2013-08-22

Klocktornet igår och idag

I går hade jag en stadsvandring med rekorddeltagande, 72 betalande, och intresset fokuserades förstås på möjligheten att få komma in i Klocktornet. Uddevalla kyrka har givit mig förtroendet att låna nyckeln vid vissa tillfällen. Jag blev lite på tagen på sängen av det stora intresset och hade antagligen organiserat besöket i Klocktornet annorlunda om jag varit bättre förberedd.

Nu blev det väldigt trångt i tornet och långt ifrån alla kunde gå högst upp där det gamla och det nuvarande urverket huserar. Men det får komma fler tillfällen för den intresserade.

I morse hade jag bjudit in en betydligt mer hanterbar grupp. På bilden poserar Gustafsbergsstiftelsens och tillika Tekniska nämndens ordförande Zeidi Ström (M) med några av stiftelsens personal.

Framför Zeidi Ström ser vi Tony Tamm och i högra ledet längst bak med kameran Harri Kantola, framför honom Freddy Lövdahl och Claes-Göran Pettersson.

När man vistas inne i Klocktornet måste man hålla koll på klockan för rätt vad det är slår någon av klockorna. Varje kvart slås ett slag på den lilla klockan (bakom Harri Kantola). Vid hel timme slås först ett kvartsslag och sedan timslagen på en större klocka. Dessa slag är något så när uthärdliga om man håller för öronen eller använder hörselproppar.

När kyrkklockorna ringer till gudstjänst eller begravning bör man garanterat befinna sig på utsidan för det dånet är enormt.

Dagligen kl 07.55, 11.55, 15.55 och 19.55 spelas klockspelet med olika melodier beroende på årstid. Det ingår 13 klockor i olika tonart i spelet.

Jag har tidigare berättat ingående om Klocktornets inre och om du vill se hur det ser ut eller lyssna på klockorna gör du det genom att klicka på den här länken http://uddevallare.blogspot.se/2011/09/hemliga-rum-i-uddevalla-klocktornets.html 
Direkt innanför dörren porten hänger de gamla urtavlorna från tiden innan elektrifieringen. På marken ligger också loden till det gamla urverket. När jag var barn var jag ofta med pappa urmakaren i Klocktornet som han och två andra medarbetare hos Anton Boströms ur skötte. Min uppgift var att veva upp loden i topp. Det var ganska lät även för ett barn då utväxlingen var hög.
Då börjar klättrandet mot toppen.
Många har genom åren skrivit sina namn eller antecknat något på väggarna.
Torntutarnas hus. Torntutarna tillbringade nätterna i Klocktornet och vakade över staden. I händelse av brand slog de larm. Jag har funderat över varför de behövde ett hus inne i Klocktornet. Kanske det inte fanns glas i de runda fönstren förr i tiden?
På nästa våning hänger de tre klockorna.
Där hänger också de 13 klockorna som ingår i klockspelet. De är förstås alla olika stora.
I bakgrunden ser man det gamla urverket, som urmakarna på Boströms ur skötte. Närmast ser vi dagens urverk, som är elektriskt. Här växlas utverkets rörelse ut till de fyra urtavlorna.
28/7 1957 var den då 15-årige Bengt-Ove Edh här och skrev sitt namn.
Dagens elektriska urverk
Nog var de hantverksskickliga förr i tiden.
Det var den här klockan som ringde in freden efter kriget mot Norge 1814. Det gjorde den uppenbarligen bra då Sverige inte har varit i krig sedan dess. Nästa år är det 200 år sedan.
Kläppen till vänster slår kvartsslagen.
Alla bilder utom den översta har tagits av Harri Kantola.

4 kommentarer:

  1. Tack Gunnar. Du är en fantastiskt bra berättare. Du gör historia levande igen. Läser bloggen varje dag. Ger mig glädje varje gång.

    SvaraRadera
  2. Tack Gunnar för en trevlig stadsrundtur där vi efter en historisk resa genom Uddevallas historia till slut nådde höjdpunkten, klocktornet. Den enda gång jag var orolig var när jag var högst upp i tornet och golvplankorna sviktade under mina fötter. Men jag förmodar att du hade garantier för hur hög belastning trappor och golv tålde. Än en gång, tack för en trevlig kväll. / Trelleborgarens make.

    SvaraRadera
  3. Tydligen hade klocktornet en mycket maffigare spira förr i tiden. Mer spetsig som den i Lysekil. Undrar vart den tog vägen? Har du koll på detta Gunnar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den försvann med stadsbranden 1806.

      Radera