Insänt av Rune Hasslöf:
Under maj månad 1945 anlände nästan varje dag män som tillhört den tyska krigsmakten till interneringsläger Backamo, ofta via Skafteröds hållplats. Soldaterna kom från Baltikum via Kalmar, en del mellanlandade på Öland, andra längs skånekusten. Två kriminalpoliser stationerades på Backamo för att fotografera, förhöra och utreda; när, varför och varthän. Lägerstaben kompletterades med en krigskassör. Lars Schmidt, en icke obekant teaterproducent, var en av lägertolkarna. Om prästtjänsten uppstod viss diskussion.
Den 15 maj kom en general, två överstar, sju majorer samt 344 övriga officerare, underofficerare och manskap. De hade vid båtfärd i svårt väder och under beskjutning av sovjetiskt flyg måst söka nödhamn. Några dagar senare kom ytterligare några hundra tyskar, spillror av ett förband som också med båt sökt ta sig över Östersjön till Flensburg i Tyskland. Alla blev lovade internering m.m. enligt Genève-konventionens regler.
Inmönstring med registrering, läkarundersökning följt av förläggning gick smidigt och snabbt. Internerna, utom ubåtsbesättningen som utgjorde en egen enhet, organiserades i kompanier om 100 man. Fyra kompanier bildade en bataljon, den första med major Walter Dissmeyer som chef. Snart fanns en andra bataljon och i slutet av maj blev det en tredje. Den kom att från 24 maj innehålla bl.a. ett antal österrikare. Några officerare startade en lägertidning, Backamo Nachrichten. Det första numret anslogs 26 maj. Någon dag därefter var det premiär på den första lägervarietén som med nya nummer spelades var fjortonde dag inför fullsatt ”salong”. En skämttidning, BN Illustrierte, kom senare att utdelas regelbundet.
I slutet av maj fanns över 1200 interner innanför Backamos grindar. Chef för samtliga tyska enheter var lägeräldsten, generallöjtnanten Angelo Müller. Det var han som vidarebefordrade den svenske lägerchefens bestämmelser till internerna och i hög grad ogillade icke-tyskar.
R Hf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar