I Uddevalla kyrka hänger över dörren till sakristian den här vapenskölden över greve Henrik von Essen. Han var med kronprins Karl Johan i Uddevalla sommaren 1814 inför fälttåget mot Norge. När sedan svenskarna hade besegrat norrmännen blev han riksståthållare i Norge. Karl XIII blev ju kung över både Sverige och Norge, men då kungen inte befann sig i Norge var riksståthållaren hans ställföreträdare. von Essen blev förtjust i Gustafsberg och kom tillbaka flera gånger.
Men varför hänger då hans vapensköld i Uddevalla kyrka. Svaret får vi i Uddevalla stads historia del III av Sten Kristiansson. På sidan 125 skriver han följande:
En storartad festlighet, varav ett minne kvarblivit i kyrkan ända till våra dagar, var greve Hans Henrik von Essens begravning den 8 augusti 1824. Han hade varit den siste svenske generalguvernören i Pommern och den förste riksståthållaren i Norge. Vid 68 års ålder hade han drabbats av ohälsa och av läkare rekommenderats salta bad, som man nu började tro kunna hjälpa för litet av varje. Följaktligen kom han till Gustafsberg, den förnämsta ort, som i detta fall kunde komma i fråga, men avled där i halsfluss den 28 juli. I begravningen deltog hela den exklusiva societeten på Gustafsberg samt ädel adel tillströmmad från olika håll. Jordfästningen förrättades i svassande äreminnesstil av biskop Wingård.
Två år senare, den 1 november 1926, avtäcktes greve von Essens vapensköld i kyrkan. Epitafiet hängde på kyrkväggen i långa tider men borttogs omkring år 1900 i tanke att "någonting måste göras". På 1920-talet återkom det till sin plats. Den stolta devisen ÄRAN ICKE LYCKAN påminner i sin lakonism något om Döbelns oförlikneliga Ära, skyldighet, vilja.
Tidningen Uddewalla Weckoblad gavs ut första året 1826 och om avtäckningen av vapenskölden läser vi:
Förliden fredagsafton, d 27 dennes, avtäcktes i denna stads kyrka framlidne Riksmarskalken, Fältmarskalken mm, Greve von Essens vapen, i närvaro av så stort antal åskådare, som möjligen kunde rymmas i kyrkan. Denna var överallt och särdeles i koret och kring vapnet ganska rikt och smakfullt dekorerad. Musik uppfördes och Landshövdingen, Generalen mm Greve Axel von Rosen höll ett tal, däri han med sin kända, honom egna, värdighet och behag tolkade den avlidnes förtjänster, handlingar och tänkesätt mot Konung och Fädernesland, den djupa och allmäna sorg, varav varje stadens inbyggare intogs vid Excellensens frånfälle, det oskrymtade och rörande sätt varpå varje klass visade denna sorg, i synnerhet jordfästningsdagen (d. 8 augusti 1824), och det avseende Änkegrevinnan lämnade åt den allmänt yttrade saknaden, vårdnaden och tillgivenheten för den avlidne, varför och till minne härav och av den här skedda jordfästningen, vapnet blivit kyrkan förärat. Vapnet, målat av Professor Limnell, är ganska vackert, ehuru helt enkelt, bestående av en i ram infattad plåt. Månne man icke med skäl kunna önska, att någon inskription tillkomme, innehållande den avlidnes namn mm, ävensom orsaken varför hans sköld här förvaras.
Frank Berghänel har hittat hans gravplats: begravd på Västeråkers förs:s i Uppsala läns kyrkogård. //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar