2008-06-02

Svartens café


I morgon återinvigs Rådhuscaféet efter en tids renovering. Innehavaren Bengt Hemberg har velat ta fram lite av den historia som har funnits i huset tidigare. Bl a låg Café National i lokalerna. På den tiden det begav sig sa dock de flesta Uddevallabor Svartens café efter innehavaren. Mest känt är dock huset för att det var här som Jean Baptiste Bernadotte bodde då anfallet mot Norge planerades på sommaren 1814.
Jan Aronsson har skickat mig några vykort där han genom att förstora dem har tagit fram namnet på caféet. Jag har valt denna bilden från 1915. Jan undrar också vem Svarten var?
På grund av sitt kolsvarta hår kallades Johan Edvard Eriksson sällan något annat än Svarte Erik, eller Svarten.

När Storstrejken bröt ut i Sverige 1909 var Svarten förman på Uddevalla Snickerifabrik. Hans tre söner arbetade också där. Ett par av dem var aktiva i den fackliga kampen och när strejken var över fick de kalla handen av arbetsgivaren. Då slutade också Svarten.

I stället startade han eget, tillsammans med hustrun Alma Lovisa. De öppnade ett kafé i Rådhusets västra flygel.

De valde det stiliga namnet Café National – Svarten var nykterist och med i Nationalgodtemplarorden. Men i folkmun blev det Svartens kafé.

Det var populärt redan från början, inte minst bland de fattiga Göteborgare som byggde I17. När gästerna var ”blacka” var Svarte Erik hygglig och lät dem ”kritsa”, handla på kredit. Just militärer från I17 kom att bli kaféets främsta kundkrets.

Tidningen Bohusläningen berättade om Svarten att han stod själv bakom disken från tidig morgon till sen kväll, i helg och söcken. Alltid lika pigg och kry. Han hade ett vänligt ord till varje kund och var en outtömlig historieberättare. I hela vår stad och långt därutöver var ”Svarte Erik” känd och välkänd.

I en tillbyggnad på gården låg köket. Där styrde och ställde Alma Lovisa, kokade kaffe och bredde smörgåsar. Hon bakade inte själv, utan bröd köptes från ett bageri som också låg på Rådhusets gård. Smörgåspålägg beställdes från Saluhallen vid torget.

Kaféet hade två rum för gästerna. Från torget kom man först in i ett mindre rum med ett par bord, och där stod även disken med kassaapparaten. Genom ett valv kunde man gå in i ett större rum. Musik höjde stämningen, det fanns en grammofon och gott om skivor.

Schack var ett av Svartens intressen, och han blev Uddevalla Schacksällskaps gynnare. Klubben fick hålla sina träffar på kaféet utan att betala hyra. Svarten skänkte också ett vandringspris till klubben.

Men för damer utan herrsällskap var det vid den tiden otänkbart att gå på kafé eller restaurang! Det ansågs inte passande, och de blev inte serverade. Svarten gick i bräschen här, och öppnade ett damkafé en trappa upp!

I tjugo år stod Svarten bakom sin disk, alltid på gott humör. Han var verksam nästan in i det sista och dog 73 år gammal 1931. Familjen drev kaféet vidare en tid. Sonen Karl Arvid öppnade Café 45:an på Kungsgatan, och startade också torghandel med karameller. Torghandeln övertogs av sonsonen Yngve, som tillsammans med hustrun Majken blev legendarisk försäljare av Klings glass.//

1 kommentar:

  1. Min farmor Giovanna Jaconelli lär ha jobbat på detta café, runt 1916.För det finns vykort hon fått som finns kvar adresserade till Cafe National eller Svartens. Om det finns foto eller mer information från denna tid är jag mycket intresserad. Vill hitta min farmors historia.
    Jag k

    SvaraRadera