2010-07-20

Reserapport Nordkapp

(Klicka på bilderna)

Så var vi då framme vid målet för vår resa. Honningsvåg i Nordkapp kommune och vännen Luitgard som vi skulle besöka under några dagar. Hon jobbar på Nordkappmuseet som ligger alldeles där man kliver av Hurtigruten. Nordkappmuseet presenterar och dokumenterar kustkultur och fiskeri i Finnmark fylke, samtidigt som det är ett lokalmuseum för Nordkapp kommune.

Museet bjuder under sommaren och hösten på utställningen ”Mot nord – ved verdens ytterkant”. Kärnan i utställningen utgörs av ganla kartor i original över Norge och Skandinavien från 1482 och fram till början av 1600-talet. Det är en av världens mest kompletta samlingar som ställs ut och privata samlare medverkar i utställningen.

Vi bodde vid hamnen strax bakom museet på Rica Hotell Honningsvåg. Första kvällen var vi ute och åt på restaurang Corner alldeles i närheten. Servitrisen talade svenska så det blev naturligt att fråga henne varifrån i Sverige hon kom? - "Uddevalla", blev svaret.

Någon mer Uddevallabo stötte vi inte på men däremot många andra svenska ungdomar som allesammans arbetade i service- eller turistnäringen.


(Nordkapp kommune)

Honningsvåg ligger på Magerøya och har sedan slutet av 1990-talet fastlandsförbindelse genom bl a en 6,8 km lång tunnel under Magerøysundet. På tunnelns mitt befinner man sig 212 meter under havsytan.

Magerøya har drygt 4000 invånare varav drygt hälften av dem bor i Honningsvåg som är den största orten.

På Magerøya "bor" det också 6000 renar, eller rättare sagt, de var 6000 då de transporterades dit per lastbil och båt i våras. Nu har de kalvat och är betydligt fler.

Och man ser dem överallt. Inte minst mitt inne i trädgårdarna i Honningsvåg där de kalasar på det som bjuds. Det var inte populärt förstod vi då husets ägarinna kom ut och klappade i händerna och skällde som en hund för att jaga bort dem.

Magerøya är deras sommarbete och om de med människans hjälp transporteras dit tar de sig själva därifrån i slutet av august genom att första samlas och sedan i flock simma 1,8 km över ett sund för att nå fastlandet. Det måste vara en imponerande syn.

Vår värdinna hade lagt upp ett par utflykter för oss. På fredagen åkte vi därför med på en guidad Bird-Safari. Vi for med buss till det lilla fiskesamhället Gjesvaer och därifrån ut med båt till en fågelö som var det häftigaste jag sett. Lunnefåglar, tretåig mås, säl, tordmule och havsörn såg vi. Sensationen var förstås havsörn och när jag hade sett 4-5 stycken tyckte jag att det var fantastiskt, men det var bara början. Ja, det blev så mycket havsörn att man stundtals upplevde dem som cirklande fiskmåsar. Det var i alla fall ett oräkneligt  antal och vi kom dem ibland riktigt nära. Och vädret var strålande.

Och strålande var det också nästa dag då vi tillsammans med Luitgard åkte till Nordkapp. Vi fick höra av folk på platsen att det var det vackraste vädret hittills i år och framförallt var det god sikt, vilket annars är en bistvara på denna plats.

På bilden ser vi ett kryssningsfartyg nedanför den 307 meter höga Nordkappklippan. Lite lustigt är det att den yttersta delen av denna klippan inte alls är längst norrut på den skandinaviska halvön. Några kilometer västerut skjuter det ut en udde som sträcker sig lite längre norrut, men den är mycket lägre och inte alls så imponerande som Nordkappklippan.


Längst ut på Nordkappklippan står Globus. På denna bilden ser man några klisterdekaler som turister passat på att dekorera Globus med. De fick inte sitta kvar länge då de dagligen avlägsnas av personalen på Nordkapphallen, som är en fanastisk anläggning mitt i "obygda".

I Nordkapphallen finns det två restauranger, biograf, utställningar och förstås en gigantisk souvenirshop. De dagar då det inte är någon sikt att tala om utomhus kan jag tänka mig att Nordkapphallen utgör en välkommen tröst.




(Souvenirshopen i Nordkapphallen)

Det ligger hela tiden minst ett kryssningsfartg i Honningsvågs hamn. Förutom Hurtigruten kommer det andra stora kryssningsfartyg i en aldrig sinande ström. Vår hemresedag skulle Queen Mary II komma, men henne hann vi aldrig se.

Det är ett organiserat kaos som sätts igång då kryssningsfartygen lägger till. På kajen står ett stort antal bussar, vilket tid på dygnet som helst - det är ju midnattssol. Turisterna har ombord löst biljetter för att åka med på guidade turer till Nordkapp (de allra flesta) eller Bird-Safarin. På bussarna står det skyltar typ Nordkapp - English, Nordkapp - Deutsch etc. Guidningarna sker alltså på det språk som anges på bussarna.

Efter ett par timmar kommer bussarna som på given signal tillbaka och turisterna går ombord igen och sedan avseglar fartyget. Och så upprepas det hela till synes i det oändliga. Se Live Webb-TV från Honningsvågs hamn HÄR.

Hemresan startade vid pass 06.30 på söndagsmorgonen och gick per bil de drygt 20 milen till Alta. Mest spännade på den resan var förstås att köra ned i den långa tunneln 212 meter under havsytan.

Vi hade gott om tid skulle det visa sig så efter incheckningen på Alta Lufthavn hade vi en timme över så vi tog bilen hem till en god vän som jag besökt två gånger tidigare. Tyvärr var han inte hemma och vi hade ju inte heller förvarnat om vår ankomst. Han var i Tromsö visade det sig då jag ringde upp honom.

Flyget gick 11.20 från Alta direkt till Oslo dit vi kom efter ca två timmar. En bit mat på järnvägstationen och sedan buss till Torp köpcentrum där vännen Anders mötte för att köra oss sista biten in till staden där det var rejält varmt, 24 grader.

Resan inleddes tisdag morgon och söndag kväll var vi hemma igen. Man hinner med mer än man tror på en sådan resa och framförallt vill man ju åka tillbaka och hinna med det man missade, t ex Trömsö bymuseum. //

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar