2014-06-30

Minns du solförmörkelsen den 30 juni 1954

Foto Bohusläns museum.

I dag uppmärksammar Bohusläns museum påpassligt på sin Facebooksida att det är på dagen 60 år sedan den totala solförmörkelsen den 30 juni 1954.

Inför förmörkelsen såldes sådana här skyddsglasögon som man använde för att titta på solen medan den förmörkades. Skyddsglasögonen på bilden kan mycket väl vara dem som jag skänkte till museet för flera år sedan. Jag gissar att det fortfarande finns sådana bevarade på en del håll.

Själv skulle jag snart fylla nio år och befann mig i Dals-Ed då förmörkelsen inträffade. Vad gjorde en nioåring i Dals-Ed just då? Jo jag var med en barndomskamrat och hans pappa, som levererade margarin till speceriaffärerna i Dalsland. En gul margarinbil åkte vi i och stannade då förmörkelsen skulle inträffa på ett torg och klev ur bilen.

Det var förstås en märklig upplevelse när allt plötsligt blev svart som på natten och fåglarna tystnade att sjunga. Ja det blev faktiskt ännu mörkare än en vanlig natt då gatubelysningen i Dals-Ed inte tändes för den korta stund som förmörkelsen varade.

Minns du förmörkelsen och var du var just då? Berätta gärna!  //

8 kommentarer:

  1. Jo, jaq minns också denna händelse. jag var åtta år.
    Familjen var i Näsåker hos släktingarna på semestern.
    Vi hade inga glasögon men försökte sota några glasbitar att titta igenom.
    Däremot minns jag inte att det blev helt mörkt utan bara skymde..
    Kan det ha varit skillnad beroende på det geografiska läget (Ångermanland)?.
    Lasse T

    SvaraRadera
  2. Det stämmer om man tittar på grafen på länken.
    http://www.astroinfo.se/articles/4/1954-06-30-senaste-totala-solfoermoerkelsen-i-sverige
    /Marie

    SvaraRadera
  3. Gunnar,
    Jag har fortfarande kvar precis sådana "plastglasögon" i någon låda här hemma i Solna. Min familj var på semester i Kungsviken på Orust när denna fantastiska händelse inträffade. Minns att det pirrade i magen på mig när det blev allt mörkare och mörkare och mörkare och till sist "nattsvart" och alldeles dödstyst en kortare stund. Till och med skrattmåsarna i Kungsvikens kile tystnade!
    Jag var 12 år den sommaren, fyllde 13 i november.
    -loa

    SvaraRadera
  4. Jag befann mig hos bekanta som hade en bondgård utanför Frändefors. Jag säger som Lasse T jag märkte inte att det blev helt mörkt men det skymde kraftigt. Det som jag minns bäst var att hönsen gick in från hönsgården och hoppade upp på sina pinnar. De trodde det var kvällen.

    SvaraRadera
  5. Olle Lundgren2014-06-30 17:34

    Jag minns den 30 juni 1954 mycket väl.

    Vi tillbringade som vanligt sommaren vid Svälte kile och väderleksförutsättningarna för den delen av Bohuslän var inte dom bästa för att uppleva solförmörkelsen på riktigt, eftersom det skulle bli mulet. Men på småländska höglandet skulle det bli vackert och klart. Pappa bestämde därför att vi skulle ta en biltur dit. Mamma, som hade åkt på en förkylning och som dessutom inte var så speciellt intresserad av astronomiska fenomen, bestämde sig för att stanna hemma, men min syster och jag lastades in i vår Vauxhall och sedan bar det iväg med Jönköping som första mål.

    Efter dom 20 milen till Jönköping och sedan ytterligare kanske fem upp på småländska höglandet stannade vi för att invänta solförmörkelsen. Och den kom precis som man hade förutsagt. Det blev mörkare och mörkare innan det började ljusna igen. Men det fanns ett litet problem. Redan på den tiden hade vädergubbarna (jag tror inte det fanns några kvinnliga meterologer då) svårt att ge exakta prognoser, så att en stor del av småländska höglandet var täckt av ett tjockt molntäcke. Tablå!

    Upplevelsen blev ju inte direkt bättre av att när vi kommer hem, berättar mamma att det hade varit jättefint och klart väder så hon hade sett en perfekt solförmörkelse. Dessutom fick jag nackspärr eftersom jag hade suttit i drag i bilen. Nackspärren satt i i flera veckor.

    Så nog minns jag den 30 juni 1954!

    SvaraRadera
  6. Minns också denna underliga dag. Vi var ett gäng grabbar från Linneby/Skolgatan som gick upp på toppen av Kålgårdsberget. En av oss hade glasögon vi andra hade sotat glas, men mörkt blev det i alla fall.
    P-O

    SvaraRadera
  7. Jag minns att jag körde slåttermaskin. Spände ifrån hästen samt gick hem och tittade på solen genom ett svetsglas. Såg också att höns och kalkoner gick in för kvällen. Det var inte helmörkt men skymmning
    Gunnar O.

    SvaraRadera
  8. Det låg en handelsträdgård på Elseberg. Det stod en bur med kaniner där. Kaninerna lade öronen längs med huvudet och tryckte sig ner mot burgolvet. Allmänt kuslig stämning. Jag minns från äventyrsböcker jag läst hur man kunnat förutsäga händelsen inför bestörta naturmänniskor och på så sätt räddat sig och blivit bykungar på köpet!
    Maj-Britt J.

    SvaraRadera