i hörnet Sillgatan - Kungsgatan. För att hedra hans minne har Wilhelm von Braunsällskapet varit samlat i Uddevalla under helgen. Och idag var det kransnedläggning och tal vid von Brauns gravNorra Kyrkogården.

Efter högtidsstunden kunde deltagarna samlas på Bohusläns museum och där skåda den käppsamling som tillhört von Braun.

Författaren Gunhild Karle skriver här bl a om Wilhelm von Brauns vistelse på Gustafsberg 1839.


Braun och Västkusten.

Av Gunhild Karle.

Av Brauns vänner kom August Blanche att spela stor roll. Blanche hade öppen blick för skrivbegåvningar, särskilt humoristiska sådana, och när han läst Brauns första diktsamlingar beslöt han söka upp den skämtsamme. Braun befann sig just då på västkusten, men det betydde intet. Med häst och vagn reste Blanche från Stockholm till kurorten Gustafsberg strax söder om Uddevalla, där han tog första kontakten med den man, som skulle bli hans diktarvän under flera år.

Västkusten kom tidigt att få betydelse för Braun, t ex Göteborg, som han besökte några gånger i början på 1830-talet. I det följande berättas om hans två mest betydelsefulla västkustbesök, mötet med Blanche i Gustafsberg och Uddevalla 1839 och hans livs sista sommar på Kornön utanför Lysekil 1860.

Möte med Blanche i Gustafsberg.

Wilhelm von Braun (1813-60) var en av 1800-talets mest uppskattade, skämtsamma skalder. Han var adelsman av tysk börd och utbildade sig på Karlberg till tjänst i kungliga armén. Där började han skriva dikter och snart uppmärksammades han av Aftonbladets eminente redaktör Lars Johan Hierta, som mot slutet av 1830-talet publicerade flera av hans skämtsamma dikter i tidningen och som också knöt honom till sitt förlag. 1837 utkom där Brauns första diktsamling, rätt och slätt kallad ”Dikter”, vars humoristiska och stundom ekivoka dikter gjorde enorm succé.

Två år senare, i augusti 1839, blev han uppsökt av August Blanche. Braun befann sig på badorten Gustafsberg på västkusten, dit han sökt sig för att vara sin älskade kusin Ebba så nära som möjligt, för hon ägnade sig just då åt tidens favoritnöje, hälsosamma tångbad i salt havsvatten. Blanche å sin sida hade läst Brauns dikter och blivit stormförtjust i hans skämtsamma och satiriska stil, som han själv var mästare i. Utan att tveka reste han tvärs över Sverige, från Stockholm till Uddevallatrakten, enbart för att lära känna sin själsfrände, och mötet blev succé. De träffades under en bal i brunnssalongen, där unga damer och herrar livligt rörde sig i en fransäs. Nedan skildras mötet efter Johan Gabriel Carléns minnesanteckningar:

Blanche kom en afton i augusti 1839 till Uddevalla och begav sig genast från gästgivargården till det närbelägna vackra Gustafsberg. Där var då bal i brunnssalongen, på vars tiljor unga damer och kavaljerer livligt rörde sig i fransäsen, trots hettan och dammet.

Med möda trängde sig Blanche fram till bakgrunden av salen, ty han sökte någon, som han läst, men ännu inte sett: han sökte Wilhelm von Braun. Men han sökte honom ej bland de dansande … Då såg han en ung man stående något skild från de andra, starkt växt, med brett ansikte, tjockt mörkbrunt hår, varav en lugg föll ned över pannan, buskiga ögonbryn, dito mustascher och under mustascherna glansen av ett leende … glatt? Det är möjligt. Melankoliskt? Det är troligare, ty han såg på dansen och hörde på det meningslösa pladdret.

Så ungefär bör en glad poet se ut, tänkte Blanche, närmade sig den unge mannen och yttrade: ”Det är bestämt löjtnant Wilhelm von Braun jag har den äran att se?”

”Ja, visst!” svarade Braun . ”Vem är herrn?”

Blanche, känd då endast såsom redaktör av veckobladet Freja och författare till några politiska broschyrer, nämnde sitt namn, vilket naturligtvis inte var obekant för Braun.

”Vi måste bli bröder!” förklarade skalden och förde den nykomne till serveringsrummet, där brorskapet dracks, ett brorskap inte blott för den flyktande stunden.

Efter balens slut anställdes av balkavaljererna en kollation för de bägge notabiliteterna, och det var långt lidet på natten, då det glada laget bröt upp och Braun med sin nye bror återvände till Uddevalla.

”Det var en faslig hetta!” pustade Braun, under det de strövade kring gatorna. ”Att inte augustimånen skäms; vem har gett honom lov att imitera solen? I natt lägger jag mig ej … låt oss bese stadens märkvärdigheter: gästgivargården är märkvärdig för sin punsch. Uddevalla har varit en rik stad men blev fattig, sedan sillen gick sin väg. Sill har gjort andra städer lyckliga … ett kungarike för en sill i detta ögonblick! Min löjtnantsfullmakt och mitt obefläckade svärd ger jag på köpet … Men vad är det här?”

De bägge flanörerna hade stannat framför en lägre stenmur.

”Aha!” återtog Braun, ”det är kyrkogården … Låt oss gå in! I de dödas stad finns det väl svalka nog.”

De gick in och strövade där länge omkring mellan kors och kullar.

”Ack, den som bodde här!” yttrade skalden efter en stunds stillatigande. ”Här överallt är så tyst, och tystnaden är min bäste vän. Här störs man av ingen, inte ens av sig själv, vilket är det bästa. Den som kryper till kojs här vaknar utan huvudvärk. En gravhög mer, ett lidande mindre!” tillade han med djup betoning i rösten.

”Det är svårt att minnas” (anmärker Blanche) ”på vilket ställe av kyrkogården Braun stod, då han yttrade dessa ord, men det är inte omöjligt, att det just var på samma plats, där hans gravvård nu står, rest av vänner över den, som ej mera lider …”

Att mötet verkligen ägde rum under dessa speciella omständigheter omvittnades långt senare av Blanche själv. I en artikel i ”Illustrerad tidning” av 1862, nr 43, skildrade han det utförligt, återgav repliker och hyllade varmt sin då sedan två år döde vän.

Från Stockholm till västkusten.

Under boendet i Stockholm umgicks Braun med likasinnade, till exempel Johan Gabriel Carlén, som var gift med författarinnan Emilie Flygare-Carlén, Blanche och Herman Bjursten. Tillsammans med bl a Blanche och Bjursten tillbringade Braun mången lördagskväll i det egenhändigt bildade litterära sällskapet ”Gröna stugan”, som höll till i ett schweizeri i Berzelii park. Det hade öppnats av den legendariske H. R. Berns, som gav det namnet Gröna stugan efter litteratörerna, och då Blanche vid den här tiden var ett välkänt författarnamn lockades allmänheten att besöka stället, vilket den sluge Berns räknade med. Några år in på 60-talet öppnade han sina salonger, som väl alla känner till.

Mötena ägde rum året runt i flera år. Vintertid höll man till i Gröna stugan, sommartid på den kända krogen Blå porten på Djurgården, alltid på lördagar. Sällskapet upplöstes våren 1860. Orsaken kan ha varit Brauns definitiva avresa från Stockholm till västkusten, där han under några veckor levde eremitliv. Vänner och andra har vittnat om hans nya livsstil, insjuknande och alltför tidiga död. Vi förenar oss med dem i ett sista sammanträffande med den glade skalden.

Braun hade först tänkt slå sig ned i Lysekil, men då samhället var en badhåla, bebodd av en rad odrägliga fiskare och småborgare, ändrade han sig. Sedan han fått tips om ett ensligt ställe, som hette Håskär och låg på Kornön en halv mil från Lysekil slog han där ner sina bopålar i en hyrd liten stuga.

Ön var en enda stor klippa med en dalgång i mitten och inte större än att man rodde runt den på en halvtimme. Stugan låg tjugotalet meter från stranden och bestod av ett enda, halvstort rum. Utanför växte öns enda träd, ett päronträd, en syren, en pil, en hagtorn och en buskartad växt, som han inte kände till namnet på. Trots öns namn växte där inte något korn, endast en och annan potatis.

”Var har du dagens mjölkskvätt?” grymtade han nästan varje morgon till sin värd, fiskaren och salterimästaren Schiller.

”Kan han inte hålla sig lugn, klockan är bara fem”, brukade Schiller yrvaket svara. Så försvann han ut i ladugården, där öns kor, fem till antalet som träden hade sitt viste. De försåg öns bebyggare med mjölk, färskt smör och färsk ost, medan Schiller, liksom Braun, stod för fisket och fru Schiller bakade bröd.

Några dagar in i juli hände något oroande. Stickande känningar i trakten av njurarna och stelhet kring höfterna fick honom att ängslas för njursten, som med tidens ofullständiga läkarvetenskap kunde betyda döden. Då känningarna upphörde efter några dagar glömde han varningssignalen och återgick till skrivandet av den kalender han planerade att ge ut till jul. Den 14 augusti skrev han i brev till bokförläggaren Brudin, att han tänkte komma upp till Stockholm i mitten av september, ville Brudin ha godheten att hyra en vinterbostad åt honom, helst på Kungsholmen?

Det brevet blev veterligen Brauns sista.

Ett oväntat besök.

Dagen efter kom oväntat besök. Skalden och gode vännen Herman Bjursten, som tidvis arbetade som skribent i Nya Dagligt Allehanda, befann sig för tidningens räkning på reportageresa på västkusten, och då han kände till Brauns boende på Kornön beslöt han hälsa på. Braun mottog honom med öppna armar, och hur mötet avlöpte skildrade Bjursten i brev till tidningen, publicerat den 24 augusti enligt följande:

”Lysekil d. 16 aug.

Broder!

Mitt första brev från Marstrand hoppas jag du riktigt bekommit. Jag sitter nu på en klippa i havet, där vår gemensamme vän, skalden Wilh. V. Braun för sommaren slagit ned sina bopålar i ett slags eremitiskt lugn och där han nyligen hälsade mig med följande distikon efter den grekiske vise:

”Du, som dig ensam fann i den människovimlande öknen,

Bota dig, gå, misantrop, bota dig, bli – eremit!”

Utanför fönstren i den fiskarkoja vi bebor ryter Kattegatts yrande vågor och på en halv mils avstånd reser sig Lysekils kyrktorn. För övrigt – idel nakna klippor, sedan sekler tillbaka ”utpinade” av de skarpa havsvindarna. Men det är fest i skaldens stuga, fest på färsk, egenhändigt fångad vitling och färsk potatis, färskt smör, färskt bröd, oskummad mjölk. I bakgrunden vinkar en tuting och en afton av förtroligt glam, medan ”Böljorna slå emot skären.”

Den klippö, där vi befinner oss, heter Kornön, ironiskt, som det vill synas, ty något korn kan ej upptäckas. Skaldens värd heter – Schiller, också en ironi. Emellertid saknas inte lyran i Schillers stuga, som du kan finna, och sånggudinnan dyrkas här både på antika och moderna versslag. Stundom sjunger stormen i djupa toner, stundom klinga vågorna elegier emot stranden, medan en ljummare vind susar kring de nakna klipporna och fiskmåsarna doppa sina vingar i det salta skummet. Det är ett friskt, ett härligt liv, ett fängslande panorama, fastän det saknar paradisiska trädgårdar, frukttyngda grenar och blommande ängar. Men naturen uppträder här i osmyckad gestalt, visande sina nakna, fruktansvärda jättelemmar, imponerande genom storhet och kraft. Och härdade och kraftiga är de söner, dem han har fostrat vid sin obetäckta barm. - - - ”

De sista dagarna.

Från första september sänkte sig mörkret allt tätare över det som blev Brauns sista tid. Det började med illamående och allmän sjukdomskänsla, en molande värk över njurarna och till slut urinstopp. På morgonen den tredje beslöt han söka läkarhjälp, vilket Schiller hjälpte honom med genom att segla honom till Lysekil. Där hämtade Schiller Brauns gode vän, köpmannen Robert Nordvall, som skjutsade honom till sin bostad, där han bäddade ner vännen. När läkaren anlände och hörde om urinstoppet gav han order om varma bad och drivande medel, vilket hade en välgörande effekt.

Men Braun var så medtagen att han blev kvar hos Nordvall. Under några dagar drabbades han av förnyade smärtor, men när Nordvall åter ville skicka efter läkaren sade Braun nej. I samma smärtfyllda tillstånd låg han i fyra dagar, då den läkare, som tidigare besökt honom, av en händelse återkom. Läkaren upptäckte att Braun drabbats av kallbrand i underlivet, vilket troligen berodde på det fyra dygn långa urinstopp som Braun på nytt drabbats av. Operation var enda möjligheten att rädda honom och i båt forslades sjuklingen till Uddevalla.

Under den sju timmar långa färden verkade han krya på sig och skämtade på gammalt manér med roddarna. Men som så ofta hos Braun var munterheten skenbar. På grund av hans utmattade tillstånd måste de bära honom till sjukhuset. Där intogs han vid åttatiden på måndagsmorgonen den tionde september och på tisdagsmorgonen opererades han. Natten till den tolfte hade han så svåra plågor, att han vid femtiden på morgonen föll i koma. I det tillståndet låg han till klockan åtta på kvällen, då han avled.

Under stor uppslutning begravdes han tisdagen den 18 september på Uddevalla Nya kyrkogård, samma kyrkogård som Blanche och han promenerat på en augustinatt 21 år tidigare, den natten då Wilhelm i melankoli yttrat:

”Ack, den som ändå bodde här! Här är överallt så tyst och tystnaden är min bästa vän. I tystnaden störs man av ingen, inte ens av sig själv, vilket är det allra bästa. Har man krupit i säng här vaknar man utan huvudvärk. En gravhög mer, ett lidande mindre.”

Begravningsprocessionens deltagare, som samlades klockan fyra på eftermiddagen, marscherade efter några minnesceremonier till kyrkogården för den slutliga högtiden. Dagen blev särskilt minnesvärd genom den naturens scenförändring, som Bohus Läns tidning skildrade med följande ord:

”Sällan, måhända aldrig, har en högtidligare begravningsakt ägt rum här i staden. Bland den betydliga mängden av åskådare iakttogs den fullkomligaste tystnad. En djup rörelse varseblev man på en stor del av de närvarandes anleten, och högtidligheten ökades ännu mer därav att, efter ett ganska bistert väder på förmiddagen, solen blickade fram på eftermiddagen i sin skönaste glans liksom för att sända en avskedshälsning åt den bortgångne diktarens stoft.”

I början av oktober infördes i Aftonbladet en appell, initierad och skriven av en västkustfödd personlighet, Strömstadtösen och Brauns sedan många år goda vän, författarinnan Emilie Flygare-Carlén. Uppropet, vars första halva bestod av minnesord, var bland andra undertecknat av författarinnan själv, Blanche och Bjursten. Minnesorden:

”Till allmänheten.

Nyss satt en ensling på västkustens ensliga strand. Vad sökte hans blick, då den irrade över blå böljan? Vad sökte den, då den irrade över det blå himlavalvet? Hans läppar uttalade ej den hemligheten i ord – men sucken, som på vindens vingar flög hän till de höga rymder, där Sveriges sångarkungar nu slå sina lyror, sucken förrådde enslingens längtan att från livets tröttsamma stråt snart få taga ut det steg, som gör själen fri från kroppens fängsel.

Det var ej första gången Wilhelm von Braun sökte att under eremitlivets tystnad, lugn och återhållsamhet sätta en damm mot den virvlande ström, som världen eljest så gärna ville leda i hans väg. För ett antal år sedan levde han på ett ensligt torp i Småland, alltid önskande, alltid strävande att vinna inre frihet och frid.

Det är skönt och gott och tröstande för enskilda vänner att kunna säga: Han har nu genom Guds kärlek vunnit det mål han sökte, vunnit det som få det vinna, medan hans ryktes fulla glans stannar kvar efter honom, kastande ett härligt återsken över hans minne!

Med stolthet berömmer sig Bohuslän av att få förvara hans stoft.”

Den andra halvan manade svenska folket nationalsubskription, dvs en landsomfattande insamling av pengar till en minnesvård. Sveriges bokhandlare skötte den saken och inom mindre än ett år hade det erforderliga beloppet insamlats.

Efter avslutad insamling beställdes ett imponerande granitblock, som restes på den hundra år senare nästan glömde skaldens grav. Den inhuggna texten lydde:

WILHELM VON BRAUN

Född 1813. Död 1860.

Vänner af hans sångmö reste stenen.


En dikt med västkustanknytning.

Brauns dikter handlar om människor i diverse komiska eller ekivoka situationer, filosofiska betraktelser eller skrevs till minne av avlidna personer. Beskrivande dikter över till exempel västkusten finns inte i hans diktsamlingar, endast en som hyllar sillen, den av Braun så gouterade fisken, som han ansåg självskriven på smörgåsbordet. Dikten bär underrubriken ”Sång i Orden Par Bricol Barbaradagen 1843”.

Par Bricol (franska, betyder: genom bagatell, dvs firande av mindre viktiga händelser) var ett ordenssällskap instiftat till minne av Bellman. På Barbaradagen (den 4 december), så benämnd efter det kvinnliga helgonet Barbara, martyr och skyddshelgon för artillerister och gruvarbetare, ägde årsmötena rum, då frossade man i god mat, sjöng sånger och lyssnade på musik. En not i samlingsutgåvan av Brauns dikter uppger orsaken till 1843 års firande: ”Sillförhoppningarna voro år 1843 som störst och de så kallade ”sill-ljugarna” som stortaligast.” Citatet åsyftar den nyckfulla sillen, som stundom övergav västkusten för Norge, men just 1843 trodde man den vara på väg tillbaka till Sverige.

På mötena ägnade man sig åt god mat, sång och musik. Dikten kallas sång, men huruvida den sjöngs är okänt. Den inleds med några ord om den vikande konjunkturen, men tack vare sillens återkomst till svenska vatten vankas rikedom och kärlekstörstande flickor:

Sillens återkomst.
Sång i Orden Par Bricol, Barbaradagen 1843.

Järnet faller, silvret rymmer,
Kyparn ger ej mer kredit,
Men från oro och bekymmer
Barbara oss samlat hit.
Strunt i järn och stål!
Än är full vår bål,
Och den äkta Bacchisonen
Äger silverberg i månen.


Att ha kärlek för metaller,
Är ej bricollisters sed.
Bröder! När som järnet faller,
Faller vin och flickor med.
Präktig konjunktur
För en glad natur!
Kommer nu på köpet sillen,
Då blir liv i våra gillen.

Då vi ställa oss i leder,
Fylla i vår bål med lust,
Och marschera mangrant neder
Till den bohuslänska kust,
Kasta våra garn,
Klang! I Bacchi barn!
Intet kostar sillsalaten …
Vi bli rika män i staten!

När vår kassa till miljoner
Nu har stigit ett, tu, tre,
Gå vi, väldiga patroner,
Åter för att Stockholm se,
Fast vi lukta tran,
Flickorna i sta’n
Skola nog, i kärleksångsten,
Be oss att få dela fångsten.

Och det få de hjärtans gärna,
Bricollisten är ej snål;
Och han kysser om sin tärna,
Och han sköter om sin bål.
På den fisk han fått,
Super han så gott,
Så väl hemma som i gillen
Leve Barbara och sillen!

_____________
Källor:

J. G. Carlén, Några blad om Wilhelm von Braun
Ture Nerman, Wilhelm von Braun 1, 2
August Blanche, Minnesbilder
Nya Dagligt Allehanda
Aftonbladet
Samlade arbeten av Wilhelm v. Braun, del 1 //

2010-09-11

Mer om statyer

Ivar Kristiansson skriver:




Jag har med intresse studerat bilden i bloggen (2010-08-31) från 1915 då kung Gustav V inviger statyn på torget. Anledningen är att min mor, Vera Lundell, är med bland de vitklädda flickorna framför podiet. Jag har andra bilder där man kan identifiera henne.


(Malmö. Foto Gunnar Klasson)

Men det är om statyn jag har några funderingar. Karl X Gustav hade redan 1897 fått en staty rest över sig. Den skedde i Malmö i samband med Baltiska Utställningen. Man hade bildat en förening, ”Karl X Gustafsföreningen”, som samlade ihop pengar så det räckte till att skaffa en bronsstaty och det blev till och med pengar över till en fond för historieforkning vid Lunds Universitet!

Så gick det några år och 1908 blev det dags för 250-årsminnet av Roskildefreden. Redan 1907 hade Cavalli-Holmgren, som nu bodde i Stockholm, tagit initiativ till att bilda ett Bohusläns Gille i Stockholm. Föreningens första verksamhet blev att uppmana Stockholms stad att medverka till ett storslaget jubileumsfirande. Och nog blev det firande! Klockringning i alla stadens kyrkor på morgonen, gudstjänst med biskopar och kung, festtåg med Livdragoner och musik från centrum till Djurgården. Där defilerade man inför Gustav V till häst vid det nyuppförda Nordiska Museet. Bredvid honom hade man provisoriskt rest en staty av Karl X Gustav. På kvällen var det galaföreställning på Operan med kungahus och alla statsråden. Och så bankett på Grand Hotell.

Men hur var det nu med statyerna? Malmöstatyn hade utförts av John Börjesson som fått uppdraget efter en pristävling. Som tvåa kom ”vår” statys skapare Theodor Lundberg. År 1908 hade han nog sin refuserade modell undanställd i något förråd. Han hade tidigare fått hedersamma uppdrag, t.ex. Olaus Petri utanför Storkyrkan i Stockholm och Kristina Gyllenstjerna bara 50 meter därifrån. Men det är något lurt med Uddevallastatyn. När man letar på Nätet hittar man lätt bilder på den, men vill man veta mera blir det svårare. Wikipedia har en förteckning på alla regentstatyer men där saknas den. Och letar man på listan över Lundbergs verk så finns den inte med! Är den inte fin nog? Jag vet inte vad Cavalli-Holmgren fick betala men det var kanske ett REA-pris!

Kanske var det vid den provisoriska statyn framför Nordiska Museet som han fick idén till sin donation. Men vad blev det av den provisoriska? Den var utförd av Gustaf Malmquist och står kvar på samma plats. Men den invigdes inte förrän 1917!

Och så till slut en utvikning från ämnet. Kriget som slutade 1658 är inte det enda som utkämpats om Bohuslän. Det fordrades ytterligare två krig innan Bohuslän blev svenskt på riktigt och då var Karl XI kung och trots att norrmännen slagit svenskarna och besatt nästan hela Bohuslän så fick det förbli svenskt. Men då hade det gått stormaktspolitik i striderna och det var franske kung Ludvig XIV som bestämde. Så gick nästan hundra år och 1788 exercerade åter norska trupper på Torget. Svenskarna hade besegrats igen efter ett kort krig, nästan utan strider. Men gränserna ändrades inte denna gång heller. Så texten på sockeln är kanske lite missvisande. Dessutom tycker nog besökande norrmän att den är en aning provocerande.

Ivar K. //

2010-09-09

Marschkonsert på lördag

En "tvättäkta" bluffaktura

(Klicka för en större version)

De som skickar ut bluffakturor har inga skrupler. Med hot om inkasso fick jag häromdagen denna faktura om utförd eller kommande radonbesiktning.

Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida fick jag snabbt ett lugnande besked:

"Pressmeddelande:

Bluffakturor om radonbesiktning

Företaget Rosin Montage AB i Färila skickar ut falska fakturor som rör en påstådd radonbesiktning. Myndigheten uppmanar alla som får en sådan faktura att göra en polisanmälan.
Ett företag, Rosin Montage AB i Färila, skickar ut falska fakturor som rör en påstådd radonbesiktning. Företaget hävdar att besiktningen görs i samarbete med Strålsäkerhetsmyndigheten, men något sådant samarbete finns inte. Företaget påstår dessutom att mätningarna är obligatoriska, vilket inte heller är riktigt.

Fakturan är en bluff och myndigheten uppmanar alla som får en sådan faktura att göra en polisanmälan. //

Flicka med klänning

(Klicka för en större bild)

Under natten till idag hade Matti Haupts nakenstaty "Flicka med flätor" förvandlats till "Flicka med klänning". //

2010-09-08

Kommer du ihåg Västgöta-Sigge?

(Klicka för en större version)

Lena Karlsson skriver:

"Hej Gunnar!
Vad vet du om Västgöta-Sigge och vad hette han egentligen?"

Jo han hette Sigfrid Johansson och det har skrivits en hel del om honom i tidningarna genom åren.

Han var född 1891 i Starrkärr, Västergötland, och kom till Uddevalla i unga år. Jag minns honom mest från min ungdom. Han hade en Morris Minor och var alltid på Rimnersvallen och tittade på fotboll.

Han bodde ända fram till sin död 1987 i huset Jacob Trahnsgatan 16. Han var då nära 96 år gammal.

I Tidningsarkivet får jag följande träfflista på hans smeknamn:

1923-03-13 Västgöta-Sigge har uppträtt på Frideborg, Uddevalla. Musik o sång.
1924-08-15 Sveriges roligaste visbok. Sändes mot postförskott 1 kr till Västgöta-Sigge, Ängebacken. Annons.
1936-05-23 Här va dé fröjd! Berfendals Folkets park. Västgöta-Sigge och Hawaji-Calle svarar för trevnaden. Annons. Nöjen.
1936-06-12 En glad fest å dansbanan, Smedseröd. Västgöta-Sigge- och Hawaji-Calle servera roliga visor. Annons.
1969-09-27 Slutspelat för Västgöta-Sigge instrument togs för skatteskuld. Musik o Sång.
1969-10-18 På Skogslyckehemmet händer det något varje dag. Fredag var det Västgöta-Sigge med sitt dragspel. Bild.
1971-01-19 "80 år fyller i morgon musikern Sigfrid ""Västgöta-Sigge"" Johansson, Uddevalla."
1971-01-23 "Nyblivne 80-åringen ""Västgöta-Sigge"" berättar om sitt liv som musiker. Bild med hunden Pelle. Berättelse."
1972-10-23 Västgöta-Sigge och hans bror Pelle i Luthagen underhöll med musik o sång på torget under oktobermarknaden. Bild.
1974-05-17 Västgöta-Sigge, en stund i vårsolen.
1974-06-15 Västgöta-Sigge på livsfarligt äventyr. Hamnade mellan järnvägsbommarna på Lagerbergsgatan. Olycka.
1979-11-30 Pelle i Luthagen välkänd bror till till Västgöta-Sigge som underhåller med musik o sång. Bild.
1981-01-20 90 år fyller Västgöta-Sigge. Musik o sång. Bild.
1984-06-07 93-årige Västgöta-Sigge stal föreställningen på Kungstorget.
1985-01-19 94 år fyller musikern Sigfrid Johansson (Västgöta-Sigge), Uddevalla.
1985-03-14 Västgöta-Sigge berättar om sitt liv. Musik o sång.
1986-01-18 95 år fyller musikern Sigfrid Johansson (Västgöta-Sigge).
1986-01-20 95 år fyller musikern Sigfrid Johansson (Västgöta-Sigge).
1986-01-21 95 år fyller musikern Sigfrid Johansson (Västgöta-Sigge).
1987-12-30 Västgöta-Sigge, död. 96 år.
2000-01-05 Västgöta-Sigge var en populär underhållare på sin tid. Bild från Rågårdsviks pensionat. Musik o sång.
2003-02-06 Det gamla Uddevalla; Om Västgöta-Sigges bröder Johan och John Edvardsson. Bild. //

2010-09-07

Majestätiskt möte på Byfjorden

(Klicka för en större version)

Det blev ett majestätiskt möte på Byfjorden idag. Elegant Ace (den blåvita) och Timberland möttes vid 16.30-tiden. Elegant Ace anlöper Uddevalla hamn för att lasta den sedvanliga lasten av "used chassie" och Timberland lämnar hamnen.

Bogserbåtarna Boss och Frigga bogserade först ut Timberland och såg sedan till att Elegant Ace kom lyckligt in till kaj i Sörviksdockan. //

2010-09-06

Gräsklippning på Traviata


Nyligen lämnade det sista upplagda fartyget M/S Traviata Uddevalla. Den första etappen gick till Älgöfjorden där det "gräsbevuxna" skrovet gjordes rent innan fortsatt färd.

Bo Jevemo berättar:

"Skrovrengöring görs av dykare eller med fjärrkontrollerade robotar.Det är stora vattentrycksdrivna borstar som körs utefter skrovets undervattenskropp. Det är en metod som utvecklats för att förlänga perioderna mellan torrsättningarna av båten.

Traviata kommer med största sannolikhet att torrsättas ändå innan hon går in i sin nya charter men lite gräsborstning inför Nordsjöresan gör ju ingen skada.
Här kan ni läsa lite om hur det går till att göra rent ett skrov:
http://www.frog.se/projects/cleaning/index.html.sv 

Hälsningar //Bosse"

2010-09-05

Tillbyggnaden på Uddevalla centralstation


(Klicka för större bilder)

Insänt av E Gullberg:

"Hejsan!
Söker desperat efter bildbevis på den tillbyggnad i norr som fanns på Uddevalla centralstation. Denna revs ev någongång i början på 1990-talet, då stationen blev K-märkt.
Vi är några som är oense om tillbyggnadens existens och efter samtal med Kent Lundvall fick jag rådet att kontakta Dig.
Hälsningar/
E Gullberg"

Jag har hittat fyra bilder där man ser en tillbyggnad på västra gaveln av Uddevalla centralstation. Jag förmodar att det är den som frågan gäller. I så fall har ju de som minns den rätt.

Jag hittar en artikel i Bohusläningen från 1986 att järnvägsstationer skall bli byggnadsminnen.

Jan Aronsson bidrar med ytterligare bilder varav denna publiceras här. //