2016-07-31

Almsjukan slår till

 Almen vid Wessmanska huset på Södra vägen har funnits där i långt över hundra år. Men nu tycks den få kapitulera för almsjukan. I början av sommaren såg vi hur bladen börjat vissna och nu har snart alla blad skrumpnat ihop.

Wikipedia beskriver almsjuka så här: "Almsjuka är en svampsjukdom som angriper almar och som i första hand sprids av almsplintborren, och i andra hand av överväxt från träd till träd via rotkontakt. Almsjukesvampen växer i trädets näringsbanor, varvid dessa täpps igen så almen vissnar. Almsjukan är utbredd över i stort sett alla länder där almen har sitt utbredningsområde. Även friska, unga almar drabbas och tiden från insjuknande till död kan handla om månader eller några år. Almsplintborrarna som sprider almsjukesvampens sporer, bor under barken på vuxna träd, där larverna utvecklas och förpuppas. När de flugit ut som nykläckta skalbaggar äter de finbark i kvistspetsarna på almar av alla åldrar. Både vid näringsgnag och vid förökningen under bark smittar de ner de träd de finns på".
 Det har varnats för almsjukan i flera år, men det är först nu som man på allvar ser konsekvenserna. På Södra Drottninggatan ser det ut så här.
Kommunen lär vara på gång att ta bort något hundratal träd på Söder.  //

2016-07-30

Anders Fjell död

Förre museitekniker Anders Fjell har avlidit i sitt hem den 21 juli efter en tids sjukdom. Anders var född i Steneby församling, Dalsland, den 9 juli 1945. Anders rekryterades från Statens Historiska museum till det blivande Bohusläns museum 1982. Han var med och byggde upp basutställningarna till museets invigning 1984. Han har sedan varit Bohusläns museum trogen fram till sin pension för ett par år sedan. Det han inte kunde om utställningsproduktion var knappast värt att veta.

Anders sörjs närmast av hustrun Caroline, sonen Oliver med sambo Linnéa, systrar med familjer och släkt och vänner.

Minnesstund äger rum i Societetshuset på Gustafsberg måndagen den 15 augusti kl 14.00. Ljus klädsel. Svar om deltagande till Lanestams Begravningsbyrå, tel 0522-793 00 senast 11/8.

Istället för blommor tänk på Gustafsbergs Byggnadsvård, bg 114-8998. Märk talongen "Anders Fjells minne".  //

2016-07-29

Nils Högmans fontän på Norra kyrkogården förstörd av vandaler

Bohusläningen skriver på sin webbupplaga att Nils Högmans fina fontän från 1956 på Norra kyrkogården har vräkts omkull av vandaler natten till idag. Fontänen är totalförstörd vilket är mycket tråkigt och vad skall det tjäna till? Jag filmade fontänen 2011.

Vi har väldigt få fungerande fontäner i Uddevalla så därför är förlusten desto större.  //

2016-07-28

Därför heter det Hästepallarna

Jag ser ibland olika förklaringar till namnet Hästepallarna. Oftast förstår jag inte vad som menas så låt mig därför reda ut hur detta namn har uppstått.

Ordet pall har olika betydelser men här står det för avsats, terass, platå, bergpall. Och det är den här platsen som är själva upprinnelsen till namnet Hästepallarna eller Hästepalleberget som det skrevs på 1700-talet..
Namnet återfinns emellertid redan på 1600-talet och här låg då som nu en äng. På den tiden hörde den till en näraliggande gård. Och här gick det hästar och betade och ibland får man anta att de rörde sig nära den branta kanten ner mot Byfjorden.
Hästhagen som platsen kallades blev i början av 1900-talet Skeppsvikens camping. Svårare än så är det inte.

Intressant är också att de näraliggande Svenskholmarna ibland också har kallats Hästepalle holmar. Ett annat namn på dessa holmar dök upp när 1937 års ekonomiska karta kom ut. Då hette de plötsligt Svenssons holmar eller Svenssonsholmarna som jag själv sa en gång i tiden. Det namnet har ingen grund i gamla lantmäteriförrättningar eller liknande utan får antas komma från muntlig tradition. Det kan faktiskt också vara så att kartografen som reste runt i bygden för att namnsätta olika holmar och skär har missuppfattat namnet och på det sättet döpt om holmarna till Svenssons holmar.  //

2016-07-27

En resa till Svenska Pommern

Visste du att delar av Tyskland hörde till Sverige i 167 år? Från den Westfaliska freden 1648 till 1815 var Svenska Pommern i stort sett lika med dagens Vorpommern. Mellan 1945 och 1989 låg det i DDR och var bortsett från ett par transitvägar där man inte fick stanna under resan stängt för oss västerlänningar.

Det var dit vi styrde vår kosa den 19 juli och här kommer en rapport från den resan. Vi startade resan kl åtta på morgonen i egen bil och siktet var inställt på att hinna till färjan i danska Gedser. Där hade vi bokat biljetter till kl 17.00. Det blev två stopp på vägen. Fika i höjd med Varberg och lunch och påfyllning av bensin i Malmö. Vi nådde färjeläget kl 16, dvs en timme före avgång. Skönt att ha lite marginal.

Färjeturen till tyska Rostock tar 1 timme och 45 minuter. Vi hade bokat hotell i Stralsund som är svenskminnenas stad framför andra, möjligen i jämförelse med Greifswald. Hotellet stängde receptionen kl 20 och färden dit skulle ta drygt en timme så vi ringde för att meddela vår sena ankomst. Vi fick dispens till kl 20.15. Vi använde den utmärkta GPS-appen HERE i min iPhone och drog på. Exakt kl 20.15 stannade vi utanför Hotel Kontorhaus.
 Hotel Kontorhaus, som ligger mitt i hamnen, visade sig vara ett utmärkt hotell och vi hade bokat tre nätter där.
Utsikten från hotellfönstret. Den stora vita byggnaden är det relativt nya Ozeaneum, dvs ett jättestort akvarium/museum. Ett besök där var givetvis ett måste. Det finns också två andra museer i Stralsund: Meeresmuseum (ungefär Sjöfartsmuseet) och det kulturhistoriska Stralsunds museum
Här kunde vi för första gången höra torskar som morrade. De lär göra så i parningstider. Det ljud vi hörde var förstås inspelat.
I Stralsund är det stora segelfartyget Gorch Fock stationerat. Skeppet är uppkallat efter den kände författaren med samma namn och som egentligen hette Johann Wilhelm Kinau. Kinau dödades i Skagerrakslaget den 31 maj 1916 och hans kropp spolades i land på en ö i den bohuslänska skärgården och han begravdes på en krigskyrkogård på Stensholmen utanför Fjällbacka. När vi på Bohusläns regemente hade tyskt flottbesök, vilket hände ganska ofta, var ett besök vid Gorch Focks grav ett måste. Bussar mötte tyskarna på kajen och tog dem med båt sista biten ut till Stensholmen. Det var andäktiga tyskar som besökte graven. Alla tyskar visste vem Gorch Fock var men att han låg begravd i Sverige var en överraskning för de flesta.
Schwedenstrasse fanns i flera tyska städer i Svenska Pommern och det vimlade av svenskminnen i staden som är utsedd till världsarv av UNESCO.
Gustav II Adolf stötte man bl a på här på Schwedenstrasse i Stralsund. Text på svenska och tyska.
På det gamla torget kunde man se den här modellen av Stralsund.
Många hus i Stralsund är ritade av svenska arkitekter och byggda under svensktiden.
Kort före sin tragiska död besökte Olof Palme Stralsund. När mordet skedde lade Stralsundsborna spontant blommor på torget framför teatern. Därefter tog de styrande i Stralsund det unika beslutet att döpa torget efter den svenske statsmannen.
Schwedenschanze såg vi på flera ställen i Pommern.
 På sin väg från Turkiet hem till Sverige kom Karl XII ridande tillsammans med sin adjutant till Stralsund. Båda var förklädda med peruk och lösskägg så det tiog ett tag innan kungen lyckades övertyga Stralsundsborna att han var deras kung. Här kom han att stanna i 13 månader och om det besöket berättar en minnestavla på en ganska oansenlig mur.
I flera museer i Pommern kan man se tavlor föreställande de mest kända svenska kungarna som här Karl XII.
 Bara tre mil från Stralsund ligger Greifswald som också är fullt av svenskminnen. Det är en gammal univerisitetsstad där bohusläningen Thomas Thorild var verksam som professor och bibliotekarie. Fortfarande samarbetar universitetet med Lunds universitet. Det svensken i allmänhet mest känner till om Thomas Thorild är devisen över huvudingången till aulan på Uppsala universitet från 1877: "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större". Thorild ligger begravd på kyrkogården i Neuenkirchen strax utanför Greifswald.
 I domkyrkan S:t Nicolai hittade vi flera svenskminnen som här en platta med Gustav II Adolf.

 Och hustrun hittade här en förmodad anfader (Georg Brockman)
 Ett svenskt skepp från Malmö.
Och så åt vi en god lunch på Fritz vid torget i Greifswald.
 Vi hade som sagt Stralsund som bas och staden ligger perfekt belägen för att därifrån göra små resor till intressanta platser i omgivningarna. Peenemünde på ön Usedom en timme från Stralsund är ett måste att besöka. I den gamla fabriken där man byggde Hitlers beryktade raketer V1 och V2 ligger idag ett museum över rysligheterna.
 Entréhallen till museet är så här dyster.
 Här har vi till vänster på sin gröna glidbana V1-raketen och så den stora V2-raketen. I utställningen kunde vi läsa att inte mindre är sju raketer hade hamnat i Skåne och Småland under provskjutningarna
 V1-an

 På ön Rügen besökte vi bl a Prora. I Tommie Anderssons utmärkta bok Utfärd till SVENSKA POMMERN 1996 beskriver han Prora så här:

Prora. Hitlers dröm om frihet. Här hittar man ett monument från Tredje rikets dagar, ett byggnadsverk präglat av storhetsvansinne utan sinne för proportioner.

Det fanns i början av 1930-talet i Tyskland en entusiastisk man vid namn Robert Ley och han var ledare för den lika hurtfriska organisationen Kraft durch Freude, nazisternas egen friluftsorganisation.

Denne Robert Ley hade Führerns öra och tillsammans kom de på den fantastiska idén att bygga rekreationscentra för medlemmarna i Kraft und Freude och andra trogna partigängare. På tre ställen skulle dessa anläggningarna uppföras: i Kollberg i Pommern, vid Timensdorfer Strand utanför Lübeck och på Schmale Heide på Rügen.

År 1936 drog arbetsbrigader om tiotusentals man iväg till Schmale Heide. Det hackades och schacktades och gjöts så det sjöng om det och några år senare hade flera kilometer skog vid den snövita stranden förvandlats till monstruösa betongskelett på ömse sidor om en jättelik festplats. I husen skulle 20 000 människor få plats samtidigt. Byggnaderna bestod av långa, smala sexvåningslängor med lägenheter för två eller fyra personer. Alla rum hade havsutsikt. I vinkelbyggnaderna fanns gemensamma utrymmen som duschar, toaletter, tvättstugor etc. Grundtanken var att de egna rummen endast skulle tjänstgöra som sovrum. Alla andra aktiviteter skulle ske gemensamt.

Andra världskriget bröt ut och allt arbete avstannade. Männen behövdes på annat håll. När Röda armén 1945 nådde Rügen beslutade man, när den första häpnaden lagt sig, att spränga eländet. Men se det var lättare sagt än gjort. Betongarbetarna hade gjort ett gediget jobb och det skulle kosta mer än det smakade att rasera kolossalbygget.

Så började man fundera över att, som det var tänkt, att använda längorna som rekreationsläger åt strävsamma arbetets söner, men att inreda skulle ställa sig långt dyrare än att riva.

Till slut blev det militären som fick överta ansvaret för komplexet. Hela den södra delen inreddes och olika verksamheter flyttades dit. Området var nu strikt avspärrat och vissa Rügenbor blev inte medvetna om anläggningens existens förrän 1989  efter murens fall. En sista insats för militären fick anläggningen göra när de ryska soldaterna i väntan på utskeppning via Neue Mukran förlades här.

Numera (boken är tryckt 1996, min anm) står det mesta tomt så när som på några få aktiviteter i form av vandrarhem, hotell, teater, lekskola.
 Här flög svalorna ut och in genom fönstren vid vårt besök.



Sex kilometer söder om Prora ligger badorten Binz som är värt ett besök. Det är hit och till Heiligendamm väster om Rostock tyskarna åker för att bada vid Östersjökusten.

Vi bodde i Stralsund i tre nätter och for sedan vidare mot Bad Doberan väster om Ristock. Där tillbringade vi sista dygnet och om det besöket får jag återkomma till.

Lite allmänna iakttagelser från resan. Tyskland är i många stycken ett U-land vad gäller internet. 3 G och ett i bästa fall fungerande wifi på hotellet.

Innan resan läste vi på att man bör ta med sig kontanter då det inte är lika vanligt i Tyskland att betala med kort. Det visade sig stämma. På hotellen och i större affärer gick det dock bra.

De unga människor som vi stötte på pratade hyfsad engelska men inte den äldre generationen. Betänk att de varit instängda bakom järnridån fram till 1989. Och tänk att det fortfarande lär vara så att utländska filmer dubbas till tyska! Hör man inte engelska talas så hur lätt kan det då vara att intressera sig för språket?


Vi tankade full tank i Malmö och behövde aldrig tanka i Tyskland utan tankade i Malmö igen vid återresan.

Några flyktingar såg vi inte till under hela resan. Vid återresan med färjan till Danmark stod ett par poliser och spanade mot bilarna men ingrep aldrig och vid tullen i Malmö stod det också några poliser. En av dem frågade oss om vi var svenska medborgare vilket vi bekräftade och han vinkade oss vidare utan att be oss visa passen.

Och vi såg inte en enda tiggare under hela vår färd i Tyskland. Undrar vilka regler som gäller där? 

Avslutningsvis så kan jag varm rekommendera var och en att ta en tur till dessa gamla svenskbygder. Jag berättade för styrelsen i Uddevalla Hembygdsförening häromkvällen om resan och vi funderar faktiskt på att göra en gruppresa dit till våren.  //

2016-07-25

Sörkullen innan det blev badplats

Känner du igen Sörkullen? Bilden är troligen tagen av Frances Macfie och som vi ser finns inte landsvägen vid Hästepallarna. Bilden är alltså tagen före 1907 då arbetena med att spränga ut den nya vägen påbörjades. På den plats där bryggan på bilden finns ligger idag den nya flytbryggan som kommunen lagt dit i början av badsäsongen. Vilka personerna på bilden är har jag tyvärr inga uppgifter om.  //

2016-07-24

Örat mot rymden

"Foto Ragnar von Knorring, Uddevalla. Bilden får laddas ned på den egna datorn och kan/får användas för privat bruk. Dock får bilderna inte användas för att göra papperskopior i mängd och/eller för kommersiellt syfte".

Insänt av Uddevallabon Ragnar von Knorring:

Tanum Teleport med sina stora parabolantenner är ett landmärke för alla som åker på E6:an några kilometer söder om Tanumshede i Bohuslän. Antennen på bilden är c:a 30 meter i diameter och har använts för överföring av telefoni-, data- och TV-trafik till andra kontinenter via satelliter i INTELSAT-systemet som invigdes 1971. Då sändes även det första bildtelefonsamtalet över Atlanten via satellit härifrån. 


Parabolen är sammansatt av 348 fyrkantiga aluminiumpaneler och inuti byggnaden finns hela fyra våningar, och hiss! Som mest arbetade här över 30 personer dygnet runt, men under 1990-talet ökade konkurrensen från optiska fiberkablar.

Verksamheten avvecklades helt i början av 2000-talet och anläggningen köptes så småningom av en lokal entreprenörfirma som sedan har sålt några av antennerna för materialåtervinning, men flera av dem står fortfarande kvar och väntar på sitt öde. Ett av de mer fantasifulla förslagen som under åren framförts till ägarna var att mot betalning skicka ut ett valfritt meddelande i rymden, en tjänst som privatpersoner skulle kunna köpa. Frågan är ju bara hur meddelandena skulle kodas... Men det blev inget av med detta.

Jag fick inte bara tillstånd av ägarna att gå loss med kamera, fotoblixtar, ficklampor, färgade filter mm under två kvällar – de ställde även själva upp och poserade under parabolen där de står och spanar upp mot himlen (tittar på månen faktiskt). Och vid mitt eget lilla teleskop sitter jag själv och spanar.

Bilden är en komposit av c:a 30 bilder, men allt i motivet fanns där på plats – inget har lagts till som inte var där. På marken ligger ligger några rullar med den ödesdigra fiberkabeln... bredbandsfiber är det väl troligtvis. Men den ger ju ändå lite arbetstillfällen för dem som arbetar med att lägga ned den i marken – tills det är utbyggt och klart.

Vad kommer sedan ?  //

2016-07-23

Uddevallabloggen på banan igen

Nu är jag tillbaka hemma efter en Tysklandsresa om det nu är någon som undrar över varför jag inte skrivit något på ett tag.  Kommer snart igång igen.  //

2016-07-18

Bildgåta - var är bilden tagen?

Ja, som sagt. Var är denna bilden tagen?  Uppdatering! Jovisst är det bygget av Hotell Bohusgården!

2016-07-17

DANUBE HIGHWAY åter i Sörviksdockan

Arkivbild

Idag kom DANUBE HIGHWAY åter till Uddevalla för att hämta "chassie". Hon kom precis som för en månad sedan direkt från Sankt Petersburg. Lots är beställd för avfärd till klockan 14 i morgon måndag.  //

2016-07-16

Från redaktionsfönstret

Det är inte varje dag som en stor cykeltävling passerar precis förbi redaktionsfönstret. 650 cyklister var anmälda till den 68 kilometer långa tävlingen med start och mål på Glimminge motorstadion. När de tävlande passerade Gustafsberg var de således på väg tillbaka efter att ha avverkat större delen av banan.

Det blev aldrig någon direkt trängsel på Gustafsberg då startfälten hunnit sprida ut sig rejält på banan.  //

2016-07-15

Plötsligt öppnade sig himlen.....


Det är verkligen ett instabilt väder just nu. Flera skyfallsregn drog fram över centrala Uddevalla och över Gustafsberg idag.
Och när regnen dragit bort forsade vattnet fram i bäckar och åar. Här till exempel ur vägtrumman på bron över Bodeleån. Enorma vattenmängder sprutade ur vägtrumman på ett sätt som jag aldrig sett tidigare. Inte så konstigt att bron behöver förstärkas.
Rugbyplanen på Bodelefälten hamnade delvis under vatten. Havstrutarna var väl de enda som tyckte det var bra då maten formligen kröp upp ur marken.  //

2016-07-14

Omfattande avspärrningar av inre hamnens kajer på obestämd tid

Idag har stora sträckor utmed kajerna på båda sidor av den inre hamnen stängts av på grund av skredrisk. På den här bilden från kommunens hemsida kan man se skyltningen men också var det 2 meter höga staketet skall sättas upp i nästa vecka. Det är en mycket drastisk avstängning och dessutom på obestämd tid.
 Redan nu är skyltarna på plats och nästa steg är således att sätta upp det 2 meter höga staketet. Det kommer att ske i nästa vecka.
På kommunens hemsida säger projektledaren Anders Löfström:

- Det är för tidigt att säga hur och på vilket sätt arbetet med att förstärka och bygga upp kajerna ska ske, men det kommer att samordnas med det pågående arbetet kring översvämningsskydd som i stort berör samma område, säger Anders Löfström. Vi får ändå räkna med att området kommer att vara avspärrat under en längre tid.

Det värsta scenariot är i så fall att vi kommer att å leva med dessa avspärrningar i många år för såvitt jag har förstått så ligger arbetena med att "valla in" staden mot översvämningarna kanske 10 år framåt i tiden.
Natten till den 4 november 2008 rasade en försvarlig del av kajen lite längre ut på norra sidan. Den gången berodde raset troligen av den tunga belastningen som den lagrade antraciten utgjorde. Tyvärr har inga åtgärder vidtagits sedan dess och det är fortfarande en skamfläck för turiststaden Uddevalla om man kommer sjövägen. Och inte blir det vackrare då "kravallstaketen" kommer upp nästa vecka.  //