2014-01-18

Landeriet Emaus - bevaras eller rivas?

Det pågår en diskussion framför allt på Facebook om Emaus framtid. Bakgrunden är att det finns ett tjänstemannaförslag om att riva byggnaden och ärendet skall upp till beslut i Tekniska nämnden.

Vad är egentligen Emaus för en byggnad. Bäst beskrivs detta i en skrift som en studiecirkel i Uddevalla hembygdsförening färdigställt under ledning av Rey Eriksson:

"Det gamla landeriet är i dag en tummelplats för våra yngsta, samtidigt som det är ett värdefullt naturområde med speciell flora och vackra naturformationer.

När Uddevalla kommun köpte området, gjordes det till naturreservat. Det ingår på så sätt i det stadsnära reservatet Bodele-Gustafsberg-Emaus som med sina gamla anor och kulturer även rymmer storslagen natur liksom stora botaniska rariteter.

För de yngre har det skapats stora möjligheter till lek och få kontakter med djur. I ladugården finns ponnyer, getter, minigris, kaniner, katter och olika fjäderfä, som barnen kan umgås och kela med. Även möjligheterna till ponnyridning uppskattas.

År 1708 köpte rådman Pehr Schauw gamla Hungerhult, Övre Bodele. Hans hustru, som var varmt religiös gav stället namnet Emaus 1738, med bibelns Emaus som förebild. Det gamla torpet, som legat på stället, ersattes med en herrgårdsliknande byggnad.

Henrik Bratt ärvde Emaus efter sina svärföräldrar. Han och hans familj var bosatta på egendomen. Vid Kyndelsmässomarknaden (februari) 1763, som han besökte, hade han bett pigan komma ned med häst och släde till södra stadsporten på eftermiddagen så att han skulle slippa gå uppför Kapellebacken. Emellertid kom han i bråk med en dräng Kärrs gård i Ljungskile och innan man kommit fram till Kapellebacken var Henrik död. Drängen dömdes till döden. Under transporten till Bohus fästning, där domen skulle prövas och drängen förvaras, lyckades han fly och undkom på så sätt bestraffning.

På Emaus fanns det sedermera en restaurang och rum för uthyrning till badgäster på Gustafsberg. Där fanns även något så modernt som en kägelbana. Att stället var uppskattat framgår av den målande dikten En lustgård I Uddevalla, som har badgästen Esaias Tegner som upphovsman.
Den siste enskilde ägaren av Emaus var major Gustav Lönner. Han bytte till sig Emaus mot Hensbacka. Från 1910 fanns ytterligare ett hus på området, Stenvillan eller Jaktslottet. Det var uppfört med influenser både i jugend och nationalromantisk arkitektur. Även ett stort växthus fanns uppfört framför Stenvillan. Dessa revs när kommunen övertog Emaus 1965, då det köptes av sterbhuset efter majoren Lönner."

Och nu är även mangårdsbyggnaden, Gula villan på Emaus rivningshotad vilket har väckt mångas vrede. Facebookgruppen "NEJ till rivning av Gula villan på Emaus" har i skrivande stund 1553 medlemmar.

Man undrar förstås hur det har kunnat bli så att en rivning tycks vara fastighetsägaren Uddevalla kommuns enda lösning för Gula villan?

Låt mig först slå fast att Uddevalla kommun är ingen lämplig fastighetsägare för den här typen av bevarandevärda hus. Men man har faktiskt under en lång följd av år försökt hitta en hyresgäst som skulle kunna ta hand om huset.

Kommunen köpte Emaus av major Lönners sterbhus på våren 1965. Planen var att stycka av villatomter och använda delar av fastigheten till strövområde. De planerna väckte irritation, inte minst från Uddevalla naturskyddsförening, som såg stora naturvärden i området.

Samma år kom kommunen fram till att Jaktslottet inte kunde bevaras och det revs sedermera. 1968 fick Finska föreningen, då mycket aktiv, hyra Gula villan och kommunen rustade upp villan. Bohusläningen skrev att det var en gåva till föreningen.

1968 hade planerna på att stycka av villatomter skrinlagts och istället byggdes bondgården med alla djuren upp. Och det var en succé som bara fortsätter och fortsätter. Generationer och åter generationer Uddevallabor har som barn älskat Emaus.

1979 skriver Bohusläningen att det är inte bara Villa Älvkullen som förfaller utan det gör även Emaus. Redan då, dvs 1979, ville Bohusläns museum byggnadsminnesförklara villan för att försöka rädda den för framtiden.

1980 lagades taket och villan målades och en invändig upprustning. 1999 orkade inte Finska föreningen med huset längre utan sa upp kontraktet. I den vevan kontaktades undertecknad i min roll som ordförande för Uddevalla Hembygdsförening. Kommunen undrade om hembygdsföreningen kunde tänka sig att hyra Emaus. Vi hade redan det Wessmanska huset där vi dessutom är underhållsskyldiga så svaret var givetvis nej. Någon ytterligare byggnad kunde vi inte ta hand om.

Såvitt jag vet har huset inte haft någon fast hyresgäst efter Finska föreningen och hus som inte brukas förfaller snabbt. På den övre bilden ser huset välvårdat ut men inuti är det i mycket dåligt skick vad jag har hört.

Vad skulle då krävas för att rädda huset? Helt klart några extremt engagerade människor som ger sig tusan på att rädda huset, men finns de? Förutom engagemang krävs det pengar, mycket pengar.

Att kommunen inte vill använda skattebetalarnas pengar för att upprusta villan till ett användbart skick är förståeligt då det saknas realistiska idéer om verksamhet i byggnaden.

Att sälja går knappast heller med tanke på läget intill bondgården och det skulle i så fall krävas en avstyckning då man inte får sälja enbart byggnaden.

Jag kan tänka mig att med den uppmärksamhet frågan ändå har fått de senaste dagarna så kommer politiken att tänka ett varv till innan man tar beslut om rivning.  //

8 kommentarer:

  1. Kommunen kan sälja på ofri grund!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte enligt Jordabalken!

      Radera
    2. I Ramlösa Brunnspark i Helsingborg går det bra.
      Helsingborgs kommun äger marken och sköter den.
      Klipper gräs och ansar träden.
      Men samtliga villor är sålda till privatpersoner och företag.
      Jag ägde del av Läkarvillan i tio år och det gick bra, både att köpa, underhålla och sälja.
      Jag tror att vi betalade ett litet arrende för marken till kommunen.
      /Jan

      Radera
    3. Just precis så är det! Kommunen äger marken och ett antal privatägda villor arrenderar tomt av kommunen runt sitt hus. De privata villorna är fria att sälja till vem de vill. De nya ägarna får också betala arrende till kommunen som markägare. Men om kommunen äger en av villorna får man enligt Jordabalken inte sälja den utan att avstycka en tomt.
      Gustafsbergsstiftelsen har på sin mark 59 privata hus, de flesta sommarstugor. De är fria att sälja sina hus nästan till vem de vill. (I arrendekontraktet står det att markägaren skall godkänna den nye ägaren.)
      Uddevalla kommun äger Villa Lindesnäs som ligger på Gustafsbergsstiftelsens mark. Kommunen har ett arrendekontrakt med stiftelsen. Kommunen kan i detta fallet sälja Villa Lindesnäs (och har också planer på det) till vem som helst.
      Men när markägaren Gustafsbergsstiftelsen 2012 skulle sälja stiftelsens egen byggnad Kristinedal var min tanke att sälja själva huset och behålla marken. Men det satte Jordabalken stopp för. En markägare som äger både mark och byggnad måste avstycka en tomt för att kunna sälja byggnaden.
      Exemplet Kristinedal är således jämförbart med Emaus. Kommunen äger både marken och byggnaden och måste alltså avstycka en tomt för att kunna sälja byggnaden.

      Radera
  2. Bra objektiv (kanske inte perfekt men ändå) artikel om gula villan. Nu hoppas jag fler kan förstå att frågan inte är så enkel. Hade fler suttit på tekniska kontoret/nämnden (har själv suttit i nämnden där gula villan nämnts och dess problematik) eller bara frågat efter fakta så hade man förstått innan man gapar.
    Hade varit fantastiskt om en lösning hade kommit upp på problemet. Och tänk om man inte rivit det andra huset som var en fin byggnad!
    Undrar hur man tänkte då?

    SvaraRadera
  3. Till höger i bild på Stenvillan syns ingången till den lilla lägenhet där min Mor och Far bodde på 1930-talet.

    SvaraRadera
  4. Det finns en privat person som är intresserad att hyra huset och rösta upp det. Var en bekant som hade länkat en skriven redogörelse från en kvinna som har pratat med kommunen om huset. Hon blev väl inte direkt väl mottagen som jag fattade det. Men fråga är om kommunen vill hyra ut det. Kvinnan hade i alla fall möjligheter att ta hand om huset på rätt sätt.

    SvaraRadera
  5. Kommenterar bara detta:

    "Man undrar förstås hur det har kunnat bli så att en rivning tycks vara fastighetsägaren Uddevalla kommuns enda lösning för Gula villan?"

    Är det inte något kommunen har som taktik?

    Att vänta tills saker blir så dåliga att de kan hävda att det blir billigare att riva än att reparera?

    SvaraRadera