2016-06-06

Generalmajor Karl L E Engelbrektsons Nationaldagstal 6 juni 2016, Regementsparken I 17 Uddevalla



Mina damer och herrar, flickor och pojkar ärade Nationaldagsfirare, kamrater från Bohusläns Regemente!

Jag vill börja med att tacka oss allihop för att vi är här. Vi har en roll och vi utför faktiskt en uppgift. En roll och uppgift som vi tagit på oss frivilligt. Att frivilligt inordna sig i det gemensamma ansvarets krav, det är faktiskt den definition på disciplin som som jag fick lära mig vid I 17 på tidigt 80-tal. Vi medverkar just nu allesammans till att manifestera värden som vi anser skall upprätthållas och försvaras. Genom vår närvaro har vi tagit ansvar för att föra en tradition vidare. Vi är en del av vår tradition att själva och fritt kunna välja hur vi tillsammans skall leva i Sverige.

Människan i grupp kan locka fram det finaste  och det sämsta ur individen. Gränsen är ibland hårfin, särskilt när gruppen upplever sig vara under hot eller orättvist prövad.

Det är då ledarskap och civilkurage måste samspela för att försvara det goda.

Det börjar med att varje individ känner sig behövd och har en känsla av att tillhöra något större än sig själv. Detta handlar i sig om utbildning, fostran och ansvar. Utbildning är nyckeln till framgång i alla sammanhang. Det är nyckeln till framgång för vårt fortsatta välstånd, det är nyckeln till fred och stabilitet för länder i krig. I dessa länder är tillgång till utbildning för kvinnor särskilt avgörande.

I  dagens snabba omvärldsutveckling måste vi också skapa möjligheter till ett livslångt lärande för att snabbt kunna ställa om till nya utmaningar.

I 17 rustade mellan 1661 och 1992 tiotusentals individer att ta ansvar för något som var större än oss själva. Nyckeln var samarbete, ledarskap och tron på att man tillhörde ett betydelsefullt sammanhang som var större än en själv.

I en annan skepnad har utbildningstraditionen framgångsrikt förts vidare genom den på riksnivå uppmärksammade Vuxenutbildningen i Uddevalla kommun.  Således fortsätter Uddevalla och I 17 kaserner, traditionen att vara en plats för integration och rustning inför för större uppgifter i livet och samhället.

När jag fick frågan om jag kunde ta denna utmaning som det innebär att hålla ett nationaldagstal, i Regementsparken i Uddevalla var det verkligen som det är med utmaningar, å ena sidan en möjlighet och andra sidan förknippat risker. Men jag följde mitt personliga motto, " Det kan ju gå bra också". Lite osvenskt kanske.  Men låt den tanken sjunka in. "Det kan ju gå bra också".

Vi lever nu i en tid, där de relativa utmaningarna i vår omvärld har ökat. Vi lever i ett försämrat omvärldsläge, där flera utmaningar är av global karaktär, således påverkar konsekvenserna påtagligt även Sverige.

Jag tänker bla. terrorism, på alla krig runt Europas gränser som skapar nya flyktingvågor och migration och framförallt mänskligt lidande. Men ibland utmanar situationen också våra demokratiska samhällssystem. Vi har nyligen varit i och står fortsatt inför omvälvande utmaningar. Jag tänker på GREXIT, BREXIT, amerikanska valen, en alltmer polariserad politik i Europa och detta i kombination med växande samhällsklyftor och migration.

Direkt påtagligt för oss är integrationsutmaningarna. Utmaningar som vi bara kan lösa tillsammans i en gemensam helhet. Personligen noterar jag att utan invandring, kommer enligt SCB, Sveriges befolkning mellan 2010 till 2050 att kraftigt minska.

Kom ihåg att människan i grupp kan locka fram det sämsta och bästa ur individen.

Än mer påtagligt är att Europas fredsordning har utmanats genom nyttjandet av vapenmakt, länders gränser ritas om inte som resultat av diplomatiska förhandlingar utan genom nyttjandet av vapenmakt.

Precis som vid förra Krimkriget, vid 1850 talets i mitt,  ökar därför den militära närvaron i vårt närområde framförallt i Östersjön. Då vid 1850-talets mitt seglade drygt 200 örlogsfartyg från England och Frankrike in i Östersjön för att påverka Ryssland i en annan flank. Geografin är idag densamma och den ryska flanken vid Östersjön består.

Idag är det Nato, framförallt USA som ökar sin närvaro i Östersjöområdet, genom övningar för att skapa säkerhet för sina medlemsländer. Sverige visar också sin solidaritet genom att bidra till dessa övningar.

Globaliseringen innebär att vår ekonomi, politik och våra personliga beteenden är sammanflätade utan att nationers gränser begränsar oss. Detta ger möjligheter att nyttja jordens begränsade resurser på ett mer obegränsat sätt. Om vi gör det rätt och tar ansvar för helheten.

Detta skapar också ömsesidiga beroenden. Just ömsesidiga beroenden blev den europeiska modellen för fred, stabilitet och utveckling.

Det startade med kol- och stålunionen mellan Frankrike och Tyskland och utvecklades till fredsorganisationen EU.

Ömsesidiga beroenden bygger på relationer,  samarbete och ansvar. Ett ansvar för helheten. Ett ansvar för helheten innebär alltid, oavsett nivå; du själv, regionen eller nationen, att ta ansvar för att sätta in sin roll i ett perspektiv som är större än sig själv och sina egna intressen.

Om vi inte tar ansvar för vår del och roll i helheten utsätter vi inte bara oss själva för sårbarhet utan alla andra som är beroende av oss. Som individ och nation. I kris behöver man mer samarbete. Men med krav på motprestation för ömsesidigt värde.

När vi lever i en  globaliserad värld av ömsesidiga beroenden,
finns inga lokala lösningar. Låt mig ta konkreta exempel. Vi är alla beroende av handelns fria flöden. Idag har vi inga lager. I våra hamnar, med alltför få undantag, njuter vi av vackra hus och handelscentra. Vi har ingen redundans i våra flöden. Allt är "on the move", "just in time" och ett resultat av "lean production". Att skapa billigast möjliga lösning baserat på normaltillståndet. Vi har skapat ökat välstånd men också ökad sårbarhet.

Vi ser att den eviga freden tyvärr, inte har infunnit sig. Vi måste åter investera i samhällets robusthet och uthållighet, bl.a. genom att rusta totalförsvaret. Och genom en starkare Försvarsmakt och ökat samarbete.

Vi måste helt enkelt skapa resurser och redundans för det som kan hända, inte bara vad vi önskar skall hända. Då säger det sig självt, att om vi skall kunna hjälpa någon annan måste vi ha resurser utöver vad vi själv behöver i normaltillstånd.

Fred, demokrati, stabilitet och positiv utveckling har ett pris och kan inte tas för givet.

Med utmaningar föds om man så väljer möjligheter, möjligheter till utveckling. Motsatsen till utveckling är stagnation och avveckling. I utvecklingstanken startar en energigivande process och i avvecklingstanken startar en negativ och dränerade och till slut förödande process. Anta utmaningen, "Det kan ju gå bra också".

Låt oss hämta kraft i vår historia för att möta framtiden.

Nationaldagen firas dels till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523 – Sverige blev ett enat land och bröt Kalmarunionen – vi firar också 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform).
Sedan 2005 är nationaldagen även en helgdag.

Vi har således en mycket lång historia som nation, men en kort historia att aktivt, fira detta. Att visa vår uppskattning för det som våra förfäder har byggt och att göra det med stil, stolthet och kraft gör att vi blir bättre rustade att ta vårt ansvar för helheten och framtiden.

Sverige igår, idag och imorgon står i en Tradition: -Det våra föregångare har överlämnat ska vi förvalta och utveckla så att det stärker nationens och individens förmåga.

Vår regementstradition med heraldik, fanor, marscher och lokala sedvänjor är en del av vår styrka.

Deltagandet dagens ceremoni och vår del i denna är en del av vår historia.
Vid Svenska Akademiens högtidssammankomst 2009 sa den dåvarande ständige sekreteraren Peter Englund, -Citat:

”Ett liv i traditionslöshet underblåser illusionen att man själv är världens mitt, att världen förändras med dig och för dig, motståndslöst. Traditioner påminner oss om att så inte är fallet.

För traditionen säger att världen förblir medan du förändras, medan du drar vidare och efter att du dragit vidare.

Samtidigt rymmer den ett paradoxalt löfte: att du själv förblir, ej som enskildhet, utan som en del i ett flöde långt större än du själv”. Slut citat.

Att vårda nationens traditioner får aldrig bli ett nostalgiskt tillbakablickande över tid som flytt, utan ska ständigt utveckla den anda som krävs för att vi vågar vårda och försvara våra demokratiska värden.

Uppdraget att i dagens omvärld försvara vårt land och våra värden kräver ansvar och respekt från alla. Respekt och tilltro börjar med din tro på dig själv, där du enskilt vågar axla rollen som föredöme, och vetskapen om att tillsammans kan vi göra skillnad. Det är vårt uppdrag för att, vi och Sverige skall kunna ta sitt ansvar för helheten. Sverige är värt att försvara och hedra, den uppgiften löser vi nu tillsammans.

Ett fyrfaldigt leve för Sverige, Stå Upp!  För Sverige Hip Hip, Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! //

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar