Solförmörkelsen den 30 juni 1954

(Tre par sådana här "glasögon" finns i samlingarna på Bohusläns museum. De är av plast och på dem står den "Solförmörkelsen 30 juni 1954.)

Torsdagens solförmörkelse var ju 40-procentig vilket betydde att visste man inte om den lade man knappast märke till den.

Det gjorde man däremot vid den totala solförmörkelsen 1954. Själv skulle jag snart fylla nio år och hade åkte med min barndomskamrat och dennes pappa som levererade margarin till lanthandlare i Dalsland. På torget i Dals-Ed inväntade vi solförmörkelsen och jag hade fått med mig ett par sådana solglasögon som dem på bilden.

Jag minns att vi gick ut på torget och tittade genom glasögonen hur månskäran sakta gled in mellan solen och jorden. Sedan blev det svart. Fåglarna slutade sjunga, gatubelysningen tändes inte och det blev alladeles stilla på alla sätt. Det var svart som i en säck.

Dagen därpå var förstås solförmörkelsen den stora nyheten i alla tidningarna. Rubrikerna i Bohusläningen var bl a: "Duvor först till vila i Resteröds djurpark, Änder tog en tupplur", "Kosmisk ring som av guld, ett makalöst natursceneri", "Pressjärn glömdes för solförmörkelse, orsakade eldsvåda".

Här följer så en av tidningen Kurirens artiklar om hur solförmörkelsen upplevdes i Uddevalla:

"Solförmörkelsen var gårdagens stora händelse. Över hela jordklotet var man mycket intresserad av hur det skulle arta sig med vädret i våra trakter, och vad var då naturligare än att uddevallaborna gick i spänd förväntan! Nu hade ju vädergudarna enats om att driva gäck med soltittarna här i stan, men man hade ändå behållning.

Zephyrus milda fläktar rensade luften för lysekilsborna och andra skärgårdsbor och vi här i stan väntade på samma resultat. Men se - av detta vart intet! Inte förrän månen definitivt täckt solkskivan och var på väg att släppa fram soljuset igen klarnade det.

Redan vid 13.30-tiden strålade affärernas ljusskyltar; man beredde sig på mörkret. Gatuflanörerna började spana mot den jämnmula himlen och hoppades på en ljusning. I stället övergick grådasket i kvällsskymning, och plötsligt vart det afton! Olika slag av fordon, som enligt lagar och förordningar skall ha "belysningen tänd efter mörkrets inbrott" verkställde lagens föreskrifter, och man märkte hur ovant det var. En del bilförare tände sina parkeringsljus, andra kopplade på allt ljus de hade.

MÖRKRET KOM

Och så bled det plötsligt natt. En viss förstämning drog fram i sällskap med månskuggan, som vi inte fick se i Uddevalla, och några fiskmåsar på väg mot inlandets maskrika bygder började bli oroliga och stack till havs. Alla fåglar skyndade till sina nästen, som det heter, och människorna började lågmält diskutera det tjusiga i hela fenomenet. En hel del, som med sina specialögon i näven redan hunnit bli vana vid extranatten, började använda hårda uttryck om moln o.s.v. och tittade förgäves efter en gnutta sol. Långt borta i väster var en ljus strimma, där lågtryckets moln hade lämnat en öppning.

OCH DET DAGADES

Dygnets andra gryning övergick snabbt till dag. Det kom så plötsligt, och innan man riktigt hunnit fatta vad som försiggick var det åter ljust. Och ljusare blev det. Det kompakta molntäcket gav vika och himlens blå kom fram fläckvis. Solcoronan, protuberanser och allt vad det heter flammade förgäves i de här trakterna, men vi såg till slut hur det verkade, då månen slutade sitt mörkläggningsarbete.

EN UPPLEVELSE

På Kungsgatan stod busskonduktrisen Lilly Karlsson och gladdes åt skådespelet, då månen åter lämnade solskivan fri. - Jag hade inga förutbestämda uppfattningar om hur det skulle bli, säger fröken Karlsson, men jag tycker att fenomenet är en verklig upplevelse. Jag faktiskt slängde i mig muiddagsmaten och rusade ut för att få vara med från början. Men molnen grumlade nöjet en aning. Glasögonen har jag kvar - om 172 år blir det ju en ny total solförmörkelse...

Utanför rådhuset satt två damer, Inger Holm och Maj Lindskog. De beklagade naturligtvis att det var mulet men båda var nöjda ändå. Minnet av den partiella förmörkelsen 1945 gjorde att man var någotsånär beredd på vad som skulle inträffa.

TEMPEN SJÖNK

Fru Selma Hansson uppe på Stenbacken lade särskilt märke till att det inte susade så mycket då solen försvann som vid tidigare solförmörkelser hon varit med om. Temperaturen sjönk från 16 till 13 grader, säger hon, och jag märkte hur fåglarna under mörkret var helt försvunna. Jag har ett litet fågelbad utanför mitt hus, och då det började ljusna kom fåglarna åter fram och började bada, precis som vanligt om morgnarna. Att inte susningen hördes den här gången berodde nog på att staden är så stor numera, att ljuden därifrån förtog det naturliga ljudfenomenet.

Så var alltså uddevallabornas reaktion inför detta århundrades stora sensation; den totala solförmörkelsen den 30 juni 1954.

Bengt"

Och en sökning på solförmörkelse i Tidningsarkivet ger ´följande träffar:

1851-07-28 Solförmörkelse. Rymden.
1867-03-08 Solförmörkelse. Svår att se p.g.a. dåligt väder. Rymden.
1905-08-31 Solförmörkelsen i Uddevalla i går varade en halftimma. Rymden.
1945-07-10 Strålande väder vid solförmörkelsen.
1952-02-25 Idag är det solförmörkelse, från 9.55 till 11.17. Rymden.
1953-06-30 Den 30 juni 1954, (om ett år) blir det total solförmörkelse i Bohuslän-Dalsland. Rymden.
1954-06-03 Solförmörkelse år 1870, berättelse av Sten Kristiansson.
1954-07-01 Århundradets skådespel, (solförmörkelse). Rymden.
1971-02-25 Idag inträffar en partiell solförmörkelse klockan 9.59. Väder.//