2013-09-26

Jag skiter verkligen inte i vattenkvalitén på Gustafsberg

Idag gör Ulf Blomgren i Bohusläningen ett stort nummer av en kommentar som undslapp mig när han intervjuade mig igår. Sådan tur då att jag har detta forum så att jag kan få förklara mig. På fråga om jag tänker stänga av vattenkranarna nu sedan en miljöinspektör utfärdat ett förbud mot att distribuera Gustafsbergsvattnet sa jag med en suck: "Nej, jag skiter i det!" Vad jag menade var förstås att det inte går att stänga av kranarna och det menar jag fortfarande. Hur skulle det bli?

Låt mig också berätta att nämnde Blomgren brast ut i ett hysteriskt skrattanfall som aldrig tycktes ta slut. Jag kände förstås genast på mig att han skulle göra ett nummer av mitt yttrande. Men han sa att han skulle skriva artikeln och sedan ta kontakt med mig för komplettering. Det gjorde han aldrig för han visste att jag inte skulle godkänna den formuleringen. Jag insåg därför igår kväll vad jag hade att vänta i dagens tidning. För övrigt gör det mig inte så mycket. Jag har fått många glada tillrop idag.

Till själva frågan om vattnet då. Jag har jobbat jättemycket för att höja vattenkvalitén på Gustafsberg. Den som känner mig vet att jag vill ha ordning på saker och ting. Och det har det blivit. Efter några enstaka tillfällen där vattnet varit otjänligt pga exempelvis för hög halt av koliforma bakterier har vi nu en snabb rutin för att åtgärda problemet. Snabb klorering har visat sig mycket effektivt och när vi tagit nya prover strax därpå har värdena varit bra.

När jag hört mig för vad det kan bero på att det plötsligt finns för mycket koliforma bakterier i vattnet har man sagt att det kan bero på att bakterier tar sig in efter ihållande regn. Vi vet inte om det är så men har tätat reservoaren mer och mer och i skrivande stund håller Uddevalla Plåt & Svets på att göra en ny lucka så att reservoaren kommer att bli hermetiskt tillsluten.

Nu skall man veta att Gustafsbergsvattnet alltid innehållit mycket järn. Redan när stadsläkaren Boëthius i Göteborg 1729 analyserade vattnet i Baggetofta hälsokälla fann han att det innehöll en hög halt av järn och att det "hoppar och spritter öfver glasbredden". Idag kallas det turbiditet (grumlighet).

Vattenanalyserna som tas regelbundet har oftast varit tjänligt med anmärkning. Anmärkningen har oftast varit just hög halt av järn, turbiditet, mangan och lågt ph. Det man frågar sig är om vattnet därmed är drickbart? Ja, det anser jag och Gustafsbergarna har i åratal druckit av detta vattnet och ingen har så vitt känt blivit sjuk av det.

För mig är otjänligt vatten solklart. Det skall man inte dricka. Därför har vi som jag beskiver ovan utvecklat en snabb rutin för att rena vattnet.

Men nu tycks miljöinspektören infört ett nytt begrepp: godkänt! Hon hävdar alltså att om vattnet är tjänligt med anmärkning så behöver det inte vara godkänt. Alltså får vi inte distribuera vatten som är tjänligt med anmärkning för det behöver inte vara godkänt.

Man frågar sig då, var går gränsen för godkänt? Det har vi inte fått veta och hur agerar man då?

Hur som helst så vill Gustafsbergsstiftelsen inte distribuera vatten som myndigheterna inte är nöjda med så därför beslutade direktionen för att par år sedan att vi skulle koppla in vårt ledningsnät på kommunens. Det har varit en stående punkt vid direktionsmötena sedan dess.

Hösten 2012 gjordes ett test av en sådan inkoppling. Vi lade en slang på backen från en punkt till en annan och försöket slog väl ut. Det fungerade som vi tänkt. Här fick vi tacksam hjälp av kommunens VA-kontor, som också föreslog att vi även med kommunalt vatten skulle använda oss av vår egen reservoar som rymmer drygt 200 kbm. Pumpa upp det kommunala vattnet till den således. Och även det fungerade så plötsligt hade vi kommunalt vatten i våra ledningar. Låt mig också berätta att vi innan vi kopplade in kommunens vatten hade sanerat reservoaren och VA-kontoret hade installerat en backventil på sin utrustning så stiftelsens vatten inte skulle rinna ut i kommunens ledningsnät.

Allt fungerade bra i några dygn men så slog vinterkylan plötsligt till och vi blev tvungna att avbryta försöket. I våras skulle vi så återuppta försöket för att slutligen göra en permanent inkoppling. Det har inte låtit sig göra, främst av faktorer som vi inte rått över.

Stiftelsen har betalat anslutningsavgiften och har sedan i somras vattenrätt i kommunens nät. Nu återstår själva inkopplingen som i dagarna inleds.

Då blir jag uppringd av miljöinspektören som vill ha ett möte. Eftersom inget hänt i sak tyckte jag det var bättre att ha det efter inkopplingen. Då slog hon till med sitt förbud för stiftelsen att distribuera vårt vatten. jag föreslog att hon skulle avvakta tills vi var inkopplade, men icke.

Ja, detta blev en lång historia och jag har fått lägga ytterligare kraft och onödig energi på denna segdragna historia, men självklart har vi överklagat beslutet. Så himla onödigt!

Vårt överklagande följer här:


ÖVERKLAGANDE AV BESLUT ENLIGT Dnr: 2013.1825. Beslutsnr: D 0505
 
Undertecknad förvaltande direktör har tagit del av förbudet enligt beslutet enligt ovan. Jag tycker det är en märklig och minst sagt spretig hantering av kommunen. Självfallet går det inte att stänga av stiftelsens dricksvattenanläggning ”med omedelbar verkan” som det står i beslutet. Var finns helhetssynen? Och står det fritt för en enskild handläggare att fatta ett beslut av denna dignitet?
 
Beslutet ter sig desto märkligare mot bakgrund av att inspektören ifråga väl känner till att Gustafsbergsstiftelsen inom kort (inom högst ett par veckor) kommer att vara inkopplad på kommunens vattenledningsnät. Arbetet pågår.
 
Analyser av stiftelsens dricksvatten har de senaste åren skett regelbundet enligt en plan som är godkänd av Miljö och stadsbyggnad. Någon enstaka gång har vattnet befunnits otjänligt. Åtgärder för att rena vattnet har då snabbt vidtagits och lett till bra resultat. Vid förnyad analys har vattnet alltid varit tjänligt. Ingen, som använder Gustafsbergsvattnet, har så vitt känt blivit sjuk av det.
 
Vanligen har vattnet vid provtagningarna varit tjänligt med anmärkning. Dvs de parametrar som varit för höga är turbiditet, järn, mangan och lågt ph. Dessa faktorer är kända sedan lång tid på Gustafsberg. Icke förty är det direktionens uppfattning att det inte räcker och därför togs beslutet att koppla in oss på kommunens nät.
 
Det arbetet har pågått under en längre tid, men försenats av faktorer som stiftelsen inte rår över (omorganisationer inom kommunen/Västvatten bl a). Stiftelsen har betalat anslutningsavgiften och har sedan i somras vattenrätt i det kommunala nätet.
 
För att förebygga eventuella problem har stiftelsens egen personal dessutom vid några tillfällen under den gångna sommaren klorerat vattnet efter anvisningar från kommunens vattenverk. Jag hävdar därför att dricksvattnet idag är bättre än på länge.
 
Att i det läget förbjuda stiftelsen att distribuera vattnet är orimligt och kommer inte att kunna ske. Den snabbaste vägen till en bättre vattenkvalité är anslutningen till det kommunala vattnet. Den är alltså inom kort genomförd.
 
För Gustafsbergsstiftelsen
 
Gunnar Klasson
Förvaltande direktör.
Tel 0522-518 451
Mob 070-735 64 88

3 kommentarer:

  1. Bra. Nu vet vi läget. Jag tror nästan alla läsare är på din sida i det här fallet. Gustafsberg sköts på bästa sätt. Tack Gunnar.

    SvaraRadera
  2. Bäste Gunnar. Så länge du inte skiter i vattnet torde saken vara biff.

    SvaraRadera
  3. Att ge sig på den som enl mig fått både fart o stil på Gustavsberg , och som lägger ner långt fler timmar än vad som står i lönekuvertet borde man avhälla sig ifrån.Särskilt detta . Stå på dig Gunnar.

    SvaraRadera