2020-06-01

Backamo för 75 år sedan sommaren 1945

Internernas kabaréorkester

Insänt av JO Rune Hasslöf:

Själavården uppmärksammades tidigt på Backamo. Den svenske kyrkoadjunkten Johannes Ivarsson från Göteborg var värnpliktig soldat i vaktstyrkan men verkade initialt som själasörjare. Fr.o.m. 30 maj var kyrkoherden vid Kristine församling i Göteborg Herman Kiesow ansvarig lägerpräst. Välbesökta gudstjänster genomfördes var fjortonde dag. Var tredje vecka anordnades katolsk gudstjänst ledd av katolsk präst från Stockholm. Hermann Kiesow, som gjorde heldagsbesök på Backamo varje onsdag, höll då föredrag om svensk historia och svenskt samhällsliv liksom om tysk kulturhistoria.

Tyska läkare svarade för sjukvården inom lägret. Tandläkare och tandtekniker var också tyska medborgare. I 17:s regementsläkare doktor Holdo Fredriksson var ansvarig inför svensk myndighet. Sjukvårdsunderofficeren Bengt Björk, som bodde inom lägerplatsen, fanns alltid tillgänglig för råd och dåd i sjukvårdsfrågor.

Byte av person som lägerkommendant första veckan i juni skedde inte obemärkt. Det var en solvarm sommardag. Inför avlämning stod en samling civilister i shorts och sommarskjortor framför officersförläggningen. Det accepterade inte den nya tysktalande nye lägerchefen f.d. militärattachén Brunsson. I klara verba gavs de tyska officerarna besked om hur han ville ha det. Och vände på klacken. På utsatt klockslag kom överste Brunsson tillbaka och fann allt såsom han beordrat. Många muttrade för sig själva; ”Na, die alte Ordnung” (Den gamla disciplinen och ordningen). Internerna märkte på många sätt att deras ”onkel Uno” hade ersatts av överste Nils Brunsson. Nu blev det en mer strikt ordning i lägret. Ny lägerledare från 17 juni blev översten, greve Clementz von Merveldt.

Sysselsättning för de internerade var från början ett problem. Efter många propåer och avslag godkändes efter ett par veckor in i juni att flygfältet skulle byggas ut. Till att börja med gjordes arbetet av frivilliga interner för att senare i praktiken bli obligatoriskt. Under hela sommaren kunde iakttagaren se marscherande interner, beväpnade med spett, spadar, korpar m.m. morgon, middag och kväll taktfullt bege sig till och från arbetsplatsen. Givetvis under bevakning. Halva dagen grävning och schaktning, den andra halvan kurser och föredrag. Interneringen blev någorlunda meningsfull för internerna.

I början av juli fanns inom Backamo 1235 interner varav 111 officerare. Lägret blev överbefolkat. Cirka 100 interner, alla icke-rikstyskar främst österrikare, överfördes efter ungefär en månad till det den första juni inrättade Grunnebo-lägret Enligt en kommenderingslista i mitten av juli var sammanlagt 297 man sysselsatta med uppdrag för lägrets drift och skötsel; kökspersonal, förrådsarbetare, marketenteribetjäning, brandkårsstyrka, sjukvårdspersonal, biblioteksansvarig, musikanter och skådespelare. Dessutom deltog hela 514 man i undervisning i bl.a. metallära, trädgårdsskötsel och jordbruk.

Flera interner var konstnärer, många visade stort intresse för att förkovra sig. Studiegrupper ordnades i teckning och målning. Landskapsmålaren Heinrich Schabel ledde en ”målarskola” liksom Franz Häfele, som också gladde sig åt att få upptäcka det bohuslänska landskapet.. Det var många konstnärer med vakt som följeslagare som kunde söka motiv även utanför lägret. Så också vid Grunnebo. En konstutställning arrangerades i juli. Allt som konstnärerna åstadkom köptes av befäl, vaktande soldater och närboende.

Men det är givet att lägerlivet, trots ordnad sysselsättning, blev enahanda. Internerna saknade kontakt med sina anhöriga. Allmänt saknade man omväxling. Några saknade alkohol. Den saken ordnade en företagsam sextett. De interner som satte upp varitéerna hade dessutom ordnat en egen ”bunker” under ”teaterbaracken” och njöt där av en och annan drink efter föreställningarna. En av ubåtsfolket tillhörde festgänget. Matroser, som svarade för köksbaracken sägs ha grävt ut ett ”snapsbränneri” under dess golv. Tilltagen upptäcktes inte under interneringstiden, rester av ”bunkern” syns ännu – 2020.  //

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar