tag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post4554792124781010928..comments2024-03-27T11:58:51.207+01:00Comments on uddevallabloggen.se: Konsum - Domus - GallionenGunnar Klassonhttp://www.blogger.com/profile/11731491397710169222noreply@blogger.comBlogger14125tag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-60470394840601820932024-03-18T13:42:04.588+01:002024-03-18T13:42:04.588+01:00Jo det fanns det.Jo det fanns det.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-29762269182473948822012-06-04T23:17:36.594+02:002012-06-04T23:17:36.594+02:00Dom nuvarande ägarna till Olles Leksaker på Torp ä...Dom nuvarande ägarna till Olles Leksaker på Torp är barnbarn till Olle.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-3904472604225970172008-12-28T10:34:00.000+01:002008-12-28T10:34:00.000+01:00Om man tillåts sväva ut en liten aning...:För någo...Om man tillåts sväva ut en liten aning...:<BR/><BR/>För någon som var barn på 80-talet så var ju även leksaksaffären, vars namn jag glömt, mittemot Domus' huvudentré ett givet besök på lördagarna. Antar att Torp konkurrerade ut även denna. I dag finns det någon sorts skönhetssalong i lokalen, men den lilla trappan precis innanför entrén finns kvar.<BR/><BR/>Dock verkar ju Olles Leksaker (på min tid låg butiken där Clas Ohlson nu har sina lokaler) ha återuppstått på Torp. "Erfarenhet sedan 1947" står det på skylten, men om ägande o dyl har något med original-Olles att göra vet jag ej.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-62409890734686742482008-12-28T09:50:00.000+01:002008-12-28T09:50:00.000+01:00Resia ligger i dag i kvarteret Banken, på Kungsgat...Resia ligger i dag i kvarteret Banken, på Kungsgatan 19, i Gergils gamla lokaler och är en resebyrå. Är resebyrån en fortsättning på gamla Resia?Gunnar Klassonhttps://www.blogger.com/profile/11731491397710169222noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-28382238404123111072008-12-28T02:38:00.000+01:002008-12-28T02:38:00.000+01:00Jag minns det provisoriska Domus som låg längst ne...Jag minns det provisoriska Domus som låg längst ned på Kungsgatan i en stor barackliknande byggnad. Det fanns där just vintern 63/64 det är jag helt säker på utifrån dagboksanteckningar. Men sen när bygget kom igång på allvar kunde det ju knappast ligga kvar där. Från Kampenhof minns jag bara några småbaracker men det är ju rimligt att även ett minidomus sattes upp där. <BR/><BR/>Defa och Resia minns jag mycket väl. Resia låg i vårt kvarter så dit gick en av de allra första butiksutflykterna för vår del. Lokalen den där det senare blev dammodebutik. Hette den månne Femina under ett antal år?<BR/><BR/>Defa höll väl lite högre kvalitet. Jag minns exakt vad jag köpte där, men det ska jag vid tillfälle återkomma till i min egen blogg.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-45072316188625446902008-12-28T02:00:00.000+01:002008-12-28T02:00:00.000+01:00"1973-05-22 Bombhot mot Domus varuhus, telefonsamt..."1973-05-22 Bombhot mot Domus varuhus, telefonsamtal från en man som sa, jag skall spränga hela byggnaden i luften."<BR/><BR/>Jag antar att en historik över terrorismen i Uddevalla genom åren måste bli rätt tunn, men här fanns ju åtminstone <I>ett</I> exempel...<BR/><BR/>Vad jag kommer ihåg fanns också en från början bemannad kur ovanför rampen, där betalning i luckan gjorde att en bom fälldes upp varpå man kunde köra in med bilen på parkeringsplatsen. Det kan inte ha varit någon vidare trevlig arbetsplats för den stackars kurvakten, ensam mitt i buller och avgaser hela dagen.<BR/><BR/>God fortsättning och ett Gott Nytt År!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-87726508666963976592008-12-27T22:55:00.000+01:002008-12-27T22:55:00.000+01:00Jag minns Defa o Resia. Men kan inte komma i håg v...Jag minns Defa o Resia. Men kan inte komma i håg var Resia låg.<BR/>Var inte dessa affärer lite billiga där man kunde köpa lite slit o släng varor eller minns jag helt fel. Kommer också ihåg när det var julskyltning och man stog och tittade utanför Olles leksaker och tomten vinkade så glatt.Där gick även ett tåg som gick runt och gladde många barnögon.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-64222599727772018032008-12-27T22:52:00.000+01:002008-12-27T22:52:00.000+01:00Leif: När jag sökte i Tidningsarkivet hittade jag ...Leif: När jag sökte i Tidningsarkivet hittade jag två artiklar från 1963 där det stod att Domus hade öppnat. Jag tänkte att artiklarna måste vara felregistrerade så därför tog jag inte med dem i träfflistan. När du nu kommentar detta minns jag svagt detta Domusvaruhus och har därför lagt in dem i träfflistan igen.<BR/><BR/>Annaa M: En fin beskrivning du ger. Själv hade jag oturen att de åren vistas på militära skolor runt om i Sverige och har därför inga minnen från just då.<BR/>"Irene Paniken" skall jag lägga på minnet.<BR/><BR/>Anita: Defa har jag nog anledning att återkomma till.<BR/><BR/>Hans J: Kajkantens husmanskost ej att förglömma.<BR/><BR/>Lae: Trots att jag hört dig berätta historien förr är den bra.<BR/><BR/>Georg: Härlig historia som bekräftar tesen: "Lite roar småbarn!"Gunnar Klassonhttps://www.blogger.com/profile/11731491397710169222noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-56014915018240880072008-12-27T16:48:00.000+01:002008-12-27T16:48:00.000+01:00Domusvaruhuset kunde också vara till annan glädje....Domusvaruhuset kunde också vara till annan glädje. Den gamla rampen var ganska brant och ett av mina barns billigare nöje på 80-talet var att åka med mej i bilen upp på parkeringen för att sedan inför nerfarten skrika "Flumeride pappa, flumeride". Jag skulle då sätta på vindrutespolningen mitt i nerförsbacken varvid alla gav upp ett häftigt Lisebergstjut. Det behövdes inte så mycket för att roa barnen på den tiden.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-83171798956796626402008-12-27T14:39:00.000+01:002008-12-27T14:39:00.000+01:00På tal om Defa och Resia så måste jag, med risk fö...På tal om Defa och Resia så måste jag, med risk för att upprepa mig, berätta om när jag hade fått hedersuppdraget att för klassens insamlade medel inköpa en present till vår fröken Aina Hanssons 50-årsdag. Det var då jag lyckades med konststycket att på Resia inköpa sex snapsglas i tron att det var äggkoppar. Fröken var renlevnadsmänniska men höll masken.Lae i Nordtorphttps://www.blogger.com/profile/01732271277777674572noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-9721853693121787862008-12-27T10:24:00.000+01:002008-12-27T10:24:00.000+01:00Tack Gunnar för intressant läsning! Visst saknar m...Tack Gunnar för intressant läsning! <BR/><BR/>Visst saknar man Domus-restaurangen. Numera är det nästan omöjligt att få tag i husmanskost till vettigt pris på stan, det är bara snabbmat överallt. Undantaget är väl Domus i Strömstad, där restaurangen finns kvar och butiken drivs av Konsum.<BR/><BR/>God fortsättning!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-45462268567506151052008-12-27T10:13:00.000+01:002008-12-27T10:13:00.000+01:00Jag köpte alltid mina julklappar på Defa och Resia...Jag köpte alltid mina julklappar på Defa och Resia. Är det någon som kommer ihåg?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-59675336170386544162008-12-27T05:56:00.000+01:002008-12-27T05:56:00.000+01:00Domus var betydelsefullt för många i min generatio...Domus var betydelsefullt för många i min generation. Många viktiga inköp gjordes där, t ex min första moderna t-shirt. Den var svart med röda kanter, året torde ha varit 1968, själva öppningsåret. Jag köpte flera viktiga plagg där de kommande åren. Och vi handlade både vitvaror och min första sovsäck inför en midsommar på Koster. Men det var också lite av en ny livsstil; att strosa omkring bland diskarna i ett mångsidigt kvalitetsutbud. Ett ställe att mötas på också, inte minst viktigt sedan man flyttat från stan! Kollen på om Lenas farmor, gamla fru Nygren, fortfarande levde fick man efter en tur på Domus. Aldrig fan att den stämningen av att träffa gamla bekanta uppstår hos Willys.<BR/>Har också ett särskilt minne från sista året på gymnasiet då jag kom i kontakt med anorexins fasor för första gången; vi upptäckte att en sjuk klasskamrat drog omkring mellan matdiskarna på Domus i stället för att gå och äta på Tiger med oss andra.<BR/><BR/>Restauranten var en viktig mötesplats för många. "Ta e drecka på Doomus." är ett uttryck som vännen Gunilla P och jag fortfarande kan skratta åt lite på lyran. Och det var ju där tjejen jobbade som fick namnet Irene Paniken. Hon fick det körigt med porslinet och tappade en fullastad bricka " i rene paniken".<BR/><BR/>Torp kan slänga sig i väggen, Domus var för många 50-talister en stor del av själva livet och att bli vuxen!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6221268604317871065.post-21852699903992346272008-12-26T23:16:00.000+01:002008-12-26T23:16:00.000+01:00Fanns det inte ett provisoriskt Domus på Kampenhov...Fanns det inte ett provisoriskt Domus på Kampenhovsområdet innan det nya Domus var färdigbyggt?Leifhttps://www.blogger.com/profile/11705169169442560818noreply@blogger.com